Fem en fredag v. 12

elisamatildas fem en fredag:

1. Vad väntade du senast på?
Att promenaden skulle ta slut. Att promenera mållöst är det tråkigaste jag vet.

2.Är du den som får vänta eller blir väntad på?
Jag är alltid i god tid vad det än gäller. Behöver ställtid.

3. Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
Då går jag över. För det mesta. Om det är väldigt tomt.

4. Låter du folk gå före dig i en kö?
Om jag har en full varukorg och den som står efter mig har en liten vara eller två så kan jag vara ädelmodig och låta vederbörande gå före. Annars inte.

5. Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
Ibland förväntar jag mig kö och då väntar jag snällt. Men om jag sitter där och väntar och finner att jag plötsligt är bortkopplad

Helgfrågan v. 12

Mias helgfråga kommer från Evelina.

Hur gör du för att hitta motivation och inspiration till att läsa

Om jag behöver söka motivation och inspiration för att läsa så är jag sjuk. Jag har alltid lust att läsa

Bonusfråga: Har du någon favoritmusik du lyssnar på samtidigt som du läser?

Tallsus och havsbrus. Ingen musik. Tall på taket i Gion i Japan

Onsdagsomslag v. 12: Glädje

Boklystens ämne för omslagsonsdag v. 12 är påpassligt nog: Glädje
Just nu ville jag helst vara i en blommande, doftande rosenträdgård med tillhörande snygg och kunnig hortonom. Själv skulle jag ha en stor, fin hatt; lång, svepande klänning samt en vid korg på armen och en chic sekatör, som jag då och då skulle göra ett litet välriktat klipp med.

Rosen: kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh - Ihr, författare, konstvetare och skribent och Lars - Åke Gustafsson, Nordens främste kännare av rosor och ledare för en nationell inventering av  äldre kulturrosor i Sverige inom POM (Programmet för odlad mångfald). Norstedts 2014.
Tillsammans har de gjort den här fullständigt ljuvliga boken om rosen. Den låter sig inte beskrivas. Den måste ses. Bildmaterialet är så överdådigt att man ibland tycker sig känna dofter. Vi får veta att släktet Rosa är det största växtsläktet. Kina har den äldsta roskulturen och den största artrikedomen. Rosen som symbol med ett budskap, rosen i konsten, rosen i parfymindustrin, olika slag av rosor, rosen i textilmönster, rosor i svenska krus, tips på rosenträdgårdar att besöka i Sverige och övriga Europa, litteraturförteckning och register - allt ryms. A Thing of Beauty is a Joy for ever. Särskilt för en rosamatör.

Tisdagstrion: Roliga böcker

Ugglans & Bokens tisdagstrio handlar om roliga böcker med anledning av  Internationella glädjedagen den 20 mars

Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier. Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. En snöstorm gör det svårt att följa vägen; självgångaren skadar en mede på några besynnerliga pyramider som sticker upp ur snötäcket. De tvingas söka hjälp hos en pytteliten, ilsken mjölnare som dricker vodka ur en fingerborg. Hustrun är desto yppigare och hon bjuder på té och husrum. Snöstormen av Vladimir Sorokin är en hejdlöst rolig roman.

Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson är en minimalistisk, humoristisk och pedagogisk liten bok för till exempel någon liten som ska få ett syskon. Rakt på sak om babyn som får näring av mamma, suger på tummen, dansar och sjunger med mamma, simmar omkring i mammas mage som mamma simmar i badhuset. Till slut blir stugan för trång och babyn och mamma får hjälpas åt och skaffa babyn större lägenhet.

Ignatius O´Reilley i Dumskallarnas sammansvärjning är bara för mycket. Han beskrivs så här: "En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong. De gröna öronlapparna svämmade över av stora öron, oklippt hår och de tunna borst som växte inne i själva öronen och stack ut åt båda sidorna likt körriktningsvisare som pekade åt två håll samtidigt. Tjocka, putande läppar framträdde under den buskiga svarta mustaschen och övergick i små veck i mungiporna, fulla av ogillande och smulor av potatischips." Boken gavs ut av modern efter författaren John Kennedy Tooles död.

