Titel: Drömmen om ett träd
Författare Maja Lunde
Översättare: Lotta Eklund
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2022
Läst,sett & hört. Böcker, film, musik, radio, tv, tidningar, tidskrifter
Titel: Drömmen om ett träd
Författare Maja Lunde
Översättare: Lotta Eklund
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2022
Den som är känslig för runda ord och rått språk och inte står ut med explicita skildringar av intim samvaro bör absolut avstå ifrån Maria Maunsbachs senaste roman En magisk man. Detta är kvinnans syn på mannen som sexobjekt. Men det är så mycket mera. Jenny älskar flyttgubben Mikael, varmt och helt, och börjar genast boa in sig och tänka på framtiden. Jenny älskar hans vackra lockar och kraftiga, håriga lår och har inte i hela sitt liv tidigare sett en så vacker man. När Mikael berättar att han tänker återvända till Thailand där han varit thaiboxare och MMA - fighter och skaffat sig ett pipande ljud i näsan och hjärnskada, blir Jenny helt ifrån sig. Det går upp för henne hur olika de fungerar. Det blir slut med de läckra matlådor hon skickat med honom till arbetskamraternas gröna avund. För Jenny hör kärlek och mat ihop. Mikaels bakgrund skildras av en allvetande berättare i vartannat kapitel. Han har en krävande mor som han allra helst vill komma bort ifrån. Mormor Elsa är bättre då även om hon också har sina krav. Åtminstone upplever Mikael det så. Mikael kommer ifrån arbetarklassen och är en spdan man som högutbildade kvinnor väljer bort. Han får dock Jenny att känna sig mycket älskad även om han sviker vid ett par viktiga tillfällen. Jag tycker att författaren är duktig på att beskriva Jennys känslor och hon försöker också sätta sig in i Mikaels. Han är rädd för relationer och bindningar. Han måste vara fri. En magisk man är en mycket kroppslig, köttig och (i alla bemärkelser) naken roman. Maria Maunsbach väjer inte för det löjliga, äckliga eller frånstötande. Men det jag tar med mig från den här välskrivna och ibland roliga romanen är ömheten och värmen. Maria Maunsbach läste in sig på manliga 1900 - talsförfattare innan hon gav sig i kast med att skildra sin magiske man. Hon fann en frihet i blick och språk som hon lärde sig av. Nu väntar jag bara på att hennes egen inläsning av En magisk man ska bli klar. Den måste lyssnas på på hennes egen oefterhärmliga malmöitiska.
Titel: En magisk man
Författare: Maria Maunsbach
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2025
Antal sidor: 330
I Vigdis Hjorths roman Arv och miljö från 2019 pågår en infekterad arvstvist mellan fyra syskon. Deras far har just dött två sommarhus att strida om. De två yngsta syskonen har varit mest tillsammans med föräldrarna men alla barnbarnen älskar dessa sommarhus. Mitt under pågående ceremoni läser äldsta dottern upp en skrivelse där hon anklagar fadern för övergrepp. Alla vänder sig som en man mot henne. Var ska de annars fira sina jular och påskar och födelsedagar? Och modern är ju ekonmiskt beroende. Nu när flickan är vuxen sedan länge och sitter i sitt ensliga hus i Nordmarka och tänker tillbaka på livet stiger minnet från en ödesdiger dag i november 1975 fram. Nya romanen har titeln Upprepningen och det är precis vad den är avsedd att vara. Upprepningen är tillvarons allvar och dagliga bröd har hon läst. "Upprepningen är den nya filosofins viktigaste tema", skriver Kierkegaard" och det är också en metod hennes terapeut anser vara effektiv. I minnet är flickan 16 år och ständigt i luven på sin misstänksamma, snokande mor. Just den här dagen i november 1975 har flickan bestämt att det är dags för hennes sexuella debut. Hon har ju pojkvännen Finn Lykke så det är bara naturligt. Som vanligt måste hon ljuga och smyga för att komma iväg med sidenblus och sminket i väskan. Finn i nystruken skjorta har också gjort vissa förberedelser. Men det hjälper inte. Den stora dagen blir ett totalt fiasko. Flickan går hem och skriver i sin dagbok om hur hon önskat att det hade hade gått till. Och katastrofen är ett faktum. Det är plågsamt att läsa om hur mor och dotter helt saknar möjligheter att mötas. "Låt flickan vara," säger far. Upprepningen är lättläst och språkligt njutbar; översättningen är gjord av Jens Hjälte. Ljudboken är fint inläst av skådespelaren Lisa Ahnlund.
