Hett i hyllan v. 36 2026

 

Bokföring enligt Monika: Hett i hyllan #539

Av helt outgrundlig anledning har Att uppfinna ensamheten av Paul Auster blivit stående oläst i väldigt många år. Men nu var tiden mogen. Jag har läst äntligen läst den. Boken består av två delar Porträtt av en osynlig man och Minnets bok. Aris Fioretos har översatt. Den osynlige mannen är Paul Austers egen far. Han dog vid 67 års ålder. Strax innan han dog köpte han en ny bil och kilometermätaren stod på 67 vid faderns frånfälle. "Som om det var avståndet mellan liv och död." PA har bråttom att skriva om fadern. Han vill inte att minnet av fadern ska blekna. Han är tillräckligt undflyende ändå. Och PA fick inte veta att fadern var död förrän efter tre veckor. Föräldrarnas äktenskap var kärlekslöst vilket barnen, Paul och hans syster Janet, tydligt kände av. Paul sökte hela livet efter den far han haft men ändå inte. Fadern var inte den man hans omgivning såg utan en person han uppfunnit. Ingen kunde tränga in till honom och han hade inte heller behov av någon. "Det var som om hans inre liv undflydde till och med honom själv." PA:s mor, Queenie, och fadern, Samuel, skilde sig. Men PA säger att fadern var en livslång ungkarl som varken var gift eller skild. När PA:s son, Daniel, föddes tänkte han att fadern skulle bli glad och vilja ägna sig åt barnbarnet. Faderns enda reaktion: "Ett vackert barn. Lycka till med det." Så småningom får PA kännedom om det stora traumat i den judiska släkten. Han förstår ju att det påverkat fadern och hans syskon för livet. Det som hände farmor och farfar drabbar flera generationer. När PA och Daniels mamma, författaren Lydia Davis, går skilda vägar är PA:s stora skräck att han ska förlora kontakten med Daniel. Sonen kommer senare i livet att förorsaka honom mycken sorg. Inom loppet av tre år går tre personer ur familjen Auster bort. Orden rum, slump, öde, ensamhet kommer ofta igen och det gör de även i Austers andra böcker. I andra delen, Minnets bok, vänds och vrids det på just minnet. också Minnets bok skrivs efter sonen Daniels födelse. Del två har en annan stil än del ett. Den är mera intellektuell och teoretisk; inte helt lätt. Men Paul Auster språk är njutbart hela vägen.

