Hett i hyllan v. 36 2026

 

Bokföring enligt Monika: Hett i hyllan #539

Av helt outgrundlig anledning har Att uppfinna ensamheten av Paul Auster blivit stående oläst i väldigt många år. Men nu var tiden mogen. Jag har läst äntligen läst den. Boken består av två delar Porträtt av en osynlig man och Minnets bok. Aris Fioretos har översatt. Den osynlige mannen är Paul Austers egen far. Han dog vid 67 års ålder. Strax innan han dog köpte han en ny bil och kilometermätaren stod på 67 vid faderns frånfälle. "Som om det var avståndet mellan liv och död." PA har bråttom att skriva om fadern. Han vill inte att minnet av fadern ska blekna. Han är tillräckligt undflyende ändå. Och PA fick inte veta att fadern var död förrän efter tre veckor. Föräldrarnas äktenskap var kärlekslöst vilket barnen, Paul och hans syster Janet, tydligt kände av. Paul sökte hela livet efter den far han haft men ändå inte. Fadern var inte den man hans omgivning såg utan en person han uppfunnit. Ingen kunde tränga in till honom och han hade inte heller behov av någon. "Det var som om hans inre liv undflydde till och med honom själv." PA:s mor, Queenie, och fadern, Samuel, skilde sig. Men PA säger att fadern var en livslång ungkarl som varken var gift eller skild. När PA:s son, Daniel, föddes tänkte han att fadern skulle bli glad och vilja ägna sig åt barnbarnet. Faderns enda reaktion: "Ett vackert barn. Lycka till med det." Så småningom får PA kännedom om det stora traumat i den judiska släkten. Han förstår ju att det påverkat fadern och hans syskon för livet. Det som hände farmor och farfar drabbar flera generationer. När PA och Daniels mamma, författaren Lydia Davis, går skilda vägar är PA:s stora skräck att han ska förlora kontakten med Daniel. Sonen kommer senare i livet att förorsaka honom mycken sorg. Inom loppet av tre år går tre personer ur familjen Auster bort. Orden rum, slump, öde, ensamhet kommer ofta igen och det gör de även i Austers andra böcker. I andra delen, Minnets bok, vänds och vrids det på just minnet. också Minnets bok skrivs efter sonen Daniels födelse. Del två har en annan stil än del ett. Den är mera intellektuell och teoretisk; inte helt lätt. Men Paul Auster språk är njutbart hela vägen.

Titel: Att uppfinna ensamheten

Författare: Paul Auster

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Tidens förlag

Tryckår: 1992

Antal sidor: 248

Lolita

En av mina nätläsecirklar beslöt sig för att läsa Lolita av den ryske författaren Vladimir Nabokov (1899 - 1977), som bosatte sig i USA och började skriva på engelska, som var hans tredjespråk efter ryska och franska. Någon hade aldrig läst boken; någon annan ville läsa om. Jag hade läst för länge sedan och kände ingen riktig entusiasm inför uppgiften. Men - vi blev som besatt utan Dolores Haze. Bokens protagonist och berättare, Humbert Humbert, var ju besatt av sin dröm om Dolores, det vill säga Lolita. När romanen tar sin början har Dolores ännu inte fyllt 12, men det gör hon 1947, när Humbert blivit änkling och hämtar sin moderlösa styvdotter och ger sig ut på en lång bilresa med henne. Övergreppen börjar ganska snart. Humbert anser sig vara en stilig och belevad man med kvinnotycke. Han gör sig döv för Lolitas snyftningar. Och till vem skulle hon vända sig? Hon har ju bara honom i hela världen. Men hon önskar att någon skulle fråga henne hur hon mådde. Ju mer vi läste desto flera dörrar öppnades. Det finns så mycket att upptäcka i romanen. Och så många dörrar att öppna. Nabokov hade sina hatobjekt och de får sina åsnesparkar då och då; Freud, Virginia Woolf, Marx, Picasso, Sartre och Jane Austen. Han avskydde totalitära ideologier och bolsjevism. Han var schackspelare och fjärilssamlare och det finner en också spår av i Lolita. Reklam, konsumism och dålig smak häcklas. Lolita var det perfekta konsumenten. Romanen är full av intressanta dubbelheter. Humbert Humbert har sin motsvarighet i en Clare Quilty, som är teaterdirektör och som betyder en del för Lolita. Europa ställs emot Amerika; 324 är gatunumret familjen bott på och 324 är numret på det första hotellrum Humbert och Lolita bor på. Det vackra språket kontrasteras av det våldsamma innehållet. Annabel Leigh hette Humberts ungdomskärlek som motsvarar Lolita. Lolita tilldrar sig mellan åren 1947 och 1952. Utgivningen förde problem med sig. Ingen ville ge ut den förrän det obskyra förlaget North Olympia Press förbarmade sig över den 1955. Men den väckte ingen uppmärksamhet förrän författaren Graham Greene rekommenderade den som julklappsbok! Nabokov hade länge arbetat med temat. Upprinnelsen var egentligen ett verkligt fall från 1948 där en man kidnappade en ung flicka och höll henne som kärleksslav i tjugo månader. Läsecirkeln diskuterade i två och en halv timme. Vi fortsätter med Sara Stridsbergs Darling River där huvudpersonen heter Dolores, som betyder smärta. Lolita har ju givits ut i många upplagor i många länder och om en är intresserad av 210 olika omslag från några olika länder går det bra att titta HÄR

