skip to main |
skip to sidebar
|
Brombergs förlag |
"Hon var det fjärde av fem syskon, född i Shahjahanabad, det muromgärdade Delhi, en kall januarinatt i en lyktas sken (det var under ett strömavbrott). Ahlam Baji, barnmorskan som förlöste henne och lade henne i hennes mors famn, lindad i två sjalar, sade: "Det är en pojke." Med tanke på omständigheterna var det ett begripligt misstag.. En månad in i hennes första graviditet hade Jahanara Begum och hennes man bestämt sig för att om deyt blev en pojke så skulle han heta Aftab. Deras tre första barn hade emellertid varit flickor. Så den natten när Jahanara Begum nedkom med Aftab hade de väntat i sex år. Det var den lyckligaste dagen i hennes liv. När solen gick upp den morgonen och rummet var behagligt och varmt lindade hon upp Aftab. Hon undersökte hans lilla kropp - ögon näsa hals armhålor fingrar tår - med förnöjd och maklig förtjusning. Det var nu hon under hans pojkkön upptäckte en flickas outvecklade men obestridliga kön." Från sidan 17 i Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy.
Varje söndag uppmanar oss Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.