Titel: Upprepningen
Författare: Vigdis Hjorth
Översättare: Jens Hjälte
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2025
Antal sidor: 148
astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit på søndag v. 14 kommer från Det osynliga templet. En vision av Hilma af Klint av Ida Therén.
Fler smakebitar HÄR
Titel: Aldrig färdig. En obotlig omläsares memoarer
Författare: Vivian Gornick
Översättare: Maria Lundgren
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår 2024
Antal sidor: 156
Ida Theréns debutroman från 2020, Att omfamna ett vattenfall, har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar om någon skulle komma på idén att fråga mig. Så elegant skriven, så fina dialoger, så fint språk. Författaren är född 1985 och är utöver författandet även litteraturskribent. Att omfamna ett vattenfall är enligt författaren själv ett exempel på exofiktion; ett ord jag aldrig hört tidigare. Begreppet kommer från Frankrike och togs snabbt upp i Danmark. Så här står det i DN: "Vad är motsatsen till autofiktion, det vill säga en självbiografisk roman? Jo, exofiktion – en roman i jagform men skriven ur någon annans perspektiv. Veckans mest omtalade exofiktion är Göran Greiders ”Nu när man är död” där han låter Cornelis Vreeswijk tala." Ida Therén har skrivit en bok om en av Henry Millers fruar, nämligen June Mansfield. Hon var en fattig och vacker kvinna av judisk börd med en mor som inte var så förtjust i henne men dock krävde att June skulle bidra till familjens försörjning. Det gjorde hon genom att på begäran dansa med rika män. Förmodligen blev det lite mera också. Men så träffade hon Henry Miller på ett café och de fick ögonblicklig kontakt. Och därefter fick June försörja honom också. Han måste ju skriva! Förhållandet varade några år tills Henry Miller inleder ett förhållande med den franska författaren Anaïs Nin. June packar och drar medan Anaïs Nin och Henry Miller sitter och dricker té. Några av Junes levnadsregler: Lev och låt leva; Konsten måste vara fri; Jag äger inget men ingen äger mig. June träffar en snäll och rik man som vill gifta sig med henne. Men när hon ärligt berättar för honom att hon inte attraheras av honom faller det budet och han tar till och med tillbaka telefonen han gett henne. Den tänker han ge till sin dotter i stället. Junes utlevande tillvaro sliter på henne och till slut sitter hon på ett vårdhem och har bara ett enda färgband kvar. Jag blev mycket förtjust i den här romanen och June Mansfield som är alldeles för vacker för sitt eget bästa. Kanske är hon för snäll och för ärlig också. Hennes sätt att försörja sig (och en del andra) är naturligtvis diskutabelt, men hon gör inga försök att skaffa annan utkomst. En kan ju tänka sig att hon skulle tjänat för lite på annat arbete. Romanen har även ett vackert omslag.
Titel: Att omfamna ett vattenfall
Författare: Ida Therén
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2020
Antal sidor: 268 s.
Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson är en autofiktiv berättelse från norra delarna av Västmanland; en familjeroman och landsbygdsroman. Författaren deklarerar redan från början: Var inte rädd. Detta är en solskenshistoria! Vet inte riktigt om jag håller med. Men det är i alla fall en hel del som ordnar upp sig med tiden. Och det är en fantastiskt bra bok som engagerar genom alla 478 sidorna. Karl Sven Olov har en bror som heter Lars Erik. Han är klumpig, långsam och rättså obegriplig. Mamma håller styvt på sin yngste son och han är långtifrån dum. Modern har väldigt svårt att någonsin säga något positivt till Sven Olov. Han har däremot en bundsförvant i pappan som dessvärre dör tidigt. Sonen tror, att både modern och brodern lider av något likartat syndrom. Sven Olov har en mängd olika sysselsättningar innan han får en fast anställning som journalist på Konsumentverket. Och han börjar skriva. Hans debut, Italienaren, som kommer ut 2006, är en skildring av faderns liv. Det blir en succé, vilket är mer än vad som kan sägas om andra boken, Amerikabrevet, trots goda recensioner. Samma år kommer Ödehuset som han skrivit tillsammans med en fotograferande vän. Författaren och hans sambo Tarja försöker förtvivlat att få barn, men det blir bara missfall. Tarja har barn sedan tidigare men för Sven Olov är det väldigt viktigt. Under en tid när han vistas i Berlin på ett författarstipendium fattar Tarja ett beslut åt honom. De ska sära på sig. Sven Olov träffar Nina som är rena drömmen. Hon bortser ifrån att han är lönnfet och tunnhårig och lyckan är total. Men - när barn ganska snart kommer på tal är det blankt nej! ifrån Nina. Med tiden får Sven Olof ytterligare problem. Han får kramper, han tappar minnet och medvetandegraden sviktar. Hans stressade liv gör att han får svåra problem med sömnen. Han går hos terapeuter och det han i första hand lär sig där är hur han ska hantera sin krävande mamma: reträtt och acceptans är det som gäller. Hon är hoarder och kräver allt av sin äldste son. Han ska köpa bilar åt henne, reparera på gården där hon bor, betala hennes räkningar och ringa till henne varje dag. Bygdedjuret är humoristisk, sorglig, vemodig, varm och väldigt sympatisk skildring av en pojkes utveckling till ung man till en fast anställning till ett författarskap och ett efterlängtat föräldraskap. Författarskapet växer och leder till nya uppdrag. Sven Olov Karlsson har ett egensinnigt, livfullt språk och en speciell humor. Ibland kan jag tycka att jag skymtar en bitterhet som hos ett sårat barn. Bygdedjuret då? Begreppet är lånat från den norske författaren Tor Jonsson som också kände till det. Det är landsbygdens svar på jantelagen. För Sven Olov blir det så att bygdedjuret krymper bort; hatkärleken byts i överseende. Platsen är förlorad men släpper honom aldrig fri.
Titel: Bygdedjuret
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2024
Antal sidor: 478
Titel: Fru Gregorius
Författare: Åsa Nilsonne
Förlag: Natur&Kultur
Tryckår: 2024
Antal sidor: 116
Tre väldigt olika böcker som alla handlar om åldrande. Bilden längst till höger är skriven av Carl - Göran Ekerwald som fyller 101 år i år. Titeln : Fördelen med att bli gammal. "Nu gäller det bara att leva. Att smaka på det rena och oanfrätta människolivets återstående minuter och sekunder", konstaterar han. Bokens protagonist kallas Gammal, vilket ju är sant, men jag tycker ändå att det är lite störigt. Ekerwald är författare och översättare. Han har en dotter som går ut och promenerar med honom i övrigt klarar han sig själv. CGE tycker om att sjunga och dansa. Kl 07.00 ringer väckarklockan. Därefter läser han Bibeln och persiska poeter och två dagstidningar fram till klockan tio. Livet är väldigt regelbundet. I likhet med Samuel Beckett ifrågasätter han om demens och Alzheimer egentligen är att se som sjukdomstillstånd. Det är snarare en barndom som hör ålderdomen till. Omslaget på boken föreställer det irländska helgonet Colmán, ett träsnitt av Albrecht Dürer.
Sven-Erik Liedmans bok som ligger längst till vänster har titeln I november. Om åldrandet. SEL är professor emeritus i idé-och lärdomshistoria. Han är 85 år och får kännas vid en del fysiska krämpor och att folk lämnar plats åt honom på bussar och tåg. Han har fru, barn och barnbarn som berikar hans liv. Han är trött och har svårt att fördra vintermörkret.
Anna Kåver, psykiater, 70, skriver som en livsberusad. Med livet i behåll. Om åldrandets frihet och förluster. Anna Kåver gillar att bjuda in vänner på trevliga vänsamtal. Hon minns sitt liv och även det många patienter berättat för henne. Jag är väldigt förtjust i hennes bok. Hon väjer inte. Och hon har så många fina tankar och formuleringar att stryka under. Frihet på ålderns höst är bl. a. att inte behöva optimera farten. Hon citerar ofta Kierkegaard. Och hon är så klok och erfaren. Boken har också en intressant läslista.
