Veckans helgfråga v. 34 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 34: Vad är det bästa du har läst i sommar?.

Då vill jag passa på att tipsa om en bok som jag fick i händerna och som inte alls var inplanerad men som inte lät sig avvisas och den hamnade prompt bland det bästa jag läst i sommar. Jag talar om Älskade Ester av Kent Lundholm. Det är en roman, men Ester Nilsson Duva är en högst levande verklig person om än "nalta eljest". Hon föds sent i sina föräldrars liv och har navelsträngen runt halsen vilket resulterar i att hon hela livet dras med en långsamhet i tal och rörelser. "Hä jer väl ingen sjukdom å va långsam", sa Ester själv. Hennes klara förstånd är det inget fel på. Gustav Nilsson, Esters far, hade hoppats på en pojke, men ganska snart accepterar han den lilla underliga flickan som hasar fram bakom honom vart han går. Familjen flyttar till ett stenigt arrende, Nyåker,  på MoDo:s marker långt bortom all ära och redlighet. Familjen sliter hårt och naturligtvis får Ester tidigt hjälpa till. Skolgången blir det inte mycket med, men Ester lär sig läsa och skriva på egen hand. Båda föräldrarna är illitterata. Hon förstår att göra sig god vän med män med makt och inflytande. Fyra kyrkoherdar som var hennes vänner överlever hon och ett par läkare. Hon sysselsätter sig framför allt med att bjuda in sig till olika begravningar och bröllop i Lycksele och snart blir hon en självklar gäst vid alla möjliga tillställningar. "Då jer ja å bjudd!" ropar Ester. Tårta är det bästa hon vet. Naturligtvis möter hon människor som hånar henne och skrattar åt henne där hon går i sina underliga huvudbonader och sina alltför stora skor som hon har flera par strumpor i för att inte frysa. Familjen stöter också på myndighetspersoner som inte har mycken medkänsla med dem och har de det när de kommer så lyckas ofta Gustav Nilsson reta upp dem med sina fientliga uttalanden. Mor Kristina och Ester får gjuta olja på vågorna. Gustav och Kristina hinner i varje fall ha några goda år på ålderdomshemmet dit de fått flytta alla tre efter att nära nog ha svultit ihjäl. Författaren har lagt ner ett otroligt arbete på att skaffa fram fakta om Ester och hennes liv. Han redovisar noggrant vilka människor som inte förekommit i verkligheten men som har verkliga modeller. De flesta personerna i boken går under sina verkliga namn. Han har intervjuat människor, läst i sockenarkiv och i Fattigvårdens handlingar. En gång har han träffat Ester själv och då fick han köpa två liter mjölk åt henne på Konsum. Kent Lundholm får en att känna lika varmt för Ester som han själv gör. Älskade Ester är en bit svensk 1900 - talshistoria; det är en stadshistoria och en skildring av hur samhället behandlat sina fattigaste och mest utsatta. Ester Nilsson dog på Lycksele lasarett 1985, 89 år gammal. 

Titel: Älskade Ester

Författare: Kent Lundholm

Förlag: Ord & visor förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 579

Veckans mening v. 33 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att en delar med sig av en mening ur det en läser för tillfället; en mening som av den ena anledningen eller den andra fått en att stanna till ett ögonblick. Inga spoilers, förstås. Min Veckans mening v. 33 kommer från sidan 27 i Älskade Ester av Kent Lundholm.

"Under bitande tystnad hade de speglat sig i varandras fattigdom och sett att båda  bar gamla och lappade kläder, gick omkring med hö i skorna, hade fårade ansikten, valkiga, bruna arbetarhänder och kritvita underarmar."

Tid: 1890 - talet; plats: Lycksele

Ovanjorden

Helt rätt bok fick Sveriges Radios Romanpris 2023. När jag väl började läsa Ovanjorden av Mikael Berglund kunde jag inte släppa den. Den grep tag på alla sätt; språket, miljöskildringen, karaktärerna och inte minst kärlekshistorien. Ovanjorden är författarens tredje roman. Han har blivit prisbelönad även för sina två tidigare romaner Ett föremåls berättelse om obesvar och  Smekmånader. Ovanjorden utspelas i Västerbottens inland i trakterna kring Ammarnäs och Lycksele. Oskar har vikarierat som förskolefröken i Ammarnäs och 6-årige Jon - Erik har fäst sig mycket vid honom. Och vise versa. Genom pojken möter Oskar hans storasyster, renskötaren Eija och hennes pojkvän sedan skolåren Ailo. De väntar barn. Kontakten mellan Eija och Oskar är direkt på ett plan som inte är ovanjorden. Oskar har rötter i miljön på sin fars sida. Han känner sig välkommen, men utanför. Eijas far är tydlig med att Ailo är en perfekt svärson. Eija och Oskar träffas då och då genom åren. Oskar utbildar sig vid Ultuna till miljöinspektör. Han har en stadig relation under studietiden men båda kontrahenterna känner att de ersätter någon annan för den andre. Så läser Oskar i tidningen att fem hushåll i Långträsknoret blivit förflyttade på grund av försurning av grundvattnet. Eijas familj är ett av hushållen. Han får uppdraget att åka upp och försöka klargöra källan till försurningen. Som representant för Länsstyrelsen blir han naturligtvis ifrågasatt. Oskar är väldigt betagen av den storslagna naturen och landskapet även om det är fruktansvärt kallt på vintern och myggen gör livet svårt på somrarna. Han känner av sina rötter. Relationen med Eija böljar fram och tillbaka. Eija är inte alldeles enkel och ibland tycker jag att hon söker en gemenskap som egentligen inte finns. Och Oskar är envis men lite konflikträdd. De samiska orden i berättelsen är många, men liksom Oskar får läsaren lära sig efter hand. Ovanjorden är en mycket sympatisk, fin och lågmäld roman. Här finns mycken kärlek och värme. Miljöskildringen är fantastisk. En känner lukten av bensin, svett, ren och hund. Romanen förtjänar en vid läsekrets. Och ett finare omslag.

Titel: Ovanjorden

Författare: Mikael Berglund

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 210

En smakebit på søndag v. 18 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 111 i Ovanjorden av Mikael Berglund, som fick Sveriges Radios Romanpris 2023. Fler smakebitar HÄR

"Eija ringer när jag står upp till stövelskaften i myren på nordsidan. Det är en så varm höstdag att jag hängt jackan på en grankvist uppe på land och det är naturligtvis där jag har lämnat telefonen. Dra sig ur en myr gör man bara väldigt långsamt och jag är tjugo meter ut. Jag kan förstås ringa upp senare, men det har hänt senaste veckorna att det inte är läge att låta bli att svara om det är Eija som ringer. Jag ska finnas där för henne. Bara tio meter från jackan ger hon upp. Jag ställer ifrån mig grejorna och ringer tillbaka. En kort blick på hennes bild på telefonen för att påminna mig vem jag försöker nå. Inget svar."