Les sœurs Brontë

1910 kom Les sœurs Brontë av fransmannen och katoliken Ernest Dimnet. Den har alltid funnits med på något sätt och nu har jag äntligen läst ett gammalt nött exemplar från 1927.
Författaren ägnar sig mycket åt familjen Brontës sorgliga historia som slutade med att den gamle prästmannen Patrick Brontë överlevde den sista familjemedlemmen (dottern Charlotte) med sex år.
Och ändå fick han sex barn, fem döttrar och en son. Sonen Branwell föreföll lovande, men gick ett tragiskt öde till mötes som alkoholist. Ernest Dimnet håller fadern ansvarig för sonens olycka. Och till viss del har han säkert rätt.
Över huvud taget skräder Ernest Dimnet inte orden. Han är djupt involverad i familjens öde; han är mycket empatisk i sin beskrivning av de tre mycket olika systrarna Charlotte (1816 - 1855) , Emily
(1818 - 1848) och Anne (1820 - 1849).
Charlotte var den pliktuppfyllande, ganska olyckliga, genialiska men tafatta författarinnan till Jane Eyre 1847, Shirley 1849 och Villette 1852.
Ernest Dimnet jämför henne med de samtida George Sand och George Eliot. Han menar att Charlotte Brontë egentligen var den mest begåvade. Men hon bodde i det avsides, lantliga Hawarth i Yorkshire och hade ingen hum om vad som tilldrog sig i världen än mindre om litterära teorier och strömningar.
Emily var den starka och stolta kvinnan som fann sin inspiration på heden. Och Svindlande höjder är helt visst en ren produkt av heden. Många av samtidens kritiker fann den frånstötande men Matthew Arnold och Charles Swinburne lyfte fram den. Och resten är ju som man brukar säga historia.
Den yngsta systern, Anne, var mild och god och hade blicken riktad mot himlen redan från början. Det viktigaste för henne var att inte vara till besvär. Men hon skrev Agnes Grey - en vidräkning med guvernantsystemet - och
Främlingen på Wildfell Hall där hon tar upp det problematiska med alkoholism. De båda romanerna väckte inte mycken genklang. Då.
Både Emilys och Annes romaner överskuggades helt av Jane Eyre.
För att återgå till Charlotte så avvisade hon en rad frierier. Bland annat det från den som senare skulle bli hennes man prästen Arthur Nicholls och som under första tiden i äktenskapet kallade Mr Nicholls i breven till väninnorna. Sedan blev det Arthur och därefter "min käre man".
De två sista åren i sitt liv var hon odelat lycklig.
Men hennes svaga fysik dukade under i ett havandeskap.
Ernest Dimnets bok Systrarna Brontë var engagerande att läsa. Han ser ur en annorlunda vinkel och med andra förtecken. Han lutar sig (klokt nog) mot The Life of Charlotte Brontë av
Mrs Gaskell som var väninna till Charlotte B. Den biografin kom ut redan 1857, två år efter Charlottes död. Det var hennes far som bett Elizabeth Gaskell att skriva.

Familjen Brontë. En brevbiografi är sammanställd av Juliet Barker.

Saints Innocents

28 december heter sedan gammalt Värnlösa (tidigare Menlösa) barns dag i den svenska kalendern. Liknande benämning hittar man i Danmark, Norge, Frankrike Tyskland (Kindleintag), USA och Holland.
Den bibliska berättelsen om barnamorden i Betlehem som kung Herodes anställde i akt och mening att oskadliggöra den nyfödde konungen av Juda.
Detta finns omskrivet endast hos evangelisten Matteus. Uppgifterna stämmer inte eftersom Herodes vid tiden för Jesu födelse redan var död sedan många år.
Därför måste han frikännas från barnamorden, men om han hade levat hade han varit fullt kapabel att utföra dem, enligt Alf Henrikson i Alla årets dagar.
Giotto utförde målningen.

Tredjedag jul. Dagens namn är Johannes

Årets 361:a dag
"Tredjedag jul var helgdag i Sverige (och Finland) till 1772, då Gustav III reducerade antalet lediga dagar rejält och avskaffade både tredje- och fjärdedag jul. Kungens skäl till reformen var omsorg om näringslivet: han var av den bestämda åsikten att svenska folket arbetade för lite, varför antalet fridagar måste minska. Reformen är ett klassiskt exempel på vad som i västeuropeisk historia brukar kallas ”upplyst despotism” (låt vara att Gustav III vid tillfället ännu hade långt kvar till verklig despotism/envälde).

Finns det religiösa skäl att fira tredjedag jul? Visst. Den som så önskar kan betänka att den 27 december av tradition är den dag då Jesu lärjunge Johannes, förknippad med Johannesevangeliet, Johannesbreven och Johannes uppenbarelser (det är i själva verket högst osannolikt att en och samme person har skrivit allt detta), brukar firas."

Utdrag från SvD:s historieblogg.

Bilden föreställer aposteln Johannes när han skriver sitt evangelium.

Hieronymus Bosch målade.

Unga Radioteatern 08.45

Alldeles som av en händelse lyckades jag sätta på P1 08.45 just när Unga Radioteatern startade sin serie
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.
En dramatisering av
Mark Haddons bok om den autistiske pojken
Christopher som tänker utreda mysteriet med grannens döda hund.
Han har lika svårt att förstå den obegripliga omvärlden som den har att förstå hans speciella problematik.

Jag har inte läst boken men jag vet att jag kommer att följa Unga Radioteaterns serie i sex avsnitt.
Adam Pålsson heter ynglingen som spelar Christopher

Regnvädersfilm

Annandagen är ju filmdag.
Och eftersom det nu regnar och är grått så blev det så.
På TV2 gick i eftermiddags
Livet är underbart från 1946.
James Stewart och Donna Reed i huvudrollerna.
Regissör: Frank Capra.

Elak riking (Lionel Barrymore) dominerar staden; snäll, men fattig och godhjärtad man (James Stewart) utmanar honom understödd av vackra hustrun (Donna Reed).
En ängel av andra graden i färd med att förtjäna sina vingar känner sig föranlåten att gripa in.

Svartvitt (underbart!), sentimentalt, lite roligt om än med skräniga herrar som dunkar varandra i ryggen och hojtar åt Mr Martini att servera mer vin
En varm historia om att vilja det bästa för sina medmänniskor och faran med att vårdslösa med sina önskningar. Om man inte aktar sig kan de slå in!
Och man ska veta att varje gång en klocka klingar får en ängel sina vingar.
Tänk på det och kolla ryggen!
En och annan gång är det faktiskt välgörande med ett lyckligt slut.

Juldagsläsning

Juldagen brukar av hävd ägnas åt läsning av julklappsböcker endast avbruten av skinksmörgåsätning.
I år börjar vi med närläsning av 2012 års frökatalog.
Årets perenn 2012 är bolltisteln. Finns redan.
Porslinsanemon , jättetåtel, vit fingerborgsblomma, kantnepeta, och så vidare i all oändlighet. Det är väldigt roligt att planera så här års.
Kanske (läs: troligtvis) följer man inte planerna, men det gör ingenting.
Varför inte ett snödroppsträd, förresten? Eller ett ginkoträd? Eller en narrbuske???
Alla bilderna är lånade. I väntan på egna

God Jul!

Vitare än så här blev det inte.