LYRAN
ger oss i uppdrag den här veckan att ge bort tre julklappsböcker.
Ingen jul utan julklappsböcker! Och det är jätteroligt att tänka ut rätt bok till rätt person.
Min första julklapp är Maria Ekmans nyöversättningen av Övertalning av Jane Austen.
Det är en mycket tilltalande bok både till form och innehåll.
Expeditionen: min kärlekshistoria av läkaren och författaren Bea Uusma är min andra julklapp.Ett mycket säreget företag som rotts iland med bravur.
Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson blir min tredje julklapp.
En intressant iakttagelse av det här med kärlek. Eller vad det nu är.
Mycket lämplig som diskussionsunderlag.
onsdag 18 december 2013
tisdag 17 december 2013
Mordiskt nyår i Hagfors
Med senaste Books & Dreams följde en liten Månpocket, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.Hon är journalist och författare och detta är hennes debutroman från 2010.
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...
Idén fick Ninni Schulman sedan hon yrkesmässigt kommit i kontakt med trafficking.
Två mycket unga flickor hittas döda i trakterna kring Hagfors i Värmland. Det är vinter, mycket snö och väldigt kallt. Den ena flickan verkar inte vara saknad av någon; den andra har föräldrar som anmäler hennes försvinnande ganska tidigt.
Den underbemannade polisen arbetar för högtryck och journalisten Magdalena Hansson på Värmlandsbladet följer fallet med (irriterande, skulle polisen säga) stort intresse. Men hon visar sig vara orädd intill dumdristighet och har bra förslag.
Magdalena har flyttat till Värmland från Stockholm för att erbjuda sin son, Nils, en bättre uppväxtmiljö. Ludvig, Magdalenas frånskilde man, har synpunkter på flytten.
Polisan Petra Wilander har lovat familjen på heder och samvete att trappa ner på arbetet. Men fallet med de döda unga flickorna jagar både Magdalena och Petra vidare.
Så småningom visar det sig att i de små idylliska samhällena i trakterna av Hagfors döljer sig avgrunder av mänsklig - eller snarare omänsklig - ondska. Inte alla är de gemytliga grannar de verkat vara. Det är faktiskt riktigt spännande. Jag misstänkte flera personer, men inte den det till slut visade sig vara. Det är välskrivet och spännande och när jag väl vant mig vid det grådaskiga papperet och den fjuttiga stilsorten forcerades läsningen snabbt.
Nu köar jag på biblioteket för Ninni Schulmans roman nr två, Pojken som slutade gråta från 2012 och bok nr tre som just kommit ut, Svara mig om du kan, 2013. Jag är nr 40 i kön...
Lite kul att läsa en bok som jag nog aldrig läst om jag inte hade fått den på köpet...
Etiketter:
Flickan med snö i håret,
Hagfors,
Kriminalroman,
Ninni Schulman
måndag 16 december 2013
Bokbloggsjerka 13 - 16 december
I sista minuten: Veckans bokbloggsjerka handlar om att ange sin favoritförfattarduo alternativt en favoritförfattare som också skriver under pseudonym.
Läs reglerna på Annikas litteratur - och kulturblogg
HÄR
Jag känner till en hel del författarpar men inga som är mina favoriter. Möjligtvis skulle jag kunna säga Maj Sjöwall och Per Wahlöö och deras gemensamma kriminalromaner.
En favoritförfattare som också skriver under pseudonymer är Joyce Carol Oates. Rosamund Smith och Lauren Kelly är hennes alternativa namn.
Ruth Rendell/ Barbara Vine är en annan favoritförfattare.
Tre andra favoriter sedan gammalt är Anne Brontë/Acton Bell; Charlotte Brontë/Currer Bell; Emily Brontë/Ellis Bell
Läs reglerna på Annikas litteratur - och kulturblogg
HÄR
Jag känner till en hel del författarpar men inga som är mina favoriter. Möjligtvis skulle jag kunna säga Maj Sjöwall och Per Wahlöö och deras gemensamma kriminalromaner.
En favoritförfattare som också skriver under pseudonymer är Joyce Carol Oates. Rosamund Smith och Lauren Kelly är hennes alternativa namn.
Ruth Rendell/ Barbara Vine är en annan favoritförfattare.
