Magikern

Magikern av Colm Tóibín är en roman om författaren  Thomas Mann (1875 - 1955). Han föddes i ett burget köpmanshus i Lübeck men flyttade senare till München när det visade sig att arvet från fadern bestod av pengar. Ingen av sönerna ansågs vara duglig nog att sköta familjeföretaget; alltså sålde fadern det utan att meddela familjen sitt beslut. Thomas Mann försökte hela sitt liv leva upp till sin fars godkännande. Brodern Heinrich var också författare om än mindre framgångsrik. Bröderna stod också på olika sidor rent politiskt. Det ryktades att Thomas Mann var homosexuell, men när han gifte sig rikt i München med judiska Katia Pringsheim och i rask takt fick sex barn kom ryktet av sig i någon mån. Katia kände till hans förtjusning i unga vackra pojkar i badbyxor men verkade inte vara så upprörd över det. Äldsta dottern Erika var faderns favorit tillsammans med ett av de yngre barnen, Elisabeth. I övrigt var han inte speciellt intresserad av barnen. Katia var svag för den olycksalige sonen Klaus och stödde honom ekonomiskt långt upp i åren. Erika och Klaus lät höra talas om sig genom sitt utsvävande leverne och genom sina politiska uttalanden. Erika var bisexuell men gifte sig så småningom med poeten Wystan Auden för att få ett brittiskt pass. Klaus var homosexuell och narkoman med en olycklig förkärlek för dåligt sällskap. Barnen var över huvud taget ganska ohanterliga och krävde ständigt pengar av sina föräldrar. Varje förmiddag var helig skrivtid för Thomas Mann och då fick ingen störa. 1929 fick Thomas Mann Nobelpriset i litteratur för Buddenbrooks, 1901.( Eftersom Fredrik Böök inte gillade Bergtagen, 1924, var det viktigt att det poängterades att priset gällde Buddenbrooks). 1933 tog Hitler makten i Tyskland och paret Mann måste stanna kvar i Schweiz där de då befann sig. 1936 förbjöds hans romaner i Tyskland. Thomas Mann var stark motståndare till Hitler men låg lågt med offentliga yttranden till barnens starka ogillande. Familjen kom aldrig att bosätta sig i Tyskland igen. Landsflykten gick vidare till USA där presidentparet Roosevelt stödde dem. Där träffade Thomas Mann Arnold Schönberg, de blev vänner och han började skissa på romanen Doktor Faustus, 1947. Musik var något som hela familjen, "den fantastiska familjen" som de kallade sig, var intresserad av. Författaren höll radiotal till tyskarna och hyllades mycket i USA. Han arbetade vid Princeton och fick sedan en tjänst på Library av Congress. Thomas Mann skrev förutom sina stora romaner även tal, artiklar och noveller. 1949 fick han Goethe - priset och då utbröt en strid om huruvida han skulle hämta priset som delades ut i tyska Weimar (med Buchenwald alldes i närheten). Han bestämde sig för att göra det och passade på att en gång för alla ta bladet från munnen och säga sitt hjärtas mening. Familjens sista tillflyktsort blev Arosa i Schweiz. Magikern - det var barnens namn på Thomas Mann - är en rik bok om en författare som växte sig stor och i takt med det vecklar Magikern ut sig från något ganska torrt och refererande till en rik och givande berättelse om en gåtfull man, hans familj och släkt; alla kända människor han mötte och alla olika bostadsorter han kom att använda sig av.  Lite kan jag sakna Katia Mann, så jag tänkte att jag skulle läsa om hennes bok Oskrivna memoarer som jag läst för flera år sedan. Men då finner jag att boken inte längre finns på något skånskt bibliotek i den närmaste omgivningen. Mycket märkligt. Katia Mann måste tillskrivas åtminstone halva äran för makens stora framgångar. Läsecirkelns sommarläsning är romanen Bergtagen som Thomas Mann fick idén till när han besökte Katia på lungsjukhuset i Davos. I Tóibíns roman möter en också en mängd av dåtidens stora namn. Det gäller både paret Manns vänner och bekanta utan även en hel del av barnens otaliga bekantskaper.

En smakebit på søndag v. 16 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skull spoila något. Min smakebit kommer ifrån Magikern av Colm Tóibín

"Bara en gång under denna italienska tid hade bröderna Mann ett gräl. Det började när Heinrich uttryckte en åsikt som Thomas aldrig tidigare  hört: han påstod bestämt att Tysklands enande hade varit ett misstag och bara tjänat till att öka den preussiska dominansen. För Thomas var det tyska enandet, som ägde rum samma år som Heinrich föddes och fyra år innan han själv föddes, något avklarat. Ingen kunde ifrågasätta värdet av det. Som projekt hade det utvecklats gradvis och sedan fastslagits när det redan var klart. Tyskland var en nation. Tyskarna talade ett språk. "Anser du att Lübeck och Bayern ingår i samma nation?" frågade Heinrich. "Ja, det gör jag." - "Tyskland, om jag kan använda det ordet, hade två beståndsdelar som var varandras raka motsatser. Den ena var rent känslomässig och handlade om språket, folket, folksagorna, skogen, ursprunget. Idiotiskt alltsammans. Men den andra handlade om pengar och herravälde och makt. Man använde drömmarnas språk för att maskera den rena girigheten och ärelystnaden. Preussisk girighet. Preussisk ärelystnad. Det kommer att sluta illa." 

Fler smakebitar HÄR.

