torsdag 19 juli 2012

Döden som ett isblock

debutroman har titeln Dagar utan hunger 
(Jours sans faim).
Den har nyligen kommit ut på Sekwa förlag i översättning av 
Maria Bodner Gröön.
Tidigare finns No och jag  2008 och
Underjordiska timmar  2010.

Dagar utan hunger handlar om nittonåriga, vackra Laure som lider av anorexia. Det har gått så långt att hon riskerar att dö; det förstår hon själv när hon fryser ut i hår och naglar och svimmar på tunnelbanan.
"En säck benknotor i en sjukhussäng, det är vad hon är. Det är allt", säger hon om sig själv.
På sjukhuset har hon turen att träffa på rätt läkare, den unge doktor Brunel, som behandlar henne med lika delar kunskap och intuition.
Laure sondmatas och långsamt börjar något hända både med vikten och livslusten. Under tiden träffar hon andra patienter med olika former av ätstörningar. Julie är heroinist i Laures ålder och de båda utbyter erfarenheter. Laure har inga problem med att stifta nya bekantskaper. Hon är öppen för de flesta inte bara på den egna avdelningen. Man skulle kunna säga att hon är en social begåvning
Hela behandlingen tar tre månader men tiden förefaller längre eftersom Laure hinner med så mycket på alla plan. Hon är en klok flicka och inser att hon identifierar sig med sin sjukdom. Vad är hon utan den? Hon inser också att sjukdomen sitter i huvudet.
Under behandlingstiden avslöjas Laures familjeförhållanden och de är inte avundsvärda. Hon känner att hon svikit sin yngre syster och lämnat henne ensam med familjesituationen.
Dagar utan hunger är fint och insiktsfullt skriven.  
Delphine de Vigan har egna erfarenheter av anorexia. 
Det finns mycket att lära av den här romanen.

5 kommentarer:

  1. Första anorexiatjejen träffade jag ca 1972, men det hette inte så då... Mitt jobb var att vakta henne så hon inte skulle spy, hennes storasyster var fotomodell...

    SvaraRadera
    Svar
    1. det kan inte ha varit lätt! hur hindrar man någon från att spy?

      Radera
  2. (hon hade bevakning dygnet runt, även på toa)

    Känner en annan ung kvinna, hon gifte sig nyligen, men kommer aldrig få barn, hon har aldrig haft mens, varit inlagd för anorexi många gånger. Någon sorts kontrollbehov, när ätandet är det enda i ens liv som man kan styra...

    SvaraRadera
  3. Åh, gillade verkligen "No och jag" så den här ska jag definitivt kolla upp. Gillar hennes sätt att skriva.

    SvaraRadera