Tre andra favoriter sedan gammalt är Anne Brontë/Acton Bell; Charlotte Brontë/Currer Bell; Emily Brontë/Ellis Bell
söndag 15 december 2013
Books & Dreams, vinter 2014
Books & Dreams, vinter 2014 är ett innehållsrikt ovanligt innehållsrikt nummer.
Författarintervjuer med Khaled Hosseini, Dean Koontz, Åsne Seierstad, Chris Cleve och Elizabeth George för att ta några.
Charlotte Rogan, som slog igenom direkt vid debuten med Livbåten bor i Westport, Connecticut, med mannen Kevin, som gläds åt hustruns framgångar och trivs med det nya "boklivet". De har trillingar som nu är 23 år. Livbåten är spridd över 26 länder och filmrättigheterna har köps av Anne Hathaway som själv gärna spela huvudrollen som Grace.
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Vinterns bästa boktips presenterar faktaböcker, barnböcker, spänning och skönlitteratur.
Books & Dreams indelas i fyra kapitel Läsa, Drömma, Leva, Resa.
Och däremellan kommer matrecepten, krönikan av Michael Nyqvist, Crossover - böckerna och utdraget ur Jonas Karlssons nya roman God Jul
Författarintervjuer med Khaled Hosseini, Dean Koontz, Åsne Seierstad, Chris Cleve och Elizabeth George för att ta några.
Charlotte Rogan, som slog igenom direkt vid debuten med Livbåten bor i Westport, Connecticut, med mannen Kevin, som gläds åt hustruns framgångar och trivs med det nya "boklivet". De har trillingar som nu är 23 år. Livbåten är spridd över 26 länder och filmrättigheterna har köps av Anne Hathaway som själv gärna spela huvudrollen som Grace.
Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Vinterns bästa boktips presenterar faktaböcker, barnböcker, spänning och skönlitteratur.
Books & Dreams indelas i fyra kapitel Läsa, Drömma, Leva, Resa.
Och däremellan kommer matrecepten, krönikan av Michael Nyqvist, Crossover - böckerna och utdraget ur Jonas Karlssons nya roman God Jul
lördag 14 december 2013
Kvällarna under ginkoträdet
Kvällens lagar (The Laws of Evening) är titeln på en novellsamling av
Mary Yukari Waters, född 1965 i Kyoto som dotter till en irländsk/amerikansk far och en japansk mor. Hon är numera amerikansk medborgare men har vistats långa tider i Japan under hela sitt liv.
Boken innehåller elva noveller som alla tilldrar sig i Japan efter nederlaget i andra världskriget och fram till våra dagar. Kriget påverkade naturligtvis hela nationen på olika sätt och i flera generationer. Många kvinnor miste sina män, söner, bröder och fäder i kriget. Nya vindar blåser från väst och traditioner luckras upp.
Kvällens lagar handlar mycket om kvinnor och kvinnors förhållanden under olika skeden i livet; mor - dotter - relationer; äktenskapsproblem, änkeliv, åldrande och ensamhet.
Titelnovellen handlar om åttioåriga Sono som mist man och två döttrar. Nu går hon lite halvhjärtat med sin väninna till de offentliga badhusen och deltar i äldrecentrets utflykter och övriga aktiviteter. Men hon avsätter alltmera tid åt att sitta på en bänk under ett ginkoträd i tempelträdgården på kvällarna när turistbussarna lämnat området och låta tankarna ströva fritt. Benen känns tyngre och promenaderna har blivit kortare. Hon har uppnått en inre vishet och jämvikt i sitt liv. Timmarna på bänken under kvällshimlen som alltmer antar färgen på ett gyllingägg blir allt viktigare. Sono är visserligen ganska gammal, men hon har förstått att nya tider svept in över Japan och att gamla värderingar fått vika för nya. Hon bibehåller en del traditioner samtidigt som hon godtar en del nytt.
Kvällens lagar är en stark debut. Respekten för de japanska traditionerna och den inlevelsefulla skildringen av människorna i novellerna liksom det poetiska språket gör samlingen till en ytterst njutbar läsning
Mary Yukari Waters, född 1965 i Kyoto som dotter till en irländsk/amerikansk far och en japansk mor. Hon är numera amerikansk medborgare men har vistats långa tider i Japan under hela sitt liv.
Boken innehåller elva noveller som alla tilldrar sig i Japan efter nederlaget i andra världskriget och fram till våra dagar. Kriget påverkade naturligtvis hela nationen på olika sätt och i flera generationer. Många kvinnor miste sina män, söner, bröder och fäder i kriget. Nya vindar blåser från väst och traditioner luckras upp.
