Den tjugoandra februari
Tågen står stilla, människor berättar
att toaletterna slutar fungera, att vattnet i tankarna tar slut
att maten tar slut
Jag går till sophanteringen med dina gamla kläder
nu har det snart gått sju år sedan du dog
men jag har inte förmått slänga de där gamla
ytterplaggen som ingen använder men som fortfarande bär
din atmosfär, jag vet att det är för att jag fortfarande har hoppats
att jag ska få se dig i dem
inte som i drömmarna där du alltid sysslar
med egendomliga saker, som granskande av patologpreparat
eller så tröstar jag dig för att din röst är så svag och så viskande
du ska vara som vanligt, vill jag,
men nu har jag alltså gått bort till
den där gröna bumlingen som fylls med kläder
för Handikappades Rekreation,
vad gör en handikappad som vill rekreera sig
som vill skapa sig själv på nytt? Jag vill att du ska skapas på nytt
exakt som du var, klonad med all din ilska, dina händer med
sömmerskeknutarna, är jag den enda som i detalj och fotografiskt
minns dina händer, med de lite upphöjda ådrorna,
med de lite stora knogarna? Du sa strax innan
du dog att du hoppades att din mor skulle visa sig för dig
och du trodde verkligen att du skulle återse henne och det var
henne du längtade efter, det var hon som kunde trösta dig
aldrig vi, trodde du det verkligen, eller var det som du åkallade henne?
Det har nu slutat snöa
jag ser enstaka människor promenera med sina hundar
allting är fruset. SJ får kritik för sina inställda tåg, tusentals skolbarn
får stanna hemma från skolan
all trafik mellan Stockholm och Göteborg står stilla
banverket talar om en extrem vädersituation
jag lyssnar på radion, håller mig inne
Ur
Utskuret ur ett större träd av
Eva Ström
Albert Bonniers förlag, 2013
Inlägg
