Veckans utmaning: din litterära favoritmiljö

Ulrica på Kulturkollo skriver om veckans litterära utmaning:
"Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serier som utspelas på karga platser, på avlägsna platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra? Veckans utmaning är alltså att berätta om vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.
Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar."

Efter att ha funderat en stund kan jag säga att en av mina litterära miljöer är skogen, som i Walden av Henry David Thoreau, Hitom himlen av Stina Aronson och Korparna av Tomas Bannerhed och
karga, vinpinade landskap som Barröy utanför norra Norges kust i De osynliga av Roy Jacobsen och Island i Jon Kálman Stefánsson romaner om Pojken, till exempel den första i serien Himmel och helvete och öde, snöiga och isiga miljöer som Algonquin Bay i Ontario i Kanada i Giles Blunts romaner. Fader Död är bara ett exempel. Där ingen har gått av Melanie McGrath utspelar sig i Arktis och har en kvinnlig jägare och vildmarksguide som huvudperson. Titlarna är klickbara.

Tematrio - bara brittiskt

Lyrans Tematrio: 
Berätta om tre bra brittiska romaner/författare. Ja, det var ju både lätt och svårt på en gång.
1. Jag hoppar över de mest självklara namnen som Woolf, Austen och systrarna Brontë och väljer några andra. Jag börjar med en författare jag länge haft som en av mina favoriter, nämligen Thomas Hardy. En gång var han nära att få Nobelpriset i litteratur. Thomas Hardy skrev romaner från sydvästra England och skapade sitt eget landskap, Wessex. Det var också namnet på hans terrier för övrigt. Utöver romaner skrev han lyrik och skådespel. Min favoritroman är Heden (Egdon Heath), även utg. under titeln Hemkomsten.

2. Jeanette Winterson har jag läst ett flertal romaner av och gillat alla utom Skymningsporten. Fyrväktaren och Det finns annan frukt än apelsiner är ett par höjdpunkter liksom självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal
3. Elizabeth Cleghorn Gaskell, även känd som Mrs Gaskell. Hon intresserade sig för de fattigas förhållanden och även för de s. k. fallna kvinnornas villkor. 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser.  Men - utan spoilers.

"Igår kväll sade jag till dig att jag en dag kanske skulle försvinna och du sade: Vart, och jag sade: Till vår Herre, och du sade: Varför, och jag sade: För att jag är gammal, och du sade: Jag tycker inte att du är gammal. Och sedan smög du in din hand i min och sade: Du är inte särskilt gammal, som om saken därmed var avgjord. Jag sade till dig att du kanske skulle få ett liv som var väldigt olikt mitt, och olikt det liv du haft tillsammans med mig, och att det skulle vara underbart, att det finns många sätt att leva ett gott liv. Och du sade: Det har mamma redan berättat. Och sedan sade du: Skratta inte åt mig! för du trodde att jag skrattade åt dig. Du sträckte ut handen och rörde med fingrarna vid mina läppar och gav mig den där blicken som jag aldrig i hela mitt liv sett hos någon annan, förutom hos din mor." 
Från sidan 7 i Gilead av Marilynne Robinson. Fler smakebitar HÄR.

Helgfrågan v. 8

Mias helgfråga: Har ni några planer för helgen ? Hur ser er favoritläsplats ut? Eller har ni fler?
På första frågan svarar jag: Städning och - eventuellt - gallring i några av bokhyllorna. Vidare blir det födelsedagsfirande med utomhusgrillning. Tårtan serveras inomhus.
Imorgon blir det läsning, läsning, läsning. Och förhoppningsvis en promenad.
Andra frågan: Favoritläsplatser.

1/Under tallarna med vågbrus från havet vid sommarstugan. 2/ Uppallad i ett hörn i min säng med god belysning.

Bokbloggsjerka 24 - 27 februari

ANNIKAS BOKBLOGGSJERKA 24 - 27 februari: Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), vad tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?
Det där är säkert väldigt vanligt bland boknördar. På japanska finns begreppet

tsundoku: "Att nyinköpta böcker kan ha en tendens att olästa samlas på hög är säkert inget ovanligt fenomen. På japanska kallas detta beteende tsundoku. Substantivet har nu börjat användas i svenskan", läste jag i Språktidningen för några år sedan och kände omedelbart igen mig. Naturligtvis läser jag en del av böckerna medan andra får vänta på sin tur. Men vissa böcker bara måste få följa med hem från affären för att jag tilltalas av 1/första meningen 2/ omslaget 3/ författarnamnet 4/ ämnet 5/ nyfikenhet eller 6/en aning av något som jag inte kan förklara. Glad vandrar jag sedan hem med känslan av att jag av en ren slump kommit över en dyrgrip  och att det var en himla tur att jag inte missade den. 

