Att göra upp eld

Efter en skandalöst lång startsträcka känner jag mig äntligen redo att ta itu med Ugglans & Bokens Novellresa. Jag satt och bläddrade i Modern amerikansk berättarkonst på jakt efter en novell av Ernest Hemingway. Men det blev något helt annat. Jag hittade novellen Att göra upp eld av Jack London, (1876 - 1916) i översättning av Bertil Laagerström. En ensam man utan namn är på väg genom Klondyke i sällskap med en hund utan namn. Han ska ansluta till några vänner i ett läger som han räknar med att nå framåt tidiga kvällen. Klockan är nio på morgonen. Det är oerhört grått och oerhört kallt. Yukonfloden ligger bakom dem en och en halv mil bred täckt av tre fot is. Mannen är ny i landet. Han är pigg och vaken och gör det han ska men funderar inte över varför. Han saknar fantasi. Att det är femtio grader kallt är obehagligt men han förstår inte hur bräcklig han är. När han spottar knastrar spottloskan i luften. Hunden är en grönlandsspets. Han är klok och följer sina instinkter. Och de säger honom att detta inte är är en lämplig dag att färdas på. Det finns ingen samhörighet mellan hunden och mannen. Hunden vill att de ska stanna och att mannen ska göra upp eld. Eller också vill han gräva ner sig under snön i skydd för kylan. Mannen vet att det finns källor som kunde lura under snön. Någon gång tvingar han hunden före sig för att känna om snötäcket håller. Det gör det inte. Hunden blir våt om sin ena tass och sätter instinktivt igång med att gnaga bort isen mellan tårna. Isen hade kunnat förorsaka sår på tassen. Mannen bär sin lunch närmast kroppen för att den inte ska frysa. Och nu tänder han elden. Han tänker på veteranen han mött i Sulphur Creek och som sagt att i den här kylan ska ingen färdas ensam i Klondyke. Så småningom upptäcker han att han begått ett fatalt misstag. Han har gjort upp eld under en stor snötyngd gran. Elden sätter fart på snömassorna och resten vill en inte tänka på egentligen. Här börjar en resa utför. Det är så otroligt spännande och så plågsamt realistiskt. Han inser att han håller på att förlora kampen mot kölden. Han grips av panik och rusar iväg som som en halshuggen höna. Det är lite av grekisk tragedi. Gudarna straffar den övermodige mannen. Och Darwin hade alldeles rätt. Återigen slås jag av vilken fantastisk författare Jack London är. Och vilka kunskaper om djur och natur han besitter. Jag har tidigare läst Varghunden och Skriet från vildmarken och jag har lust att läsa mera.

Novellresan i April: Djurriket

Away from her eller Björnen sover

Alice Munros novell Away from her har fått den svenska titeln Björnen sover. Den finns i samlingen Kärlek, vänskap, hat i översättning av Rose - Marie Nielsen. Jag har läst den tidigare och nu såg jag filmen och läste därefter om novellen. Filmen är väldigt bra gjord. Den följer handlingen och stämningen i novellen väldigt väl. Den kvinnliga huvudpersonen, Fiona, spelas av Julie Christie; en favorit sedan gammalt. Grant Anderson, Fionas husband, spelas utmärkt av Gordon Pinsent. Alla hans känslor  avspeglas i ansiktet. Grant är pensionerad professor och det framgår att han haft diverse historier med sina studenter. Fiona och Grant har varit gifta i många år och är barnlösa. Fiona börjar bete sig irrationellt; hon stoppar in stekpannan i kylskåpet, hittar inte hem efter skidturen och glömmer saker. Då och då är hon medveten om situationen och ibland är hon bra mycket mer realistisk än Grant. De är ganska isolerade som par men de vill ha det så. Efterhand blir det tal om institution. Fiona är helt medveten om det. Ibland. Meadowlake blir det. Föreståndarinnan är en tjusig väloljad maskin som förklarar att nya patienter inte får ta emot besök hemifrån på en månad annars vill de bara hem igen. När Grant kommer tillbaka om en månad med blommor har Fiona skaffat en manlig vän, Aubrey, som hon hjälper vid kortbordet. Hon förstår inte riktigt vem Grant är, men hon tycker att han är envis. Och Aubrey blir svartsjuk och sveper sina kort i golvet så att Fiona måste komma och plocka upp dem. Grant hälsar envist på och Fiona vänjer sig. Aubrys hustru kommer också in i bilden.Av ekonomiska skäl måste hon vårda Aubrey i hemmet under viss tid annars mister hon huset. Björnen sover är en skapsynt skildring av ett mänskligt psyke i förfall; de underliga turerna; växlandet mellan klarhet och förvirring - det är mycket skickligt skildrat.

Milda Lena

Milda Lena. Novell av Gertrude Stein.

Jag stakar mig redan på första meningen: "Lena var mild och tålmodig, älskvärd och tysk." Är författaren ironisk? Tack och lov läste jag inte förordet först. Jag hann förfasa mig över de klumpiga meningarna och undra vad det var för en tafflig översättare. Alva Dahl är en rutinerad översättare som verkligen inte brukar missa något. Så småningom går det upp för mig att det nog faktiskt är själva författarens intentioner det rör sig om. Milda Lena handlar om Lena som ingår i en stor tysk syskonskara. Alla tycker att det är jättebra när faster från USA kommer och tar med sig Lena tillbaka till den fiktiva staden Bridgeton, som lär vara detsamma som Baltimore. Alla och alla. Ingen frågar Lena vad hon tycker. Faster får en viss fason på Lena; skaffar henne arbete och sätter igång att söka efter en lämplig äkta man. Ingen vet vad Lena tycker. Hon har inte ens förstånd att ta hand om sina löningar (är det verkligen rätt ord?). Alltså sätts de på banken åt henne. Kusinerna skäms över henne. Den duktiga kokerskan bannar henne hela tiden. Lena säger ingenting. Faster och Herman Kreders mor tycker att Herman blir en jättebra äkta man åt Lena. Herman är måttligt förtjust. Han tycker inte om att ha flickor omkring sig. Å andra sidan gör han alltid som föräldrarna vill. Vad Lena vill frågar ingen efter. Gift blir hon - visserligen med en veckas fördröjning - men i alla fall. Herman är en snäll äkta man och hjälper henne med allt möjligt. Svärmor är ett kors. Att äta lite och spara mycket är det viktiga för henne. Lena har aldrig varit mån om sitt yttre, men nu förfaller hon till ren vanvård. Att föda barn bereder henne inte stort besvär. Herman är omåttligt förtjust i sina barn. Ingen vet vad Lena tycker. Kvinnorna i den här novellen har hand om dådkraften. Inte Lena då, förstås, som ganska snart har gått från milda Lena till stackars Lena. Männen i novellen behandlas mera som vantar i bakgrunden. Jag förstår inte riktigt vad Gertrude Stein vill ha sagt med sin novell. Om hon vill ha sagt något. Novellen ingår i Three lives som kom ut 1909. Detta var första anhalten i Ugglan & Bokens Novellresa där novellen skulle handla om 1920 - talets Paris.