Salongsliv

En spännande titel från En bok för alla. Salongsliv. Salonger och salongsvärdinnor.
I urval och med kommentarer av Daniel Hjorth.
Kända personer berättar om sina erfarenheter av olika salongsvärdinnor.
En salong kunde se ut hur som helst. Det enda som var alldeles säkert var att den leddes av en kvinna.
Här möter oss t. ex. Anna Maria Lenngren, Madame de Staël och Madame Recamier
Lady Ottoline Morrell t. h.

Många beundrade Rahel Varnhagen (1771 - 1833), Berlin. Hon beskrivs som en människomagnet med inträngande psykologisk blick. Hon kunde se till så att samtalen inte spårade ur och en av hennes förtrogna var den svenske diplomaten Carl Gustaf Brinkman.
Franz Grillparzer, Österrikes nationaldramatiker, kände all trötthet vika när han hörde Rahel Varhagen tala och han förlorade uppfattningen av tid och rum
Heinrich Heine var en annan av hennes beundrare.

Malla Montgomery Silfverstolpe (1782 - 1861) bildade sin salong av praktiska skäl.
Hon hade blivit änka och ville inte sitta och vänta på vännernas visiter så hon bjöd in.
Det fick bli fredagskvällarna för då hade Geijer tid.
Malla Silfverstolpes salong liknade Rahel Varnhagens i Berlin. De båda damerna hade kontakt och Malla Silfverstolpe besökte den tyska salongen.

En mera anspråkslös salong hade Thekla Knös ( 1815 -1880) och hennes mor. "Det lilla fågelboet" besöktes t. ex. av Geijer, Atterbom och Gunnar Wennerberg.

En av de mest excentriska salongsvärdinnorna någonsin är Lady Ottoline Morrell
(1873 - 1938) i England. Hon var nästan två meter lång och hade mörkrött hår.
Hon var lika okonventionell i sitt sätt att klä sig som i sitt sätt att leva.
Lady Ottoline upphörde aldrig att förvåna sig över att folk stirrade.
I hennes salong kunde man träffa författare som Stephen Spender, Virginia Woolf och Yates.

Det är alltid lika fascinerande att upptäcka vem som umgicks med vem, när och var.

Spieltrieb

Man gör så gott man kan. Juli Zeh, Leklust - eller flickan utan egenskaper
10 kr på loppis. Tänk så mycket pengar jag har sparat genom att inte vara på mässan...

Jag har tidigare läst Fritt fall av Juli Zeh och den var jag mycket förtjust i.
Hon är en ny, ung och spännande tysk författarinna, född i Bonn 1974; jurist med internationell rätt som specialitet.
Juli Zeh liknar inte riktigt någon annan. Leklust är hennes första roman på svenska.

Många strängar på lyran

Lyra t.v. Rommelpott ovan. Detta instrument var vanligt på 14 - 1500-talet.
Det användes också på Bilbos fest i första delen av Sagan om ringen.

Åke Egevad är musikant, instrumentbyggare och musikforskare från Kristianstad; flitigt anlitad för konserter, föredrag och workshops över hela Skandinavien.

Det är alltid lika roligt med människor som kan, vet , har ett engagemang och kan förmedla.

En sådan är Åke Egevad.

Han köper gamla instrument på auktioner och Tradera, reparerar och använder.

Igår hade jag möjlighet att under en och en halv timme få lyssna på Åke Egevad som föreläste, förevisade och spelade på allt från hasselnötter, musselskal, koklövar (klockans föregångare),

skenbensflöjt (fårben), lyra , trummor till magdeburgerspel (Kväsarvalsen) för att nämna några av hans instrument.

Många instrument hade ursprungligen magisk betydelse. En del övergick sedan till att bli leksaker, t. ex. skallran.

Den gamla trumman skulle låta väldigt mycket och var tänkt att skrämma fiender på flykten.

Så var det t. ex. under Gustav II Adolfs krig.

Ett lästips fick vi också: Läs Nicolovius, han är jätterolig!, sa föreläsaren

Nicolovius, pseud för Nils Lovén

Folklivet i Skytts härad i Skåne i början av 1800-talet: barndomsminnen

Hela härligheten avslutades med en egenhändigt komponerad visa om en man som nöjde sig med vad andra inte ville ha. Det är inte jag sa, Åke Egevad. Sång till helt vanlig gitarr

Mer om Åke Egevad HÄR

Pris till gammal favorit

Det är elfte året som The Munster Literature Centre i den irländske novellisten Frank O´Connors hemstad Cork har ordnat en litteraturfestival tillägnad novellen och Frank O´Connor, Frank O'Connor Festival and Prize.
I år tillföll priset Frank O´Connorpriset Edna O´Brien för novellsamlingen
Saints and Sinners.
The Guardian skriver så här.
Edna O´Brien föddes 1930 i en litteraturfientlig familj, utbildade sig till farmaceut, gifte sig och fick två barn. Hennes radikala feminism och kritiken mot det irländska samhället gjorde att hon bannlystes där. Familjen flyttade till England, makarna skildes, men Edna O´Brien bor kvar. 1960 debuterade hon med romanen The Country Girls och det blev starten till en lång författarkarriär och en lång rad priser.
Edna O´Brien tackar för priset och hyllar Munster Literature Centre som fortfar att vårda
"... the dying flower called literature"

Jag läste mycket av Edna O´Brien förr i tiden och utgrävningar i bokhyllan resulterade i inte mindre än sju titlar alltifrån The Country Girls (1960), till Girl with Green Eyes (1962),
Girls in their Married Bliss (1964), Casualties of Peace (1966), The Love Object
(noveller 1968), The Pagan Place (1970), och Night (1972). Alla i Penguinpocket och med olika kroppsdelar av kvinnor på omslaget.
Dags att återuppliva bekantskapen, tror jag.

