Den magiska leksaksbutiken

Äntligen har jag läst en modern klassiker som jag gått och tittat på alltsedan den först kom ut på svenska 1982. Nu har den kommit ut i ny upplaga på Modernista 2020 med samme översättare Magnus K:son Lindberg. Jonas Thentes förord är däremot nytt. Den magiska leksaksbutiken av Angela Carter har det talats alldeles för lite om. Konstigt. Särskilt med tanke på att författarinnan själv var ganska eccentrisk. Hon föddes 1940 i  Bristol och dog alldeles för tidigt i lungcanceer 1992. Men då hade hon hunnit skriva flera romaner och gjort klart att hon verkligen inte i något avseende gick med strömmen. Inte i livet och inte i litteraturen. Identiteten är något en ikläder sig. Kön och genus är sociala konstruktioner. Jaget befinner sig i ständig förändring. Som en teater. Så tycker Angela Carter. För att komma ifrån sin mamma gifte hon sig redan som 20 - åring med Paul Carter om var musiker. Hon studerar litteraturvetenskap och specialiserar sig på medeltida litteratur och har ett stort intresse för folksagor. Sedan åker Angela Carter  till Japan och arbetar som journalist och levde ihop med en sex år yngre man vid namn Sozo Araki och fann att äktenskapet var slut när hon kom hem. Det var verkligen inget hon sörjde. Den magiska leksaksbutiken handlar om tre barn, vars föräldrar omkommer och de fördrivs ur sin barndoms borgerliga Eden för att hamna i en helt annan miljö hos sin demoniske morbror Philip Flower i en skräpig del av södra London. Morbror Philip har lånat vissa drag av maken Paul. Han driver en leksaksaffär som familjen får sköta medan han bygger sina marionetter i mänsklig storlek i källaren. Hustrun tant Margaret är rödhårig,mager och stum. Hennes båda bröder, lika rödhåriga de, Francie och Finn, finns också i huset. Finn är ständigt upprorisk och utsätts lika ständigt för misshandel av Philip. Bröderna är lindrigt rena och Finn med atlantögonen för tankarna till Heathcliff i Svindlande höjder. Stämningen i huset är lika dov och olycksbådande. Alla lyssnar efter morbror Philip.  Melanie är 15 år och hon är på gränsen att bli vuxen kvinna. Hon känner en dragning blandad med motvilja till Finn. Hennes yngre bor Jonathon har som enda intresse att bygga fartygsmodeller. Lilla Victoria är inte mycket mer än baby och blir en stor lycka för den barnlösa tant Margaret. De litterära- musikaliska- och konstreferenserna är många både uttalade och andra i Den magiska leksaksbutiken. Här blandas verkligen högt och lågt. Francie spelar fiol, Finn målar och tant Margaret spelar flöjt. Angela Carter tycker att de bästa kvinnliga författarna är Dostojevskij, Melville och D. H. Lawrence. Lawrence´s största tragedi var att han trodde att han var en man! Säger Angela Carter. Ett viktigt tema i boken är Melanies vuxenblivande; hennes utveckling till kvinna. Alltifrån den trasiga bröllopsklänningen till morbror Philips dramatiska dockteaterföreställning där den väldiga svanen förgriper sig på Leda. Den magiska leksaksbutiken är omtumlande läsning. Jag tycker inte riktigt att jag läst något liknande. Här finns så mycken symbolik; tankarna går till gotisk roman, viktoriansk roman, Bibeln, Lewis Carroll. Bildspråket är originellt och Carter kan verkligen konsten att hålla både sina karaktärer och läsare på sträckbänken.

Titel: Den magiska leksakbutiken

Författare: Angela Carter

Översättare: Magnus K:son Lindberg

Förlag: Modernista

Tryckår: 2020

Antal sidor: 221 sidor