Veckans kulturfråga v. 51 2025

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 51 2025: Vad läser du i jul?

En hel del hoppas jag. Lånetiden på Inte längre människa av Osamu Dazai är snart slut så den måste jag ta itu med. Det är den bok japanerna läser mest fick jag nyligen veta. Den svenska utgåva från 2008 som finns är översatt av Anna Troberg ifrån kinesiska, men nu håller Lars Vargö på med en översättning ifrån japanska som troligen ska komma ut våren 2026. Änglars bröd: en memoar av Patti Smith får jag i julklapp av mig själv. Det är en fortsättning på Just kids. Naturligtvis hoppas jag att tomten har en helt oväntad bok med sig också. Systrarna av Arnold Bennett (1867 - 1931) både lyssnar jag på och läser. När en väl vant sig vid det långsamma tempot och uppläsarens absolut nollställda röst upptäcker en många kvaliteter. 

M Train

Ett hörn på Café Ino, 21 Bedford Street, NY, mellan kaffemaskinen och fönstret, där sitter Patti Smith i sin svarta rock och stickade mössa. Hon beställer mörkt, rostat kornbröd, olivolja och kaffe. 14 koppar kaffe om dagen stör inte Patti Smiths goda nattsömn, berättar hon i sin senaste bok M Train. Här låter hon tankarna flyga fritt. Hon tänker på sin döde man, Fred "Sonic" Smith, och deras resor och gemensamma tid. Hon tänker på författare hon känt och beundrat som William Burroughs och Jean Genet. Hon förefaller på sätt och visa vara ganska ensam trots alla människor som omger henne. Inte för att hon har något emot det. Helst ser hon deckarserier på TV och känner till både Stieg Larsson, Joel Kinnaman och Henning Mankell. Hon läser mycket och här bär hon länge med sig Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami och är helt fascinerad av hans värld. Anteckningsbok och penna måste alltid finnas med och Patti Smith säger sig kunna skriva hur mycket som helst om ingenting. Att läsa M Train är som att lyssna till någon som berättar fritt valda delar av sitt liv. Patti Smith är något disträ men oavlåtligt älskvärd. M Train är mera diffus och löst komponerad om man jämför med den tidigare boken Just Kids. Men jag tycker om båda och kan dessutom varmt rekommendera Patti Smiths version av O holy Night

Robert + Patti = Sant

Robert Mapplethorpe och Patti Smith kom ur helt skilda miljöer. Hans familj var strängt katolsk och han hade fått lära sig att föra sig i sällskapslivet.
Hon kom från en familj där man läste mycket. Far högläste Platon medan mamma stekte köttbullar.
RM och PS utvecklades konstnärligt åt olika håll.Men de arbetade tillsammans och stöttade och uppmuntrade varandra.
Så småningom fann Robert att fotografiet var hans uttryckssätt och Patti Smith skrev texter och tecknade. Det är fascinerande att läsa Just Kids och följa deras utveckling både som konstnärer och kärlekspar. Det är också intressant att se RM:s otroliga bilder på Fotografiska Museet och att se den kortfilm där några av hans modeller och sponsorer kommer till tals och berättar om hur han var att arbeta med. 

Högaktuella

I radio, på TV, i tidningar och tidskrifter och på Fotografiska Muséet i Stockholm:
Patti Smith, amerikansk rockmusiker, sångerska, låtskrivare, poet och Polarpristagare 2011. Hennes självbiografi Just Kids har just kommit ut i pocket.
Robert Mapplethorpe, amerikansk fotograf, nära vän och tidvis sambo med Patti Smith under 60/70-talen och nu aktuell med en utställning på Fotografiska Museet i Stockholm

Läs mer  HÄR