Asparna

Hannah Nordenhöks nya roman heter Asparna. Den utspelar sig i Lund och Malmö. En kvinna återvänder till sin barndoms Malmö för att träffa Endre, en god vän som kommit på sned i livet. Han lämnar henne en plastkasse med dokument om Råby ungdomsvårdsanstalt för förvildade barn i Lund. Den grundades 1838 av baron Axel Gustaf Gyllenkrok och prästen Achatius Kahl efter tysk förebild. Unga pojkar ur arbetarklassen som kom från fattiga hem och gjort sig skyldiga till småstölder och lösdriveri kommer hit för att fast och bestämt ledas in på rätta vägar. De sätts i arbete men får också undervisning. Lagom mycket undervisning. De skall inte få några idéer. Baron Gyllenkrok har under en jakt tagit hand om en vargunge som han sedan lägger ner mycken tid på att tämja och fostra. Men det är svårt att ta vargen ur djuret. En parallell är berättelsen om den unge pojken Petrus som har nr 12 bland de intagna pojkarna. Petrus har en utvecklingsstörd bror i hemmet. Baron Gyllenkrok känner ett speciellt intresse för den skygge pojken och de utvecklar något som skulle kunna likna vänskap. Petrus lyssnar gärna till baron Gyllenkroks undervisning. Baronen, som är intresserad av naturvetenskap, har en karp med dubbla ansikten i formalin. Karpen har fått även sitt syskons ansikte. Petrus är helt fascinerad.
Ett annat syskonpar fast i nutid är Sussie och hennes bror som i berättelsen kallas B. Hans öde avslöjas av Endre. Sussie känner att hon lämnat sin bror i sticket när hon lämnade hemmet och den sovande tablett - och spritbedövade modern för Stockholm. Är B. förutbestämd att misslyckas i livet? B hamnar också på Råby. Hanna Nordenhök arbetar med par; en sorts speglingar. Hon har ett vackert språk som hon känsligt avpassar efter den tid det rör sig om. Romanen är helt fascinerande. Jag får samma känsla som när jag läste Sara Stridsbergs underbara roman Beckomberga. Jag läser med samma känsla av nästan andakt. Ömsint, sorgset och sparsmakat skrev jag om Beckomberga och det stämmer väl in på Asparna också. En märker att Hanna Nordenhök är poet. Hon tycker att skrivandet koncentrerar blicken och är ett sätt att sortera. I Asparna har hon koncentrerat sig på de utsatta barnens situation - då som nu.
Norstedts förlag.

En smakebit på søndag

Norstedts

"Det var fortfarande vinter när Endre ringde, jag stod vid porten och hade just plockat fram nycklarna till lägenheten. Årstaviken låg under is därute, träden på andra sidan var oformliga och svarta som tjära.  Rösten lät en smula förändrad, men jag hörde att det var han. I bakgrunden trafik. Han sa att han var på permission, att telefonen inte var hans. Han stod sedan i våren och hängde över sin cykel på cykelbanan invid Jesusparken där vi stämt möte några dagar efter min återkomst till Malmö.  Sträckte på mig när han såg mig komma över Nobelvägen. Han var onekligen mager, och äldre. Men fortfarande vacker, fortfarande en sorts pojke, fast nu en halvung man i trettioårsåldern, med lockarna från när han var liten kvar.  Han blottade de två framtandshålen som han fortfarande inte hade gjort något åt i ett snabbt och barnsligt leende medan han hakade av Hemköpskassen han hade haft dinglande över styret, och räckte mig den. " Från sidan 15 i Asparna av Hanna Nordenhök.

Varje söndag uppmanar oss Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten att bjuda varandra på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers!          Fler smakebitar HÄR