måndag 7 september 2026

Tisdagstrion v. 37 2026: Politik

 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 37: Politik

BONUS:  Här är den sköna sommaren

Text: Evert Taube, sång Olle Adolphson

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!


1.  Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Man skulle kunna kalla det en politisk thriller. En fantasi är undertiteln. Sång till den storm som ska komma är också ett strålande exempel på hur skönlitteraturen kan gestalta och sprida kunskap om historiska skeenden. Politik  är snårigt, men serverat på ett sådan sätt som i Sång till den storm som ska komma kan även den den mest indifferente bli intresserad.


2. Tio år av landsflykt av Germaine de Staël von Holstein.  H 
Hon lät gärna avbilda sig i turban. Detta förmodligen till minnet av en lek hon och hennes älskade far brukade leka när hon var liten. 1766 fick paret Jaques och Suzanne Necker sitt enda barn, en dotter som fick namnet Germaine. Hon blev verkligen "pappas flicka". Utöver den stora förmögenheten ärvde hon också hans intresse för politik och litteratur.
I hennes salonger i Paris och föräldrahemmet Coppet diskuterades litteratur och politik.


3. Efter banketten av Yukio Mishima. 
Kazu Fukuzawa är en robust, driftig, mycket vacker värdshusvärdinna i femtioårsåldern. Hon är mycket nöjd med sin tillvaro och njuter av ensamheten i  trädgården efter dagens sysslor.En vacker dag träffar hon den strame, idealisten, aristokraten och före detta ministern Noguchi och hennes cirklar rubbas. Efter en tid är de gifta och han beslutar sig för att ställa upp i valet till ny guvernör för Tokyo. Kazu kastar sig med liv och lust ut i en valkampanj - utan makens vetskap.
Politiken beskrivs som ett otyg som styrs av känslor och pengar och kännetecknas av förräderi.

Vi behöver inte vara rädda

Elin Grelssons roman Vi behöver inte vara rädda handlar om Stefan Zweigs andra hustru,  Lotte född Altmann, judinna från Katowice i Polen. Hon hade flytt till Bath, England, undan nazisterna liksom den store författaren. Friderike Zweig, Stefan Zweigs första hustru, rekryterade Lotte som sekreterare åt maken eftersom hon själv och hennes barn tänkte stanna i Österrrike. Lotte Altmann var blyg och tillbakadragen och led av svår astma, men hon fungerade bra som sekreterare. Hon skrev fort och hon kunde komma med nyttiga påpekanden. Hon var tjugosju år yngre än sin arbetsgivare, men det var inget som tycktes störa dem. De blev förälskade och gifte sig sedan när Stefan Zweig skilt sig från sin fru. De forna makarna behöll dock kontakten och kunde hjälpa varandra i vissa lägen. Stefan och Lotte Zweig tog emot två små flickor som flydde undan nazisterna, men de fick inga egna barn. Stefan Zwig reste, hade många vänner och var van att röra sig i stora världen. Han var mera österrikare och europé än jude. Sigmund Freud v SZ mycket god vän med. Joyce och Gorkij ingick också i vänkretsen. Så småningom kände sig inte familjen välkommen i England utan gav sig av till USA, men där trivdes SZ inte alls. Därför blev det Brasilien där det fanns en judisk koloni i Petrópolis. Lotte är som en skugga bakom sin man bokstavligen och bildligen. En får inget riktigt grepp om henne och det finns inte heller så många spår att gå på mera än de brev hon skrev från Brasilien. Tillståndet i världen plågade Stefan Zweig och han var ganska tydlig med att han tänkte ta livet av sig.  Det var därför bråttom att göra klar den bok han och Lotte höll på med, den som skulle bli kultklassikerna Världen av i går. Han hade tidigare skrivit både romaner och biografier men det är den sista boken som blev hans största. SZ säger åt Lotte att hon ska göra som hon tycker, men hon väljer att följa maken i döden. Lite anmärkningsvärt är det att varken den ena eller den andra hustrun finns med i personförteckningen till Världen av i går. Ellen Key och Berta von Suttner är två av mycket få kvinnor som finns med. Ellen Key var fredsivrare och Berta von Suttner skrev Ned med vapnen. Det är nog hela förklaringen. I alla fall så tycker jag att det är lovvärt att lyfta fram en kvinna som faktiskt var medskapare åt sin författarman utan att få någon som helst erkänsla för det. Hon tas för given.

söndag 6 september 2026

En smakebit på søndag v. 36 2026

Mias bokhörna: En smakebit på søndag v. 36 2026

"Mamma hade det alltid varit något särskilt med, det förstod jag redan som liten, både i hennes offentliga roller och  hennes privatliv, när hon var på möte med particellen eller kvarterskommitén, när hon fick något diplom eller delade ut någon belöning, eller som nu på Mais familjealtare bland de andra döda, de som stått henne nära, farmor, morfar, hennes syskon ... och pappa förstås. Mai hade omsorgsfullt placeraat deras porträtt intill varandra, framför en vas med röda rosor, men det såg ändå ut som om mamma och pappa var främlingar för varandra, som om de aldrig fyllt i något vigselformulär, inte levt tjugo år tillsammans, aldrig fått två barn (min storebror Mai och mig) och två barnbarn (Mais flicka Ngoc och min pojke Mike). Kvällen lång hade jag ansträngt mig att se vår familj för min inre syn. Mammas ansikte var inga problem men för att se pappa framför mig måste jag hela tiden ta hjälp av porträttfotot framför rosorna och rökstrimmorna som ringlade uppåt från tända rökelsepinnar. Pappa dog tio år för mamma." 

