Fiona Barton fick iden till Änkan efter att hon arbetat som journalist på en tidning och rapporterat om brottsmål och rättegångar. Hur kände sig fruarna till de åtalade? Vad visste de? Hon bestämde sig för att berätta en historia ur kvinnans synvinkel. Glen Taylor är misstänkt för att ha fört bort ett barn. Hustrun, Jean Taylor, berättar omväxlande med en reporter och den kriminalkommissarie som leder undersökningarna. Alla bestämmer sig för att Glen är skyldig trots att han inte är dömd. Reportrarna jagar; kriminalkommissarien blir alltmer övertygad men hittar inte bevisen. Modern till barnet, som dess utom är granne till Taylors, tvekar inte om vem som är gärningsmannen och Jean börjar undra vem hon varit gift med i alla år. Paret Taylor är barnlösa och särskilt Jean lider svårt av detta. Jag tyckte att den här boken kändes lite annorlunda. Och jag tycker inte att slutet var förutsägbart. Än mindre hade jag listat ut vem som var gärningsmannen. Fiona Bartons debut gav henne luft under vingarna. Änkan såldes till 36 länder och gav henne mod att skriva en andra bok, The Child.
Massolit förlag. Översättning: Katarina Falk. 368 s.
Inlägg
Verkar intressant. Deckare och thrillers är min favoritgenrer och jag är alltid på jakt efter nya bra författare.
SvaraRaderajag tyckte om den här debuten. lite annorlunda perspektiv.
SvaraRaderaJag har inte hunnit läsa den än, men måste göra det snart. Jag gillar det jag läst om den, just det där om man borde ha förstått att ens man/fru begått ett brott.
SvaraRaderaovissheten. kan det vara möjligt? förstå utan att ta in det. usch!
RaderaJag blir bara mer och mer nyfiken på den här boken.
SvaraRadera