Elin Grelssons roman Vi behöver inte vara rädda handlar om Stefan Zweigs andra hustru, Lotte född Altmann, judinna från Katowice i Polen. Hon hade flytt till Bath, England, undan nazisterna liksom den store författaren. Friderike Zweig, Stefan Zweigs första hustru, rekryterade Lotte som sekreterare åt maken eftersom hon själv och hennes barn tänkte stanna i Österrrike. Lotte Altmann var blyg och tillbakadragen och led av svår astma, men hon fungerade bra som sekreterare. Hon skrev fort och hon kunde komma med nyttiga påpekanden. Hon var tjugosju år yngre än sin arbetsgivare, men det var inget som tycktes störa dem. De blev förälskade och gifte sig sedan när Stefan Zweig skilt sig från sin fru. De forna makarna behöll dock kontakten och kunde hjälpa varandra i vissa lägen. Stefan och Lotte Zweig tog emot två små flickor som flydde undan nazisterna, men de fick inga egna barn. Stefan Zwig reste, hade många vänner och var van att röra sig i stora världen. Han var mera österrikare och europé än jude. Sigmund Freud v SZ mycket god vän med. Joyce och Gorkij ingick också i vänkretsen. Så småningom kände sig inte familjen välkommen i England utan gav sig av till USA, men där trivdes SZ inte alls. Därför blev det Brasilien där det fanns en judisk koloni i Petrópolis. Lotte är som en skugga bakom sin man bokstavligen och bildligen. En får inget riktigt grepp om henne och det finns inte heller så många spår att gå på mera än de brev hon skrev från Brasilien. Tillståndet i världen plågade Stefan Zweig och han var ganska tydlig med att han tänkte ta livet av sig. Det var därför bråttom att göra klar den bok han och Lotte höll på med, den som skulle bli kultklassikerna Världen av i går. Han hade tidigare skrivit både romaner och biografier men det är den sista boken som blev hans största. SZ säger åt Lotte att hon ska göra som hon tycker, men hon väljer att följa maken i döden. Lite anmärkningsvärt är det att varken den ena eller den andra hustrun finns med i personförteckningen till Världen av i går. Ellen Key och Berta von Suttner är två av mycket få kvinnor som finns med. Ellen Key var fredsivrare och Berta von Suttner skrev Ned med vapnen. Det är nog hela förklaringen. I alla fall så tycker jag att det är lovvärt att lyfta fram en kvinna som faktiskt var medskapare åt sin författarman utan att få någon som helst erkänsla för det. Hon tas för given.
Visar inlägg med etikett Vi behöver inte vara rädda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vi behöver inte vara rädda. Visa alla inlägg
måndag 7 september 2026
söndag 30 augusti 2026
En smakebit på søndag v. 35 2026
Mias bokhylla: En smakebit på søndag v. 35
Mr Miller hjälper dem att sätta upp hönshuset. Lotte går ut och gör honom sällskap på eftermiddagen när Stefan lagt sig för en tupplur. De närmar sig slutet på Balzacmanuset och han blir allt tröttare. En lång vinter och allt arbete har tärt på honom. Det är vad Lotte säger när han beklagar sig över orkeslösheten, snart kommer våren och ljuset och du blir klar med boken och kan vila. "Du har rätt, min kära Lotte, svarade han när hon också påtalade att det är så här han brukade känna sig i slutfasen av en bok, " kanske har jag bara glömt det för att Ungeduld des Herzens gick så lätt, den var inte alls så här utmanande."
Ur Vi behöver inte vara rädda av Elin Grelsson
Etiketter:
Bath,
Elin Grelsson,
Lotte Zwieg,
Natur & Kultur,
Stefan Zweg,
Vi behöver inte vara rädda
lördag 29 augusti 2026
Veckans mening v. 35 2026
MIN
Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng gärna på! Och länka i kommentarsfältet!""Manfred med läkarrösten, det kliniska konstaterandet med utmätt avstånd mellan honom och människan det rör."
Min Veckans mening v. 35 kommer ur Vi behöver inte vara rädda av Elin Grelsson
Etiketter:
Elin Grelsson,
Natur & Kultur,
Vi behöver inte vara rädda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