Ur Hissen av Thuân i översättning från vietnamesiskan av Tobias Theander

lördag 5 september 2026

Veckans mening v. 36 2026

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Hon var klädd i en svart tunika med broderier och låg omgiven av röda rosor i en glaskista med luftkonditionering ch doftfilter, och kistan befann sig i Internationella sjukhusets begravningslokal." 

Min Veckans mening v. 36 kommer ur Hissen i Saigon av Thuân i översättning av Tobias Thunander

fredag 4 september 2026

Fem en fredag v. 36 2026: Spretigt

 elisamatilda: Fem en fredag v. 36: Spretigt

  1. Vad har tagit en oväntad riktning den här veckan? Mitt blåregn. (Blåregnet på bilden är japanskt.)
  2. Vad är du just nu lite osäker på hur du hamnade i? Den här tiden i livet
  3. Vad är det lättaste sättet att få dig ur balans? Om jag inte får frukost, en balja morgonkaffe och tidningen så blir det grinigt.
  4. Vad är det mest optimistiska du sagt i veckan? Bra! Det löser mycket!
  5. Vad är lättast att prioritera bort för dig? Städning

torsdag 3 september 2026

Hett i hyllan v. 36 2026

 

Bokföring enligt Monika: Hett i hyllan #539

Av helt outgrundlig anledning har Att uppfinna ensamheten av Paul Auster blivit stående oläst i väldigt många år. Men nu var tiden mogen. Jag har läst äntligen läst den. Boken består av två delar Porträtt av en osynlig man och Minnets bok. Aris Fioretos har översatt. Den osynlige mannen är Paul Austers egen far. Han dog vid 67 års ålder. Strax innan han dog köpte han en ny bil och kilometermätaren stod på 67 vid faderns frånfälle. "Som om det var avståndet mellan liv och död." PA har bråttom att skriva om fadern. Han vill inte att minnet av fadern ska blekna. Han är tillräckligt undflyende ändå. Och PA fick inte veta att fadern var död förrän efter tre veckor. Föräldrarnas äktenskap var kärlekslöst vilket barnen, Paul och hans syster Janet, tydligt kände av. Paul sökte hela livet efter den far han haft men ändå inte. Fadern var inte den man hans omgivning såg utan en person han uppfunnit. Ingen kunde tränga in till honom och han hade inte heller behov av någon. "Det var som om hans inre liv undflydde till och med honom själv." PA:s mor, Queenie, och fadern, Samuel, skilde sig. Men PA säger att fadern var en livslång ungkarl som varken var gift eller skild. När PA:s son, Daniel, föddes tänkte han att fadern skulle bli glad och vilja ägna sig åt barnbarnet. Faderns enda reaktion: "Ett vackert barn. Lycka till med det." Så småningom får PA kännedom om det stora traumat i den judiska släkten. Han förstår ju att det påverkat fadern och hans syskon för livet. Det som hände farmor och farfar drabbar flera generationer. När PA och Daniels mamma, författaren Lydia Davis, går skilda vägar är PA:s stora skräck att han ska förlora kontakten med Daniel. Sonen kommer senare i livet att förorsaka honom mycken sorg. Inom loppet av tre år går tre personer ur familjen Auster bort. Orden rum, slump, öde, ensamhet kommer ofta igen och det gör de även i Austers andra böcker. I andra delen, Minnets bok, vänds och vrids det på just minnet. också Minnets bok skrivs efter sonen Daniels födelse. Del två har en annan stil än del ett. Den är mera intellektuell och teoretisk; inte helt lätt. Men Paul Auster språk är njutbart hela vägen.

Titel: Att uppfinna ensamheten

Författare: Paul Auster

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1992

Antal sidor: 248

onsdag 2 september 2026

ABC + bokstaven O v. 36 2026

 Klimakteriehäxan: ABC + trevligheter på bokstaven O


Oräddhet kan en önska sig i många lägen. Inte alltid så lätt att leva upp till.

Omtänksamhet är somliga människor födda med; andra inte. Frågan är om det är något en kan lära sig. Tveksamt

Omdömesgill skulle jag gärna vara. Klok, förnuftig; ser saker för vad de är - eller inte är.