Kvällens lagar handlar mycket om kvinnor och kvinnors förhållanden under olika skeden i livet; mor - dotter - relationer; äktenskapsproblem, änkeliv, åldrande och ensamhet.
Titelnovellen handlar om åttioåriga Sono som mist man och två döttrar. Nu går hon lite halvhjärtat med sin väninna till de offentliga badhusen och deltar i äldrecentrets utflykter och övriga aktiviteter. Men hon avsätter alltmera tid åt att sitta på en bänk under ett ginkoträd i tempelträdgården på kvällarna när turistbussarna lämnat området och låta tankarna ströva fritt. Benen känns tyngre och promenaderna har blivit kortare. Hon har uppnått en inre vishet och jämvikt i sitt liv. Timmarna på bänken under kvällshimlen som alltmer antar färgen på ett gyllingägg blir allt viktigare. Sono är visserligen ganska gammal, men hon har förstått att nya tider svept in över Japan och att gamla värderingar fått vika för nya. Hon bibehåller en del traditioner samtidigt som hon godtar en del nytt.
Kvällens lagar är en stark debut. Respekten för de japanska traditionerna och den inlevelsefulla skildringen av människorna i novellerna liksom det poetiska språket gör samlingen till en ytterst njutbar läsning
Etiketter:
Japan,
Japansk litteratur,
Kvällens lagar,
Mary Yukari Waters,
Noveller
fredag 13 december 2013
Tematrio - Önskeklappar
Lyran
vill veta vilka tre önskeklappar vi helst vill se i julklappssäcken. Jag vet precis för egen del.
Inte för att jag vill kopiera Lyran, men jag vill faktiskt också ha
1. En läsplatta
2. Tio lektioner i matlagning av Lotta Lundgren. Jag har hört att den kan sträckläsas som en skönlitterär titel. Inga bilder stör läsningen.
3. Boel Westin, Familjen i dalen och Tove Jansson: ord, bild, liv
onsdag 11 december 2013
Överlevnad till havs
Yann Martel fick Bookerpriset för sin roman Berättelsen om Pi 2002. Den indiske pojken Pi växer upp i en familj som driver ett zoo. Han är redan tidigt väldigt religiöst intresserad och utövar såväl kristendom som hinduism och islam. Familjen är bekymrad. Under en båtresa mot Kanada dit familjen ska flytta förliser fartyget Tsimtsum. Pis familj och de flesta djuren följer fartyget i djupet. Pi blir ensam kvar i en livbåt med en hyena, en zebra och Richard Parker som är en kungstiger. En orangutang kommer flytande på en vrakspillra och förenar sig med det egendomliga sällskapet i livbåten. Pi får utkämpa en hård kamp för sin överlevnad. Han får överge både religiösa principer och sina vegetariska vanor. Till slut blir det en seg uppgörelse mellan Pi och Richard Parker.
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och det är intressant att det faktiskt är två berättelser.
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.
Pi fäster sig vid tigern, men denne är helt likgiltig för den unge mannen som faktiskt förser honom med både mat och vatten.
Det blev en givande diskussion i bokcirkeln. Berättelsen om Pi medger inga mellanlägen, det var alldeles tydligt. De som tyckte om den tyckte alldeles kolossalt mycket om den. Vi andra hade haft ganska tråkigt under läsningen. Någon pekade på de omfattande zoologiska kunskaperna. En annan talade om för högt ställda förväntningar. Jag tycker att det finns vissa bitar i första delen av boken som är riktigt roliga och att det finns många bra formuleringar att stryka under i hela boken. Och det är intressant att det faktiskt är två berättelser.
Jag har sett filmen två gånger. Första gången fattade jag inte mycket av det hela, men nu andra gången när jag läst boken kunde jag bättre tillgodogöra mig filmen. Trots ett fantastiskt foto är jag inte särskilt förtjust. Som vanligt var boken bättre. Jag har föreslagit gruppen att alla ska se filmen och så ska vi ta en diskussion till…
Alla var överens om att Berättelsen om Pi är alldeles unik. Vi kunde inte erinra oss att vi träffat på något liknande. Själv tror jag inte att den skulle kunnat vara skriven av en kvinna. Det är den alldeles för pretentiös för.
Etiketter:
Berättelsen om Pi,
Bookerpriset,
Läsecirkel,
Yann Martel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)