Colm Tóibín live

För en tid sedan skrev jag om Nora Webster av den irländske författaren Colm Tóibín. Ikväll har jag lyssnat till ett mycket intressant samtal mellan Ola Larsmo och Colm Tóibín på Malmö Internationella scen. Översättaren Erik Andersson läste högt ur Nora Webster. En nyhet för mig var att boken till dels är självbiografisk. Författaren förklarar visserligen  att han inte är med i boken, men lite senare berättar han att liksom barnen i boken miste sin far i unga år (liksom han själv) och att en av pojkarna stammar (liksom han själv). En familj kan aldrig bli densamma igen efter att ha förlorat en medlem. Alla vardagliga göromål blir annorlunda med sorgen som en underström i tillvaron. Under de tre år boken omspänner erövrar Nora Webster steg för steg en frihet hon aldrig haft tidigare. Nora Webster tog lång tid att skriva. Han började 2002 och därefter skrev han ett par böcker under tiden medan  Nora Webster fanns med i bakgrunden. Nora Webster är en mycket irländsk roman till skillnad från till exempel Brooklyn och Mästaren. Colm Tóibín har lärt sig mycket, bland annat om hur en författare avslutar en roman, av Thomas Mann och Huset Buddenbrook. Ett annat stort namn han nämner i sammanhanget är Ingmar Bergman och Fanny och Alexander. Colm Tóibín lyssnade uppmärksamt på frågorna och svarade beredvilligt. Han förklarade att han utåt är en skrattande människa men är en annan på insidan.
Därefter signerade han tålmodigt,

Nora Webster

Nora Webster i romanen med samma namn av Colm Tóibín är en kvinna på några och fyrtio. Hon bor i Wexford i Irland med sina fyra barn. Som nybliven änka utsätts hon för vänners och bekantas närgångna och välmenta intresse. Staden är liten. Rykten färdas snabbt. Nora är känslig för vad folk ska säga. Till exempel när hon färgar håret och går ut i sin röda kappa. Är det förenligt med änketillvaron? Hennes döde man var en högt uppskattad lärare och kollega. Nora känner att omgivningens (i synnnerhet männens) syn på henne förändras när hon inte längre har Maurice, mannen, vid sin sida. Nu har Nora att fatta rader av beslut, tänka på ekonomin, motvilligt skaffa ett arbete och ta hand om sina barn. När hon gifte sig slutade hon utan saknad sitt arbete. Ett liv som hemmafru upplevde hon som höjden av frihet. Nora Webster har aldrig gillat sin mamma, men hon anar att de är ganska lika. Inte minst musikaliteten delar de, men Nora sjöng aldrig medan modern fanns i livet. Nu tar hon igen skadan. Steg för steg inrättar hon sig i livet som änka. Hon tar strid för sin känslige son Donal och oroar sig för sin politiskt intresserade dotter Aine. Hon deltar i demonstrationerna i Derry 1972, den blodiga söndagen, dock utan att komma till skada. Konflikterna katoliker/protestanter är ständigt närvarande. Romanen Nora Webster omspänner tre år. Den tar sin början i slutet av 60 - talet och slutar med att Noras systrar tar saken i egna händer och rensar ut Maurices kläder som någon sorts symbolhandling. En läser gärna romanen om Nora Webster. En kliver in i hennes liv och tar del av det och gläds med henne för varje steg hon tar framåt. Det är ett stillsamt kvinnoliv men fullt av vardagsdramatik. Några gånger flyger det för mig att det märks att boken är skriven av en man. Inte på något negativt sätt men som en skillnad. 
Översättare: Erik Andersson
Norstedts förlag

En smakebit på søndag

""Du måste vara dödstrött på dem. Ska de aldrig sluta komma hit?" Tom O´Connor, hennes granne, stod vid sin ytterdörr och såg på henne, inväntade ett svar.  "Jo". sa hon.  "Låt bli att öppna helt enkelt. Det skulle jag göra." Nora stängde grinden. "De menar väl. Folk menar väl", sa hon. "Kväll efter kväll, " sade han, "Jag förstår inte hur du står ut." Hon funderade på om hon kunde gå in igen utan att behöva svara mer. Han använde ett nytt tonfall mot henne, ett tonfall han aldrig skulle ha vågat sig på tidigare. Han pratade som om han hade någon slags makt över henne. "Folk menar väl, " sade hon igen, men när hon sade det den här gången blev hon ledsen och fick bita sig i läppen för att hålla tillbaka tårarna. När hon mötte Tom O´Connors blick förstod hon att hon måste ha sett stukad ut, slagen. Hon gick in till sig. "
Från sidan 7 i Nora Webster av  Colm Tóibín.
Fler smakebitar finns på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vem som vill kan delta men smakebitarna ska inte innehålla några spoilers, så klart.

Ny radioföljetong startar idag

Den nya radioföljetongen är
En lång vinter av den irländske författaren Colm Tóibín från Dublin. Den  tilldrar sig i en bergsby i Pyrenéerna och grundar sig på en sann berättelse som Tóibín hörde under någon av sina många vistelser i Spanien. Romanen är egentligen en långnovell som ingick i  novellsamlingen Mothers and Sons från 2006. En lång vinter är en mörk berättelse från 50 - talet; ödesmättad som en grekisk tragedi och ett familjedrama. Nio avsnitt blir det.
Erik Andersson har översatt.; Norstedts 2012.
Läs vad jag tyckte när boken var ny  HÄR