Utmaning: Authors & Characters

 Lyran önskar den här veckan en fiktiv och en verklig Karl

Barfotaprästen Karl - Artur Ekenstedt i Selma Lagerlöfs trilogi om Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld och Anna Svärd.

Karl - Owe Knausgård är en favorit.
Jag gillar hans Min kamp - böcker om stort och smått, barn och fru avbrutna av essäer om olika ämnen

Fler svar: HÄR

En smakebit på søndag

" Deras mor lagade en kopp te i köket och deras far, kyrkoherde i St Simon - St Judes församling, cyklade genom de regniga gatorna i Dynmouth på en 1937 års Rudge som en församlingsmedlem hade testamenterat till honom. Hans långa och gängliga gestalt gjorde ett imponerande intryck. Håretvar grånat i förtid och ansiktet verkade asketiskt tills det lystes upp av ett leende mot dem han mötte och hälsade på. Medan han pliktskyldigast gjorde sina sedvanliga onsdagsbesök  hos församlingens sjuka hoppades han att Lavinia inte hade det alltför besvärligt med tvillingarna, instängd som hon var den här regniga . Han tänkte på sin hustru när han pratade med den gamla sinnesförvirrade miss Trimm som var förkyld och med lilla Sharon  Lines som stod på dialysbehandling. Innan tvillingarna föddes hade de väntat i nästan nio år på att få barn - de hade mycket att vara tacksamma för men det var svårt att trösta en kvinna som hade förlorat ett barn och aldrig mer fick bli gravid. Lavinia intalade sig att det inte fanns någon grund för den förtvivlan hon ibland kände, men ändå kunde hon inte göra sig fri från den. Hon var inte längre den hon hade varit."

Från sidan 23 i Färdvägar som ingår i Irländska tragedier av William Trevor.

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås. Astridterese på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Vuxna människor

40 - åriga Ida upptäcker att hon mer och mer börjar tänka på barn. Snart är hon för gammal. Vill hon leva ensam i hela sitt liv? Hennes förhållanden har inte inbjudit till famljebildning. I den lilla sparsmakade romanen av norska Marie Aubert, Vuxna människor, följer vi Ida under en kort men avgörande tid i livet. Ida lever ett bekvämt liv som arkitekt. Hennes yngre syster Marthe är gift med Kristoffer och har bonusbarnet Olea. Nu sammanstrålar de i familjens sommarstuga vid havet. Där är också deras mamma och hennes sambo med anledning av moderns födelsedag. Rivaliteten mellan systrarna är ganska uppenbar. Och när Marthe avslöjar att hon är gravid blir stämningen inte bättre, precis. Ida och Kristoffer upplever en våt kväll och Kristoffer avslöjar i fyllan och villan att han egentligen inte vill ha det här barnet. Ida gör försök att få sina ägg frysta för att kunna använda vid senare tillfälle. Med eller utan pappa. Sommarstugan blir också föremål för diskussion. Idas ensamhet och sårbarhet gör att en känner empati för henne trots att om hon inte är helt sympatisk. Lillasyster Marthe förefaller ganska barnslig och det är hon som har moderns öra. Föräldrarna var skilda och när fadern dog hade Ida inte träffat honom på två år. Kanske hade Ida haft en bundsförvant i honom? Marie Aubert föddes 1979 och hon debuterade 2016 med novellsamlingen Får jag följa med dig hem. Den kommer på svenska i juli 2020. Jag ser fram emot den.

Vuxna människor passar in på nr 10 i Mias Kaosutmaning, Läs en bok som tilldrar sig på sommaren

Titel: Vuxna människor
Orig:s titel: Voksne mennesker
Författare: Marie Aubert
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 2020 
Antal sidor: 110