Det är fortfarande roligt att umgås med vängruppen från romanen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Hennes nya roman heter Sopa ihop löv mot vinden. Vännerna är fortfarande vänner men de har i vissa fall omgrupperat. Camilla som troget vårdade sin sängbundne man Charles under tre år är fortfarande singel sedan Charles en vacker dag förklarade att han tänkte vara sjuk på egen hand. Camilla har dottern Greta som är sex år och räknar hela gruppen som sin familj. Alma och Camilla är de som varit vänner längst. Alma har lämnat sin magre man, läkaren Kristian, och till sin stora lycka hittat den ganska tråkige men snälle och trygge Edvard i sin omedelbara närhet. Edvard har svårt att säga nej vilket medför att han stöder sexton hjälporganisationer i månaden. Deras partnerbyten har hela tiden hållit sig inom gruppen. "Vårt lilla gäng kan endast tänka sig att ha förhållanden med varandra." Vissa principfrågor delar gruppen, som till exempel de som gäller djurens rätt. Alwida är vegetarian och en fullfjädrad djurrättsaktivist. Hennes aktivism är som att sopa ihop löv mot vinden. Camilla är också vegetarian och när de andra äter gåslever lämnar hon rummet. Camilla ömmar för världens barn. Alma och Camilla har tidigare semestrat på Kos, men nu tycks Medelhavet blivit ett ställe där flyktingar drunknar så nu är det uteslutet. Ingen i gruppen flyger längre. Alla har blivit äldre, så klart, men de går och grumsar om och på varandra och livet precis som i förra romanen. Och alla får mer eller mindre utrymme. Jag läste gärna Sopa ihop löv mot vinden och trivdes med sällskapet. Och bildspråket är träffsäkert och humorn finns där och massor av författarreferenser. En lista över alla citat finns i slutet av boken. Läsaren är i bildat sällskap. Men - Sopa ihop löv mot vinden når inte upp till Sällskapets höjder. Den känns spretigare och är inte så omsorgsfullt skriven som Sällskapet. Ninni Holmqvist har översatt båda titlarna och henne har en sällan några invändningar mot.
Titel: Sopa ihop löv mot vinden
Författare: Christina Hesselholdt
Översättare: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 210
Från sidan 11 i Sopa ihop löv mot vinden av Christina Hesselholdt. Fristående fortsättning på Sällskapet. Fast jag tycker att en ska läsa Sällskapet först.
Titel: Slutet blir vår början (We begin at the End)
Författare: Chris Whitaker
Översättare: Maria Lundgren
Inläsare: Christoffer Svensson
Tryckår: 2022
Antal sidor: 449
Förlag: Natur & Kultur
Bokföring enligt Monika har en torsdagsutmaning som går ut på att vi avslöjar böcker i våra hyllor som stått olästa länge, alltför länge. Hett i hyllan kallas den.
Fanny Härgestam, född 1983, är journalist och skriver för bl. a. Sveriges Radio och Sveriges Television. Hon har ägnat sig åt att rapportera ifrån Tunisien. I min hylla står Det här är vår tid. Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien. Dagens nyheter kallar den här boken "En närmast uppseendeväckande journalistisk bedrift." Det är författarens debut och boken blev nominerad till Stora journalistpriset i kategorin Årets berättare. Tre av de fyra kvinnorna är politiskt aktiva under den arabiska våren. "En tidlös bild av hur kvinnors rättigheter alltid måste försvaras." I Svenska Dagbladet låter det så här:" När boken är utläst önskar jag att den inte var det. Jag kommer att sakna Amira, Selma, Mabrouka och Meherzia."
Det här är vår tid är en sådan bok som jag egentligen gillar. Det var också därför jag köpte den. Kvinnoskildringar från jordens alla hörn är alltid av intresse. Så egentligen är det obegripligt att Den stått oläst så länge. Den kom ut 2015.
