lördag 26 december 2015

Familjen Morrows förlorade paradis

Armand Gamache och hans hustru, som för övrigt är bibliotekarie, ska fira sin trettiofjärde bröllopsdag på hotell Manoire Bellechasse inte så långt ifrån Three Pines i Quebec. Det är mitt i sommaren och väldigt varmt. Bland de övriga gästerna finns konstnärsparet Clara och Peter Morrow från Three Pines. Allteftersom temperaturen stiger utomhus skruvas spänningen upp i romanen. Vi stiger rakt in i ett familjedrama där alla inblandade tigit om var och en sitt genom alla år. Fadern Charles som är död tycks ha varit en patriarkalisk familjefar utan förmåga att förmedla sina känslor för barnen. Modern har upplevts som kylig och avståndstagande. Hon hade sina skäl, men det undrar jag om barnen någonsin fått veta. De fyra barnen, som tävlade om faderns gunst som små, fortsätter med det i vuxen ålder. Det hela når sin kulmen när den förlorade dottern Julia, som inte har haft kontakt med sin familj på många år, omkommer under mystiska omständigheter. Naturligtvis blir det Armand Gamache som tar han om utredningen. Det är något av handlingen i Louise Pennys senaste Armand Gamache - roman Ett förbud mot mord. (Originaltiteln The Murder Stone är bättre.) Den här kriminalromanen passade mig alldeles utmärkt just nu. Mera familjhistoria egentligen än kriminalroman. Jag hade också CD-boken för att varva läsning och lyssning, men det blev läsning för hela slanten. Boken är utgiven av Modernista och översatt av Charlotte Hjukström.
I mars 2016 kommer Ett ohyggligt avslöjande.

fredag 25 december 2015

onsdag 23 december 2015

Julkalenderbloggstafett

Dan före dan. Klockan har slagit 17 och det är min tur att lämna ett bidrag till Julkalenderbloggstafetten 2015 som anordnas av Sofies bokblogg. Och jag begagnar mig av tillfället till att slå ett slag för en riktigt bra bok jag läst 2015 och som jag tycker blivit förbisedd. Blodsbunden av Augustin Erba är en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. Han tvingas tidigt ta ett stort ansvar för två yngre syskon. Och när fadern dör är det han som sköter begravning och bouppteckning. Fadern hade ett våldsamt temperament. Den enda gången han ägnade sonen någon uppmärksamhet var när han gav honom matematiska problem att lösa och örfilade upp honom ordentligt när han miss-
lyckades. Modern led ständigt av migrän och stängde in sig på sitt rum med kalla, våta handdukar på pannan. Den enda som lyser upp av att se Amadeus är hans älskade mormor. Schäfern Felix betyder mycket för barnen som aldrig får några kramar eller andra ömhetsbetygelser av sina föräldrar. Amadeus placeras i Franska skolan och blir snart slagpåse åt alla. Han har lärt sig tidigt att det finns hjälp av olika slag att hämta i böcker. Nu läser han på i Sunzi, Om krigskonsten och inväntar lämpligt tillfälle att oskadliggöra sin värsta plågoande. Blodsbunden berättas på två tidsplan; ett under uppväxten och ett där Amadeus som vuxen brottas med sin egen rädsla för att bilda familj och bli pappa. Tänk, om han blir våldsam som fadern? Det hela berättas stillsamt och med svart humor. Och då och då blir en överrumplad av en mening som bränner som eld och får ögonen att tåras. Amadeus försjunker aldrig i någon självömkan hur eländiga omständigheterna än är. Samhällskritiken ingår organiskt i själva berättelsen. Barnens utsatthet är lika upprörande som deras lojalitet med föräldrarna är häpnadsväckande. Obegripligt att Blodbunden inte ens blev nominerad till Augustpriset! Albert Bonniers förlag.

Tidigare idag kunde en läsa ett inlägg hos Hannah, Draw, read and take photo
Imorgon återkommer Sofies bokblogg och knyter ihop säcken!

Ny radioföljetong idag!

Lärkan av den ungerske författaren Dezső Kosztolányi (1885-1936) var en av de bästa romanerna jag läste under 2015. Den kunde också platsat i Julkalenderbloggstafetten. Författaren är en lysande stilist och en medkännande ironiker. Som sådan är Kosztolányi också en stor förebild för Péter Esterházy, en annan stor, nutida ungersk författare, som skrivit ett förord till Lärkan. Boken är nyöversatt av Maria Ortman. Johan Rabaeus, en av  Sveriges mest välkända och älskade skådespelare, anställd på Dramaten sedan 1984, är uppläsare.
Läs vad jag tyckte om Lärkan HÄR

tisdag 22 december 2015

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish
December 22: Top Ten Books I Wouldn't Mind Santa Leaving Under My Tree This Year

Olga Tokarczuk, Jakobsböckerna
Louise Penny, The Nature of the Beast
Jennifer MacMahon, The Winter People

Gabriela Adamestenu, Waisted Morning
Katherine Reay, The Brontë Plot
Anthony Trollope, Christmas at Thompson Hall 
Gail Carriger, Soulless
Meg Wolitzer, The Wife
Helen Macdonald, H is for Hawk
James Rebanks, The Shepherd´s Life 

måndag 21 december 2015

Utlottning: Vinn en valfri bok i julklapp!

Bokentusiasten 
anordnar julklappsutlottning. Trevligt initiativ! Omöjligt att motstå. 
Priset är en valfri bok från Bokus eller Adlibris till ett värde av max 200 kr. 
Den perfekta julklappen, med andra ord!
Hjärnan går på högvarv. Vilken bok ska jag välja...?

Tematrio - Julklappstips i sista minuten



Lyrans tematrio handlar om  Julklappstips i sista minuten. Sådana behövs alltid. Jag har utgått ifrån det som jag själv gärna skulle vilja ha. Det passar ju också att ge bort.

1. Gregory David Roberts, Shantaram och Bergets skugga. Det blev aldrig av att jag läste Shantaram trots att jag blev rekommenderad den från alla håll och kanter. Och nu har det dessutom kommit en uppföljare, Bergets skugga. Båda hamnar långt upp på TBR-listan. Där är det för övrigt väldigt trångt. Shantaram bygger på dramatiska händelser i Roberts eget liv och tilldrar sig till stora delar i Bombay, liksom för övrigt Bergets skugga.

2. Roland Barthes, Kärlekens samtal och Alain Robbes - Grillet, Why I love Roland Barthes. Efter att ha läst Magnus Bremmers recension av nyutgåvan av Kärlekens samtal av Roland Barthes blev jag väldigt sugen på att läsa den. Varför är det så svårt att beskriva kärlek? Varför är det så svårt att tala om det vi tycker allra mest om så att vi verkligen förmedlar det vi känner. Kanske skulle en kunna få veta varför det är allra svårast att skriva om de böcker en bara älskar? Roland Barthes och Alain Robbes - Grillet var goda vänner och hade likartad syn på den moderna romanen. Robbes - Grillet skrev bl. a. essän Författarens död.

3. Moderna utländska klassiker i en box. Sylvia Plath, Glaskupan; Joseph Heller, Moment 22, Marguerite Duras, Älskaren; A.S. Byatt, De besatta; Gabriel Garcia Marquez, Hundra år av ensamhet. Innehållet talar för sig självt.