Blandad kompott

En promenad i ösregn - det regnade till och med under träden - resulterade i ett loppisbesök.
För tjugofem futtiga kronor inhandlades följande:

All världens detektivhistorier i urval av Frank Heller (Gunnar Serner), prästson som föddes i
Lösens socken i Blekinge 1886. 1912 lämnade han landet på grund av den ekonomiska härva han hade ordnat åt sig genom åren. Så småningom började han skriva och blev en tämligen framgångsrik som författare. Frank Heller dog 1947.

Marie Hermanson föddes i Sävedalen 1956 och debuterade som författare 1986 med
Det finns ett hål i verkligheten. 1998 kom Musselstranden, som blev en stor framgång med sin blandning av saga och verklighet. Den kombinationen är typisk för Marie Hermanson.
Svampkungens son kom 2007.

Eva Alexanderson, 1911 - 1994, översättare och författare, konverterade till katolicismen
1955. Fyrtio dagar i öknen handlar om hennes jakobskamp med Gud och vägen fram till omvändelsen. Eva Alexandersons grundsyn var mörk men hon turnerade den med galghumor och självironi.

När duvor flyger

Melinda Nadj Abonji
föddes 1968 i Vojvodina i norra Serbien i en liten ungersktalande minoritet.
Så är det också för de två systrarna Ildikó och Nomi i
När duvor flyger (Tauben fliegen auf), en full ständigt oemotståndlig roman om problemen i forna Jugoslavien, om att vara invandrare, om att inte riktigt höra hemma varken här eller där och om att ha avvikande åsikter trots hårdhänta påtryckningar. Hur förhåller sig bosniska serber, kroater , muslimer och ungrare till jugoslvaiska folkarmén? Hur lever människor i ett land där det inte finns medicin och där man får köa för sin pension.
Dalibor, Ildikós, pojkvän säger: "... man kan inte dela upp städer eller ett helt land efter etnicitet, och gör man det, så har man krigets nakna vansinne."
Dalibor är inte ungrare, vilket Ildikó bävar för att berätta för pappa.
Kvinnornas ställning är ett kapitel för sig.
Farmor Mamika är den centrala gestalten i familjen; en klok kvinna med stort och varmt hjärta. Familjesammanhållningen är stark även sedan Ildikó och hennes familj flyttat till Schweiz. Far, Miklós Kocsis, är en lätt absurd och kolerisk (men mycket sympatisk!) person som svär, skäller, snarkar, skrattar och sjunger. Mor Rózsa är en kvinna som verkar i det tysta och inte tar så mycket plats som pappa.

När duvor flyger berättar släktens historia och landets invävd i familjens vardagsliv.
Berättelsen växlar mellan tillvaron i tysktalande Schweiz och Vojvodina.
Tidsplanen är i huvudsak två.
Det är en ungdomligt andlös röst (Ildikós) som berättar; full av friskhet, humor och spänst. Och ilska.
Melinda Nadj Abonji fick det prestigefyllda
Deutscher Buchpreis 2011 för När duvor flyger.

Ingrid har också läst.

Klassisk förmiddag i P2

WIKIPEDIA
om August Blanche som skulle ha fyllt 200 år idag.
Inte visste jag att han varit invecklad i den s. k.Det-går-an-fejden!
Det är för övrigt inte det enda jag inte visste om August Blanche.
Hyrkuskens berättelser, en folklivsskildring i stockholmsmiljö, är väl hans mest kända verk.

Hildegard av Bingen (1098 - 1179) har namnsdag idag.
Om henne skriver Margareha Skantze SÅ HÄR.
Margareta Skantze, som är dramatiker och regissör, har skrivit Hjärtats tysta sång, ett drama om Hildegard av Bingen, som hon betraktar som en av sina vägviserskor.

Maria Eleonora av Brandenburg (1599 - 1655) var gift med Gustav II Adolf och mor till drottning Kristina.
Det kan inte ha varit lätt, varken det ena eller det andra.
Drottning Maria Eleonora kom naturligtvis helt i skymundan. Hon var mycket vacker, men ansågs hysterisk och överdrivet känslosam.
Men - hon var mycket kulturellt intresserad. Och i det intresset möttes mor och dotter.
Moa Matthis har skrivit en bok om henne - Maria Eleonora . Drottningen som sa nej - som i mångt och mycket reviderar bilden av henne. Boken kom 2010 på Bonniers.

Antecknat under det att jag lyssnade på Klassisk förmiddag i P2.
Dagens program leddes av Eva Sjöstrand i Visby.
Kul med litterära kopplingar!