Marie N Diayes senaste roman har titeln Min är hämnden. Maître Susane är i 40- årsåldern och har en egen advokatbyrå i Bordeaux. Hon är inte så framgångsrik som hennes föräldrar vill tro och de gillar inte heller den sunkiga bil hon kör omkring med. Som en sorts samhällsinsats har maître S anställt Sharon, invandrare från Mauritius, som det hembiträde hon egentligen inte behöver. Hon betalar bra, men upptäcker så småningom att Sharon går till två andra arbetsgivare på den tid hon skulle ha använt i maître S:s lägenhet. Hon beslutar sig för att se genom fingrarna med detta. Dessutom har hon hand om Sharons uppehållstillstånd till ingen kostnad alls. Maître Susane har inte speciellt många klienter men en dag kommer Gilles Principaux för att be henne ta hand om försvaret för hans fru, Marlyne, som tagit livet av deras tre barn. Det är säkert inta av en tillfällighet som ett av barnen, älsklingssonen, heter Jason. Barnamorden och namnet Jason för tankarna till Euripides drama Medea. Gilles Principaux har en mycket egendomlig inställning till det skedda. Maître S drabbas av déja vu. Hon har träffat GP tidigare; på den tiden när hennes egen mor var hembiträde i hans familj. Här delar sig den kapitellösa romanen i två parallella berättelser; ett då och ett nu. Min är hämnden handlar om ras, klass och klassresor; kvinnor som arbetar åt andra i underbetalda anställningar och män som har tolkningsföreträde. Maître S är en ovanligt god arbetsgivare. Det vet Sharon men betraktar henne ändå med förakt. Gilles Principaux hustru, Marlyne, intar en liknande ställning till sin man. Romanen är spännande som en thriller. Har det hänt något i dåtid där i Caudéron i Bordeaux och i så fall vad? Marie N Diaye är mästare på att beskriva snåriga, mänskliga relationer och hur lite människor som lever tätt inpå varandra egentligen känner varandra. Marie N Diaye föddes i Frankrike 1967 av en fransk mor och en senegalesisk far. Redan 2001 fick hon Prix Fémina för Rosie Carpe som ännu inte finns översatt till svenska. 2009 fick Marie NDiaye Goncourtpriset för TRE STARKA KVINNOR. Marie NDiaye är också medförfattare till manuset till filmen, WHITE MATERIAL och 2015 kom den absolut mästerliga LADIVINE. Nobelpriset nästa.
Titel: Min är hämnden (La vengeance m´appartient)
Författare: Marie N Diaye
Översättare: Ragna Essén
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2022
Antal sidor: 247
Nattkorpen av Johan Rundberg är den första delen i en serie om det omaka deckarparet Månvind & Hoff. Mika Månvind är 11 år och bor på Allmänna Barnhuset i Stockholm på 1880 - talet. Valdemar Hoff är en stor bullrig polis som snabbt upptäcker Mikas kvaliteter. Mika är en mycket pigg och alert flicka med bitsk och ibland grotesk humor. Hon är snabb i uppfattningen och observant på detaljer. Hon fryser och hungrar såväl som alla de andra barnen på barnhuset. När veden tar slut får de stänga en avdelning och kura ihop sig två och två i sängarna på första våningen. En iskall natt bankar det på dörren och när Mika öppna tar det inte många minuter förrän hon finner sig stående med en liten alldeles nyfödd baby i famnen. Hon har också hunnit se en kuslig svart skugga avteckna sig mot natthimlen. Detta är upprinnelsen till en lång rad dramatiska händelser. Spännande är det. Mika lever ett farligt liv. En upplever den obarmhärtigt kalla staden med alla dess faror. Men Mika är gatusmart. Hon är dessutom omhändertagande vad det gäller de andra barnhusbarnen. Amalia, som är föreståndarinna på barnhuset, är inte ovänlig mot barnen, men i övrigt känns det som om vuxenvärlden inte riktigt ser barnen som människor. De är arbetskraft först och främst och barnadödligheten var hög. En mängd olika yrkeskategorier figurerar i Nattkorpen; garvare, sjåare, hovslagare, bodförsäljare, vedgubbar, slaktare och dödgrävare. En får en livlig bild av ett smutsigt och stökigt Stockholm vid den här tiden. Johan Rundberg vann Augustpriset 2021 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. De följande delarna är Tjuvdrottningen, Dödsängeln och Blodspakten. Böckerna är placerade på avdelning Hcg på biblioteket. Tack barnbarnet❤️ för tipset!