Titel: Att uppfinna ensamheten

Författare: Paul Auster

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1992

Antal sidor: 248

En bok om spöken. En kärleksmemoar

"Tänk om jag inte hade träffat dig", sa Paul Auster ständigt till sin blonda hustru Siri Hustvedt. Och tänk, om Siri Hustvedt inte hade skrivit de där tre breven till Paul Auster när han gått tillbaka till sin hustru, författaren Lydia Davis, och sonen Daniel. Siri var emellertid helt övertygad om att hon mött mannen i sitt liv så med jämna mellanrum skrev hon brev till honom. Och han kom. Detta, bland mycket annat, skildrar hon i sin senaste bok En bok om spöken. En kärleksmemoar. Paul Auster dog 30 april 2024 hemma i sitt soliga bibliotek omgiven av hustrun, dottern Sophie, den avhållne svärsonen Spencer och det bara några månader gamla barnbarnet Miles. Han hade spridd lungcancer och de visste att hans tid var utmätt, men han hann slutföra sin sista roman, Baumgartner. Siri Hustvedt skildrar saknaden så att en känner den inpå bara skinnet. Vardagen försvinner. Hon gör saker som i trance, glömmer ta in posten, kryper i badkaret med sockorna på och börjar tala med sig själv. "Sorg är inte konstant. Jag kan hålla stånd mot stormen i flera dagar och sedan plötsligt slås omkull av en kastvind." Hon minns deras 43 år tillsammans. Deras förhållande kännetecknas av ett ständigt pågående samtal och en aldrig avtagande fysisk attraktion. De diskuterade allt men framför allt litteratur; egen och andras. De läste varandras manuskript och gav återkoppling. "Vi ses i de gröna fåtöljerna klockan fyra!" kunde de ropa till varandra mellan de tre våningarna i huset i Brooklyn när något skulle diskuteras. Det tog Siri Hustvedt fem år att misslyckas med romanen Vad jag älskade. Men när hon skrivit om romanen en fjärde gång var Paul Auster nöjd. Han hade rätt, säger SH. Det är Siri som är den intellektuella i familjen, förklarade Paul Auster ständigt för journalisterna. Båda retade sig på att Siri alltid gjordes till makens lärjunge. SH berättar om makens dramatiska bakgrund, sådan han skildrar den i Att uppfinna ensamheten som han höll på att skriva när de träffades. Hon berättar om sonen Daniels olyckliga levnad och sondottern Rubys alltför tidiga död, något som annars förtigs i alla sammanhang. Siri Hustvedt är mycket vetenskapligt intresserad. Hon läser om allt som oroar henne; neurologi, parapsykologi, hjärnan och medvetandet. Hon är också den som kan litterära teoretiker; en kunskap hon förmedlat till PA.  Paul, var är du? Ibland känner hon starkt av hans närvaro. Några dagar innan han dog förklarade han att han tänkte komma tillbaka som spöke och se till henne. Båda avskydde nr 43 och kunde inte fatta att han även blev nr 45. Trumps namn användes aldrig i hemmet. The Paul Auster Research Library finns i Köpenhamn. SH planerar att skicka ytterligare ca 300 titlar dit. I sin recension av Rapport från insidan kallar Sebastian Johans Paul Auster "postmodernismens kedjerökande fjäderviktare" vilket fick mig att fnissa lite. Förmodligen var det de eviga cigarillerna som förorsakade lungcancern. Och enligt SH var det sorgen över sonen och sondottern som utlöste den. En bok om spöken bygger på dagböcker, brev och anteckningar. Den ger en både saklig och känslosam bild av ett sorgearbete. Siri Hustvedt håller om makens ansikte under hans absolut sista minuter och känner hur han blir kallare och kallare. "Gud, vad roligt vi haft", säger hon, "visst har vi haft rolig"? Underbara slutord för deras 43 år tillsammans under vilka de blivit alltmer lika varandra. Jag har lite svårt att skiljas från En bok om spöken, märker jag. Men det finns titlar av både Siri och Paul Auster som jag ännu inte läst. 

Titel: En bok om spöken. En kärleksmemoar

Författare: Siri Hustvedt

Översättare: Anna-Stina Johnson

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2026

Antal sidor: 358 s.

En smakebit på søndag v. 14 2026

"Kommersiell framgång var inte nödvändigtvis en hedersbetygelse. I en tid präglad av influencers och klick är denna tanke inte längre relevant. Jag går och väntar på en ny romantisk rörelse, en stark motkraft till det digitala tyranniet och dess dolda algoritmer. Jag ser tecken på det här och var, men ungdomarna verkar inte direkt ha någon brådska att göra om den värld som numera mäts i följare."

Ur En bok om spöken. En kärleksmemoar. Av Siri Hustvedt. Övers.: Anna - Stina Johnson.

 Mias bokhörna

Lost in Invisible

Efter några trevande startsidor slår berättelsen i Invisible av Paul Auster klorna i en och man läser andlöst. Och maniskt.
Adam Walker, ung student vid Columbia University, möter Rudolf Born, lärare på samma ställe, och hans coola kvinna Margot, (jag tänker omedelbart på Kristin Scott- Thomas och hennes gåtfulla leende). Ganska snart tycker man att Rudolf Born är en avskyvärd människa och att Adam Walker råkat riktigt illa ut. Men plötsligt är man inte riktigt så säker på sin sak längre. Och sedan börjar man undra vem som egentligen är huvudperson.Adam Walker belyses från flera håll. Men det gör även Rudolf Born. Är någon egentligen den man tror? Och vad är sanning?
Och kärlekens många ansikten. Adam Walker älskar sina föräldrar, men han tycker inte om dem. Och hur är det? Har han en kärlekshistoria med sin syster Gwyn?
1967 - the summer of love.
Tre kapitel - Spring, Summer, Fall - berättas i första, andra och tredje person.
1967 tilldrar sig det viktigaste och 2007 är spelet över.
Invisible är skriven på ett fantastiskt språk - klart som en fjällbäck. Den har drag av thriller och kärleksroman och den är mycket sorglig och vemodig. De litterära allusionerna är många.
Om början var lite seg så är slutet desto mera abrupt. Men det som finns däremellan, ca 290 sidor är värt såväl det ena som det andra. Invisible dröjer sig kvar. Evt är det läge att läsa den svenska översättningen som kommer i oktober - Osynlig i översättning av Ulla Roséen