Veckans ord på Ä

enligt O: Nästa sista alfabetsveckan och jag skissar för fullt på en ny torsdagsutmaning. Fem ord som vanligt och den här veckan börjar de på Ä. Koppla dessa ord till fem böcker och/eller författare.

äcklig
Äcklet av Jean Paul Sartre är en existentialistisk roman av Jean Paul Sartre. Huvupersonen, Antoine Roquentin, har tappat greppet om tillvaron. Han känner sig äcklad av den egna kroppen och hela världen. Han lider av känslor av främlingsskap och identitetslöshet. 

äga
Genier: samtal om konsten att äga sitt eget liv. Intervjuer med fjorton  kvinnor i podcasten med samma namn av skådespelaren Moa Gammel.  Hon intervjuar kvinnor som hon ser som sina förebilder, sådana som Märta Tikkanen, Ann Heberlein, Gudrun Schyman, Lena Andersson och Susanne Osten. En jätteintressant bok med efterord av Ebba Witt - Brattström

äntligen
Äntligen Sigge med text av Lin Hallberg och med fina teckningar av Margareta Nordqvist. Det är lilla dotterdottern Ellen som introducerat Siggeböckerna i mitt liv. Ponnyflickan Elina och hennes kompisar stortrivs i stallet i Broby och med tränaren Ingela. Elina har nu kommit upp i gruppen av stora flickor får arbeta som skötare. 
ärlig
Ann Heberleins senaste bok har den avväpnande titeln Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig. Hon skriver brev till Gud och undrar vem han är, hur han förhåller sig till ondska, sjukdom och lidande. I bokens andra del får hon svar.

äventyr
Under 1870 - talet växte det fram en sorts populärlitteratur i Japan motsvarande ungefär vår tids chic - lit. Bestsellern Gatusångerskan Omatsus
Gatusångerskan Omatsus äventyr är utrustad med många rafflande ingredienser och ger dessutom en kulturhistorisk bild av Japan i brytningstiden mellan shogunatet, som tog definitivt slut 1886, och Meijiperioden.

Begravd jätte

England på 500 - talet, en föga dokumenterad tid; troll, jättar, drakar, alver, riddare, krigare, britannier och saxare delar på utrymmet. En dimma har spridits ut över landet av hon - draken Querig och åsamkat folket en kollektiv glömska. I vissa lägen kan det vara bra att gamla oförrätter fallit i glömska. Men nu har den begravda jätten (hämnden) börjat röra på sig. Glimtar av hågkomst förbryllar människor. En följer det gamla paret Axl och Beatrice och deras vandring från den egna byn ut i landet i sökandet efter den som de nästan glömt att de hade. Han har varit försvunnen länge. På sin väg möter de den gamle riddaren Gawain på hästen Horace. Han anser sig fortfarande tillhöra kung Arturs riddare och har länge varit på väg att dräpa den fruktade hon - draken Querig. Den unge krigaren Wistan är saxare och när han möter Axl får han en känsla av att de mötts tidigare. Jag skulle tro att den här romanen närmast liknar fantasy: en genre jag vanligtvis inte är så förtjust i, men Begravd jätte fungerar bra. Under läsningen kommer jag att associera till annan litteratur. Don Quijote har jag redan nämnt liksom sagan om kung Artur. I en scen uppträder några flaxande svarta fåglar som visar sig vara kvinnor. Då tänker jag på häxorna i Kung Lear. Vad det gäller Beatrice kommer jag osökt att tänka på Dante och Den gudomliga komedin. Säkert finns det många andra referenser som jag missat. Vissa stycken av Begravd jätte är rent poetiska och jag känner mig mycket nöjd med att ha läst denna förbryllande bok som lyckats reta upp såväl Ishiguros fru som fantasydrottningen Ursula K. Le Guin.