Titel: Nattkorpen
Författare: Johan Rundberg
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2021
Antal sidor: 183 sidor
"Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss," skriver författaren Vivian Gornick en bit in i sin biografi Starka band. Det är en mycket stark skildring av mor och dotter som älskar att hata varandra. Vivian Gornick är en framstående amerikansk författare och feminist som fick sitt publika genombrott redan 1987 med sin bok Fierce Attachements. Först nu har den kommit i svensk översättning av Inger Johansson. Vivian är uppvuxen i Bronx under 40 - och 50 - talen. Familjen bor i ett hus där det i huvudsak bor judiska familjer. Familjen Gornick är också judar. Modern är hemmafru - på makens begäran. Själv hade hon mer än gärna arbetat. Dottern är skeptisk till allt som modern förespråkar. Men de möts i det gemensamma förflutna. De promenerar i sina gamla kvarter och modern berättar. Somliga saker minns Vivian också. Till exempel minns hon Netta, en schicksa, som flyttar in i huset. Vivians mor tar henne under sina vingars beskydd och Vivian blir också god vän med henne. Nettta lever ett ganska utsvävande liv och har en del att lära Vivian. Vivian tycker att Netta är vacker och spännande. Starka band skildrar olika sorters utanförskap. Vivians mor är begåvad och politiskt intresserad, men hon satte makens/familjens önskemål före sina egna. Modern var trots allt stolt över dotterns framgång med boken. Hon gick så långt att hon till och med signerade den. Utan henne hade det inte blivit någon bok, resonerade hon. Vivian Gornicks eget liv består av utbildning, skrivande och misslyckade förhållanden. Hon är i boken ca 50 och modern är 80. Jag tycker att Vivian Gornic har skildrat sin mor och sitt förhållande till henne helt lysande. Hon var väldigt noga med att aldrig skriva när hon var arg. Osentimental och behärskad är vad hon är. Jag hade gärna träffat både Vivian Gornick och hennes mor.
Titel: Starka band
Orig.:s titel: Fierce Attachments
Författare: Vivian Gornick
Översättare: Inger Johansson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2021
Antal sidor: 223
Titel: Kustobservationer
Författare: Anna Fock
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2021
Antal sidor: 227
För några dagar sedan läste jag Genom märg och ben av Jacqueline Woodson och undrade i mitt stilla sinne varför hon fick Alma - priset 2018. Jag bestämde mig för att läsa Brun flicka drömmer som är den titel jag framför allt förknippar med författaren. Jag laddade ner den till telefonen och sedan läste jag. Och läste. Och läste. Klart att Jacquelina Woodson skulle ha Alma - priset! Brun flicka drömmer är en oemotståndligt charmerande prosalyrisk berättelse om en uppväxt i Grenville i South Carolina och Brooklyn, New York. Boken är placerad bland lyriken på ungdomsavdelningen. Jackie berättar om sina tre syskon, sin mor och sin far; mormor och morfar; morbror Robert och moster Kay. Fadern är från nordstaterna och modern från södern. I södern går en barfota i den röda jorden medan trottoarerna brinner i Grenville, Ohio, så där går en med skor. Det är en varm och fin familj även om modern och fadern bokstavligen och bildligen drar åt var sitt håll. Morfar är Jackies speciella bundsförvant och hon är den som är nära honom när han ligger för döden. Men allt är inte idyll. Rasismen sticker upp sitt fula tryne allt som oftast. Mormor är pragmatisk och tycker att hon kan sätta sig längst bak i bussen även om det nu är lagstadgat att hon inte behöver göra det. Den yngre generationen utmanar de vithyllta på ett annat sätt. Berättelsen följer ingen kronologi. Författaren gör nedslag i sitt liv fram till cirka fjorton års ålder. Det är så minnet fungerar, säger hon. Brun flicka drömmer är en originell berättelse. Formen är genialisk och översättaren Athena Farrokhzad har alldeles säkert gjort ett gott arbete. En blir glad av Brun flicka drömmer.