De kapabla

Ojojoj, här blev det åka av.  Tala om torktumlare. Det hela börjar med en stillsam otrohetsaffär. Anna är gift med Magnus och har två barn, Siri och Sixten. Pojken utreds för autism. Enligt psykologen är han beroende av värme, kärlek och så få överraskningar som möjligt. Men visst, tycker Anna. Det får han. Märta och Johan är det andra paret i romanen. De är barnlösa och äktenskapet knakar i fogarna. Under en hemlig utflykt råkar Anna och Johan (de otrogna) köra ihjäl en kvinna. Deras sätt att hantera olyckan på är väl inte det allra smartaste. Och om de tror att ingen sett dem så har de alldeles fel. Folk kan vara till synes ganska knäppa men ändå lägga ihop två och två. Peter är en glädjedödare till lärare och han är mån om att saker och ting ska vara rättvisa. Tora, en tonåring med lila hår, och Peter får kontakt när de rastar sina hundar och Peter erkänner motvilligt att han tycker att det är roligt att dela sina tankar med henne. En läckande präst verkar inte ta sin uppgift på allvar. Berättelsen har ett driv och en undrar hela tiden hur det ska gå. Farten gör att en kanske inte riktigt hinner märka den grunda personskildringen. Intrigen är omsorgsfullt spunnen även om jag ibland vill  protestera mot handlingen: det här kan inte fungera. Språket är enkelt och lättflytande. Det finns två sympatiska personer i romanen och det är Siri och Sixten. Den kapabla. De tre sista meningarna i De kapabla får det att krypa i hårrötterna. 

Titel: De kapabla

Författare: Klas Ekman

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 365 sidor

Veckans kulturfråga v. 17 2021

I Veckans kulturfråga v. 16 undrar enligt O: Vilka favoriter har du bland de nominerade till Årets bok?

Vilka titlar saknar du bland de nominerade?

Kriterier för nomineringen: Hög språklig kvalitet, Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö, Tilltala en bred läsekrets, Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman), Utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under 1 maj 2020 – 30 april 2021

Amerikansk jord av Jeanine Cummins 

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

De kapabla av Klas Ekman

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Hoppets tåg av Vioa Ardone

Je m´appelle Agneta av Emma Hamberg 

Stöld av Ann - Helén Laestadius

Rotvälta av Tove Alsterdal

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Samtal från en ängel Guillaume Musso

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist

Älskade barn av Ashley Audrain (recensionsdag 4/5)

På min läslista står Amerikansk jord, Stöld, Shuggie Bain och Brinn mig en sol.  Den enda boken jag läst är De kapabla av Klas Ekman.

De jag saknar är Renegater av Klas Östergren, Klara och solen av Kazuo Ishiguro, Jag skriver över ditt ansikte av Anna - Karin Palm, Morgonstjärnan av Karl ove Knausgård och Den sista migrantionen av Charlotte McConaghy

Ivalu

Peter Freuchens (1886 - 1957) roman Ivalu bygger till delar på författarens egna upplevelser under forskningsresor på Grönland och av äktenskapet med den första hustrun som var grönländska. Läsaren får veta mycket om säljakt, valrossjakt, renjakt, alkfågeljakt och björnjakt. Det går åt mycket kött att hålla människor mätta och varma. Slädhundarna behöver också mycket kött. Av skinnen sys stövlar, kläder och sängtäcken. Kvinnorna sätter ut snaror för räv när de behöver pälsar.  Männen är kungar och bestämmer totalt över kvinnorna. En fångstfärd som slutat dåligt utan fångst kunde resultera i att kvinnan blev piskad. Kvinnan rentav förväntade sig att mannen skulle slå. Så gjorde en riktig karl. " Det är synd om folkslutar upp med att prygla sina hustrur. Kan man inte bli ond har man förlorat sin glädje, " slår gamle Merqusaq, Ivalus morfar, fast. Kvinnorna är i regel praktiska, dugliga och mycket kapabla. Men de fick tala efter männen. Ivalu liknar inte riktigt de övriga kvinnorna. Hon är nyfiken på de vita männen, men hennes första man är inuiten Mitserk. Romanen förmedlar det grönländska folkets trosföreställningar och sedvänjor. Jag ler när jag läser deras konversationer där ordet "jag" ibland utelämnas till förmån för man. "Man har blivit sömnig och går till vila!" Säger Mitserk. "Man har beslutat att koka lite kött", tillkännager Ivalu. Inga ord i onödan: "Ska du gå på fångst?" sa hans hustru och därmed var avskedet undanstökat. Jag är fortfarande väldigt förtjust i den här boken som jag läst tidigare och tyckt om. Tror att jag ska läsa något mera av Peter Freuchen när jag ändå är igång. Tror inte att det finns något att invända mot Lisbeth och Louis Renners översättning heller. Ivalu kom ut på svenska 1946.