En smakebit på søndag v. 36 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 36 2026

"Mamma hade det alltid varit något särskilt med, det förstod jag redan som liten, både i hennes offentliga roller och  hennes privatliv, när hon var på möte med particellen eller kvarterskommitén, när hon fick något diplom eller delade ut någon belöning, eller som nu på Mais familjealtare bland de andra döda, de som stått henne nära, farmor, morfar, hennes syskon ... och pappa förstås. Mai hade omsorgsfullt placeraat deras porträtt intill varandra, framför en vas med röda rosor, men det såg ändå ut som om mamma och pappa var främlingar för varandra, som om de aldrig fyllt i något vigselformulär, inte levt tjugo år tillsammans, aldrig fått två barn (min storebror Mai och mig) och två barnbarn (Mais flicka Ngoc och min pojke Mike). Kvällen lång hade jag ansträngt mig att se vår familj för min inre syn. Mammas ansikte var inga problem men för att se pappa framför mig måste jag hela tiden ta hjälp av porträttfotot framför rosorna och rökstrimmorna som ringlade uppåt från tända rökelsepinnar. Pappa dog tio år för mamma." 

Ur Hissen av Thuân i översättning från vietnamesiskan av Tobias Theander

Veckans mening v. 36 2026

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Hon var klädd i en svart tunika med broderier och låg omgiven av röda rosor i en glaskista med luftkonditionering ch doftfilter, och kistan befann sig i Internationella sjukhusets begravningslokal." 

Min Veckans mening v. 36 kommer ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Thunander