Titel: Lolita                                              

Författare: Vladimir Nabokov

Översättare: Aris Fioretos

Förlag: Albert Bonniers. Klassiker

Tryckår: 2007

Antal sidor: 453 sidor                   

Authors & Characters

Lyrans måndagsutmaning Authors & Characters gäller namnet Mikael. En författare och en person i en bok.

I essäsamlingen Om konsten att älska skriften tecknar psykoanalytikern och författaren Mikael Enckell ett porträtt av sin mångfacetterade och motsägelsefulla mamma Heidi född Runeberg. Hon tog tidigt avstånd från sina egna föräldrar och gifte sig först med sin bullrige, koleriske fars raka motsats, författaren och målaren 

Rabbe Enckell. De delade litterära intressen och estetiska värderingar och samarbetade framgångsrikt.

1940 skilde de sig. Heidi hade träffat Oscar Parland, psykoanalytiker och författare. Nu hade Heidi valt en man av faderns kaliber och äktenskapet blev stormigt. Enligt Mikael Enckell var Oscar Parland dock inkännande och hänsynsfull som styvfar.

Halva solen är titeln på den roman som Aris Fioretos skrivit om sin far Mikael, som mer än i ett avseende liknade Jurij Zjivago. Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han som skyddar. Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre är han då fortfarande en pappa?I impressionistiska prosastycken berättar Aris Fioretos om fadern Mikael från slutet till början. Bilden av fadern pusslas ihop av olika bitar och kanske finns det viktigaste i mellanrummen.

Kvinnliga nobelpristagare. 2

Den 4 december hörde jag en radiodokumentär, Nelly Sachs: Natten och Nobelpriset i P1. Den var mycket intressant med deltagare som översättaren Margaretha Holmqvist, som dessutom var Nelly Sachs förtrogna. Aris Fioretos, som skrivit en jättefin biografi, Flykt och förvandling,  om Nelly Sachs, deltog också. En fick veta mycket om den tysk - judiska författaren som kom till Sverige 1940 som krigsflykting tillsammans med sin sjuka mor. Det var Selma Lagerlöf som hjälpte dem hit. De bodde i en etta vid Bergsundstrand 23 i Stockholm. Efter några års tystnad börjar Nelly Sachs skriva igen och 1966 får hon dela Nobelpriset i litteratur med den israeliske författaren Samuel Agnon. Motivering: "För hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Hennes vänskap med den franske författaren Paul Celan resulterade i en mängd brev. De led av samma paranoida föreställningar och kanske rentav triggade varandra. Trots att Nelly Sachs (1891 - 1970) var 29 år äldre än Celan kände de en speciell samhörighet. Karin Johannisson skriver om Nelly Sachs i sin bok Den sårade divan. Så småningom blev Beckomberga en tillflykt för Nelly Sachs; en plats där hon kunde känna sig trygg. 
DEN FÖRSTENADE ÄNGELN
som ännu droppar av minne
från ett föregående världsallt
utan tid
vandrar på kvinnoavdelningen 
i bärnstensljuset
innesluten i besöket av en stämma
från en urtid utan äppelbett
och sjunger av sanning 
i morgonrodnaden -

Och de andra kammar håret i olycka
och gråter
när korparna därute
vecklar ut sin svärta till midnatt

Ur Samlade dikter. Månpocket 2001. I nyöversättning av Rolf Moberg. Förord: Gunnar D. Hansson

Läs mer om den här utmaningen hos Koko på En kattslavs dagbok

 

Ny radioföljetong

Ännu en vecka läser Fredrik Gunnarsson Comédia Infantil av Henning Mankell som radioföljetong i P1.
Jag hade inte läst den innan, så det passade mig precis. SR play - appen passar mig precis också. 
Måndagen den 15 februari startar emellertid en ny radioföljetong. Maria Salah läser Mary av Aris Fioretos. Det ska också bli väldigt spännande eftersom jag inte läst den heller. Bibliotekskön flåsade mig i nacken så jag fick lämna den tillbaka utan att ha läst hela. En kan ju inte köpa varenda ny bok. Men jag var mycket förtjust i Fioretos bok om sin far, Halva himlen. Mary är 23 år och studerar arkitektur. Hon lever i en militärdiktatur och en dag grips hon för statsfientlig verksamhet. Så mycket vet jag i alla fall.