Fråga 7

 

Författaren Richard Flanagan föddes i Tasmanien 1961. Han har tidigare skrivit Den långa vägen mot norr som skildrar faderns tid som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Fadern överlever och fraktas till Omahalägret i Japan. Nu reser Richard Flanagan själv till Japan för att ta reda på mera om faderns upplevelser som slavarbetare vid Omahakolgruvan. Han träffar till exempel den fångvaktare som varit allra grymmast; en prydlig gammal herre som inte kommer ihåg så mycket om lägren och våldet. En kvinnlig guide vid gruvan ler överseende när Richard Flanagan frågar om slavarbetet. Det har aldrig förekommit något sådant. Det som räddar fadern är bomben över Hiroshima som avfyras av Thomas Ferebee. Fråga 7 - efter en novell av Anton Tjechov - är en essäroman som är en biografi. Essäerna handlar om HG Wells som redan tidigare förutspått atombomben och myntar begreppet atombomb i romanen Hur världen blev fri 1914. Wells kärlekshistoria med Rebecca West finns med liksom ett par andra amorösa äventyr. Wells och atombombens framväxt ägnas stort utrymme. Wells arbete ledde till att Leo Szilard kom på atomklyvningen och så var kedjereaktionen igång. Det ena leder till det andra även i den här essäromaen. Liv, död och moraliska frågor behandlas liksom kolonialismen. Tasmanien lydde under en tid under amerikanskt kolonialstyre. Richard Flanagans egen nära-döden-upplevelse är andlös läsning. Han lever med den för resten av livet. Fråga 7 är storartad läsning som en måste ge sig tid med. Hade jag haft en egen bok hade den varit fullklottrad av understrykningar. På biblioteket är den placerad som författarbiografi. Översättaren är Niclas Hval vilket borgar för kvalitet.

Titel: Fråga 7

Författare: Richard Flanagan

Översättare: Niclas Hval

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 301

Veckans mening v. 42 2026

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v. 42   "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

MIN

"Mrs Barker, som var så oerhört fattig, som aldrig hade sett en glass förut och köpte sju strutar för sina sista slantar när hon var på besök i Launceston, en glass till varje barn, och lade dem i handväskan och knäppte igen den innan hon tog tåget tillbaka till Cleveland."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan

En smakebit på søndag v. 40 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 40

"Framåt augusti 1945 var Japan nere på knä, befolkningen var nära svältgränsen. Byborna i närheten av pappas läger tvingades i princip leva på rötter. För slavarbetarna fanns ännu mindre att äta. Vintern hade varit exceptionellt kall. Pappa hade slutat tro att han skulle överleva. Han var i ett så eländigt skick att han stod ut även bland de eländiga och slapp därför arbeta i kolgruvan ibland. Han fick lättare uppgifter som att bära avföring från latrinerna till en köksträdgård uppe på kullen - som kallas yama  på japanska - tunga hinkar med exkrementer som träddes upp på en bambustång och bars av två män. Uppgiften gick under benämningen bära skit upp till Yaman."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval

Veckans mening v. 40 2026

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Veckans mening v.40: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och skriv i kommentarsfältet!"

"Under vintern 2012 besökte ja, mot bättre vetande och av orsaker som inte helt hade med skrivandet att göra - även om jag påstod det - och som inte ens nu är tydligaför mig, platsen för Ohamalägret i Japan där min pappa en gång var internerad."

Ur Fråga 7 av Richard Flanagan i översättning av Niclas Hval.

Enastående!

Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Den s. k. japanska andan skiljde sig markant ifrån de australiensiska fångarnas syn på livet och döden.  Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Han försöker så långt det går att underlätta livet för de utsvultna, sjuka fångarna som misshandlas, torteras och dödas i meningslöst våld. I den japanska armén har soldaterna fått stryk ifrån första början och de fortsätter att slå. När de sedan blir dömda som krigsförbrytare och hängs har de fortfarande inte förstått varför. Flanagan har sett, förstått och förklarar. Alla gör på något sätt sitt arbete; alla har de fått det påtvingat uppifrån. Krigsfångarna, läkaren, lägervakterna och de som för befälet. Flanagan nyanserar skildringen som är förfärlig i krigsdelarna, men han gör inte odjur av japanerna. En lägervakt finns som beskrivs som helt omänsklig och får öknamnet Varanen, men han tillhör dem som fått stryk sedan barnsben. Att bli tillfångatagen är en stor nesa och vittnar om feghet. Japanerna vill dö för sin kejsare. Det är ärofullt. Men det är inte kejsaren som blir hängd för krigsförbrytelserna. Den smala vägen mot norr (titeln är lånad av den japanske haikudiktaren Basho)är inte på långa vägar endast en krigsskildring. Den handlar minst lika mycket om kärlek. Då är spelplatsen Australien. Flanagans roman berättar också om det som händer när de överlevande kommer hem; om svårigheterna att finna sig tillrätta i en tillvaro där ingen kan föreställa sig vad de gått igenom. De har också blivit tillrådda att inte prata om det. Här och där finns fina haikudikter av kända poeter insprängda. Vissa delar av romanen är väldigt  poetiska. Språket är vackert; metaforerna träffande och jag önskar att boken varit min så att jag kunde ha strukit under alla underbart filosofiska formuleringar. Blomman utanpå boken tror jag är en kamelia. Översättningen är gjord av Peter Landelius; förlaget Lind&Co. Missa inte den här underbara boken!
Denna värld av dagg
är bara en värld av dagg -
och ändå

En världsomsegling på 366 dagar

Issa       

Kaosutmaning 2016

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: Inga spoilers!
Idag har jag valt en stycke från sidan 118 i Richard Flanagans Bookerprisbelönade roman Den smala vägen mot norr. Författarens berättelse

bygger på faderns liv och upplevelser som fältläkare under byggnationen av Dödens järnväg. Japanerna tvingade allierade krigsfångar och andra att bygga en järnväg genom djungeln från Bangkok till Burma. Fältläkaren, Dorrigo Evans, tänker som gammal man tillbaka på sitt liv i synnerhet alla kvinnorna och upplevelserna under kriget. "/Major/Nakamura arbetade med japanska kartor, japanska planer, japanska ritningar och japanska bruksanvisningar för att skapa japansk ordning och japansk mening åt den meningslösa, avsiktslösa djungeln och de sjuka och döende krigsfångarna, det var en virvel som tycktes sakna både orsak och verkan, en växande grön malström som snurrade allt fortare. Och in och ut ur malströmmen kom nya order och ändlösa strömmar av romusha /slavarbetare/ och krigsfångar som kom och försvann lika oförutsebart och obegripligt som floden Kwai eller kolerabacillen. Någon enstaka japansk officer kunde stanna över natten för en kväll med sprit, skvaller och nyheter, och då kunde de stärka varandra med tal om japansk ära och den obetvingliga japanska andan och den förestående japanska segern. Sedan förvann de också till sitt eget helvete någon annanstans längs den här ständigt växande, vanvettiga järnvägslinjen."

Fler smakebitar HÄR
                                      

 

Bokbloggsjerka 7 - 10 november

Det lackar mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?
frågar Annika i sin BOKBLOGGSJERKA 7 - 10 november.

Tja, det har jag inte funderat så mycket på. Mer än att det ska dras in på julklapparna i det stora hela. Men - böcker är tillåtet. Så klart. Vad vore en juldagsmorgon som glimmade utan julklappsböcker?
Jag har ju redan avslöjat att jag önskar mig Promenader i    Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson. Det kvarstår. 

Men jag fick en påminnelse om en annan bok som jag önskar mig när jag läste understreckaren i SvD idag. Japankännaren Monica Braw skriver om årets Bookerprisvinnare, Richard Flanagan från Australien, och hans bok The narrow Road to the deep North. Titeln är lånad från 1600 - talsförfattaren Bashos Narrow Road to the deep North, Oku no Hosomichi,  
おくのほそ道. Basho reseberättelse har  också fått en sentida efterföljare i Lesley Downer som skrivit On the narrow Road. Journey into a lost Japan. 1989.
Flanagans bok handlar om andra världskriget och de   krigsfångar från Australien som japanerna använde som slavarbetare för att bygga en järnväg igenom Burma, Kejsarens järnväg. Fångarna ufick utstå ofattbara lidanden och hatet emot Japan och japaner har varit stort i Australien efter kriget. Flanagan följer både japanska lägervakter och överlevande fångar efter krigsslutet. Kärlek i krigets skugga är ett annat tema.