"Nalkas slummern? Då blir han som en katt inpå bytet. För då kan det komma någon! Ett efterlängtat avbrott, ett kärt återseende, bud av enkel handfast natur eller bara nyfikenhet som sticker in. Att utsikten till oanmälda besök kan ha flera ansikten fattar han inte, att besök kan vara av olika karaktär för de vuxna. Han blir bara glad om det går i farstun, han springer och tittar efter. De har aldrig låst. Det har ingen. Det vore högfärdigt, skulle väcka misstro, leda till prat. Har de blivit paranoida och stänger in sig? Eller har de nå jävla hemligheter för sig på det där stället? Förutom att dörren alltid kan flängas upp så knackar folk aldrig. Det gör bara främmande, finfolk, figurer som inte hör hemma här. Det gör knackningen till ett varningsecken. Alla lystrar till det sällsynta ljudet." Fler smakebitar HÄR
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
toppen med Smakbit, man får tips på nya böcker man inte läst
SvaraRaderaeller hur? jättebra!
SvaraRaderaIntressant smakbit. Har sett boken på Instagram men inte fått grepp om vilken typ av bok det är
SvaraRaderaden är självbiografisk.mycket originell. jag gillar den
RaderaMattias Timander pratade om det här med att ingen låser dörren hemma i Kiruna och att man inte knackar utan bara kliver in hos folk. :)
SvaraRaderahemma på landet i Blekinge låste vi inte heller dörrarna. i Japan låser man inte dörrarna
RaderaDen här vill jag läsa, brukar gilla hans böcker. Tack för smakbit
SvaraRaderajag gillar den. har inte kommit så långt ännu. men författaren försäkrar att det är en solskenshistoria
RaderaTiden då man, framför allt på landet, inte låste dörren ligger inte så långt tillbaka i tiden.
SvaraRaderanej då inte alls. vi låste inte hemma i Blekinge för länge sedan
RaderaLite så där är jag uppväxt. Dörren var aldrig låst och det var bara främlingar som knackade 🙂
SvaraRaderajag också. annat är det nu! det är nog ingen som vågar låta bli att låsa sina dörrar ens i min blekingska skogsby
SvaraRadera