måndag 28 juni 2010

Music hall och Kungliga operan, London senare hälften av 1800-talet

Sarah Waters, född 1966 i Wales numera boende i London, är en alldeles utmärkt berättare. I Kyssa sammet, sv 2004, skildras Nancy Astleys levnadsöde från det att hon som ostronflicka i barndomens Kent kommer till London och en mycket hårdare verklighet. Hon börjar som påkläderska till music hallartisten Kitty med vilken hon inleder en passionerad kärlekshistoria; avancerar till aktör på scenen och senare till lyxfnask åt en mycket rik och lastbar dam. När Nancy gjort sig omöjlig där är hon tillbaka i rännstenen. Hon kommer så småningom i kontakt med en sapfisk grupp, socialismen och fackföreningskampen.
London under slutet av 1800-talet är omsom inbjudande ömsom frånstötande. Kyssa sammet är en roman att läsa med kartan i hand. Miljö- och tidsskildring ger stark närvarokänsla och Nancys öde upphör aldrig att fascinera. Hon är en överlevare; hon är tanklös och impulsiv; hon får betala dyrt; hon ångrar sig; hon växer. Sarah Waters påminner om Charles Dickens i sitt sätt att skildra London och de olika skikten i samhället. En annan författare från den här tiden är Thomas Hardy. Hans roman, Jude, läser man som tidningsföljetong i Kyssa sammet.
Detta är en roman man sträckläser långt fram på småtimmaarna under ljusa sommarnätter,
d.v.s. så länge man orkar,

Läs mer om Sarah Waters här:

1 kommentar: