Novellresan juni 2024: Skärgården

Jag tar ett samlat grepp om månadens uppdrag att läsa skärgårdsnoveller. Jag lånade hem Iskalla ögonblick. Tio skärgårdsberättelser av Viveca Sten. Tidigare har jag nog sett en eller annan del av Morden i Sandhamn i TV. I Iskalla ögonblick möter en olika karaktärer ur Stens författarskap; och först och främst Thomas och Nora. I dessa tio minideckare får en kika in bakom kulisserna, säger författaren. Jag läste bl. a. Gömt i det förflutna. En livslång sorg och saknad får sin chockerande förklaring.

🐈‍⬛Därefter läste jag två väldigt korta och väsensskilda noveller av Tove Jansson i ett och samma lilla Novellix - häfte. Katten handlar egentligen om två katter. Sophia och farmor är på ön. Sophia jobbar ihärdigt med den lilla katten Ma Petit - i vardagslag Mappe - men Mappe hade sin egen uppfattning om allting och det var alltid Mappe som hade rätt. Sophia tycker att det där med kärlek är ett problem. Ju mer en älskar någon desto mindre kärlek får en tillbaks. Farmor instämmer. Så är det. Mappe växer och börjar jaga. Åtskilliga små fåglar får sätta livet till och alla måste stolt bäras in och visas upp. Sophia står inte ut. Hon önskar att Mappe aldrig blivit född. Eller att hon själv aldrig blivit född. En dag kommer Övergårds på kaffe och Sophia hittar en vit, tillgiven katt i båten. Raskt byts Mappe mot fromme Svante med en flaska rom som underpant. Och nu blir Sophia älskad så det räckte och blev över. Till slut står henne kärleken upp i halsen och hon förstår att det egentligen är Mappe hon älskar.

Novellen Ön inleds: Det är förvånansvärt många människor som går omkring med drömmen om en ö. - Ön; äntligen det privata, det avlägsna, det intima, en avrundad helhet utan broar och staket. Man går barfota, kläderna bleknar och mjuknar och håret tar formen och färgen av strandgräs. Man lyssnar annorlunda; gamla tankar förnyas eller dör ut. Så småningom blir livet på ön annorlunda. Fåglarna tystnar och vattnet blir kallt. Det blir mörkt och kusligt. Fotogenlampan måste tändas. Stadsmänniskorna fladdrar iväg i förskräckelse. "Du sommarkräk, tänker man. Du tror du att du älskar din ö och har aldrig uthärdat en vinter tillsammans med den." Men - i båten halvvägs till fastlandet - kommer en obehärskad längtan efter ön.

Bland mina egna böcker hittade jag Noveller nu. En svensk antologi från 50 - tal till 70 - tal. I den hittade jag Jag hette Marina (Afrodites död) av Ralf Parland; en suggestiv novell med mytiska inslag. Den blev jag helt fascinerad av. Den inleds som följer: Vågorna de viga risslar i mitt strandgrus: solflätat vatten klänger uppför mina bara ben, skummande, svämmande, vändande ned i sitt eviga kar. Poetiskt och tidlöst; med en vågrörelse genom hela berättelsen som tilldrar sig på en ö.

En smakebit på søndag v. 26 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 26 kommer från sidan 77 i Spridda över jordklotet av Yoko Tawada.

"Ursäkta mig, jag har hört att det ska hållas en umami - festival här idag." Hon gjorde en grimas och svarade: " Umami? Är det någon indisk gud eller något? Det har vi inte här." Jag visste av erfarenhet att kvinnor som hon med långa lösögonfransar, tjockt lager läppstift, enormt uppförstorade bröst och högklackade skor inte gillade sådana som mig som flyttar över från ett kön till ett annat. Men eftersom hon varken hade gjort narr av mig eller sagt något sårande bestämde jag mig för att betrakta henne som vidsynt. Att hon trodde att umami kunde vara en indisk gud tydde dessutom på att hon kanske hade ett öppet sinne när det gäller andra kulturer. Jag sade därför halvt om halvt raljerande :"Har ni någon annan indisk gud då?" Hon svarade med allvarlig uppsyn: "Javisst, det är klart att vi har. De är ju mycket populära. Titta, där borta står buddhor och Ganesha - figurer. Alla kostar en euro." Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 26 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

"En kollega till mig som forskade i litteratur hade sagt att menyer är en litterär genre." 

Min Veckans mening v. 26 kommer från sidan 30 i Spridda över jordklotet av Yoko Tawada. I översättning av Vibeke Emond

Fem en fredag v. 26 2024: Ljudligt

 Elisamatilda: Fem en fredag v. 26: Ljudligt  

1. Vilka ljud gillar du att somna till? Just nu: Sommar. Annars: Ljudbok
   
2. Vad brukar låta i ditt hem? P1
   
3. Vad tycker du om din egen röst? Inget vidare. Det verkar inte som om folk hör vad jag säger. (I alla fall är det inte många som rättar sig efter det, tycker jag.🦻)
   
4. Vad är mest oljud för dig? Accelererande motorcyklar
   
5. Vilket ljud är sommar för dig? Svalornas gälla pip; barns glada tjut på stranden.
   

Helgfrågan v. 26 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v 26: Ska vi ha  en sommarversion av helgfrågan under veckorna 27 - 33?

Det får ju till syvende och sist bero på dig, Mia. Men om du orkar och vill så ja, tack!

Den ömma modern

Nu har jag läst en serieroman. Det händer inte ofta. Men den här visade sig vara självbiografisk och handlar om en förstföderska som efter en dramatisk förlossning råkar ut för det absoluta kaos som infinner sig när amningen inte fungerar. Den ömma modern är skriven och illustrerad av Klara Nordin Stensö. Förutom att texten är utmärkt är illustrationerna alldeles otroligt uttrycksfulla. En vet inte om en ska skratta eller gråta. Klaras bröst som fungerat så bra i hela hennes tidigare liv blir föremål för tryckande och klämmande och tyckande. Barnet skriker och får inte i sig någon bröstmjölk vilka metoder föräldrarna än tillämpar. Modern får pumpa ut mjölk, de försöker med sondmatning och amningsnapp. Barnet skriker och ingenting fungerar. Klara lider. Hon skulle ju vara den perfekta modern. Inte får hon och Isak, barnafadern, sova heller. Somliga tycker att barnet ska ha mat var tredje timme; andra säger var fjärde. På natten ska barnet väckas! Vid det här laget är även läsaren förtvivlad. Parallellt med berättelsen om Klaras och Isaks vedermödor får en veta vad kloka och betydelsefulla män (!) som Platon, Aristotelses, Linné och Jean Jacquez Rousseau och många andra haft för syn på detta med amning. Exempel på ammande mammor ur konsthistorien ger ytterligare perspektiv på mödrar och amning. (För övrigt sägs både mor och barn amma i den här berättelsen.).Klara Nordin Stensö har en examen i Grafisk design och illustrtion från Konstfack och är dessutom utbildad systemvetare.

Tisdagstrion v. 26 2024: Böcker med titlar som börjar på P

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 24: Böcker med titlar som börjar på P

1. Paradiset av Abdulrazak Gurnah. Unge Yusuf  är 12 år när han plötsligt skickas iväg från sitt hem med en väldoftande köpman som alla kallar farbror Aziz. Vad han inte vet är att han är en s. k. skuldslav. Han är alltså avbetalning på faderns skulder till farbror Aziz.

2. Paradisbaden av Akli Tadier. På sin egen 30 - årsfest möter Adèle Reverdy sitt livs stora kärlek. Han är lång och vacker; har mörka glasögon och vit käpp. Léo är före detta cirkusartist som blivit blind i en olycka. Numera arbetar han som massör i Paris bästa hamam, Paradisbaden. Adèle har övertagit föräldrarnas begravningsbyrå efter deras död. Hon träffar ungefär lika många döda som levande människor.

3. Paradis av Sara Villius. Här möter oss ett äktenskap i upplösning. Det är den namnlösa kvinnan, som är författarinna, som berättar. Hon ser sin mans älskarinna köpa hennes senaste bok i bokhandeln. Makarna har väldigt dålig kontakt. Nu beslutar de sig för att hyra en liten lägenhet där föräldrarna ska turas om att bo. Barnen ska fortsätta att bo i huset med den fina trädgården som kvinnan älskat att plantera lökar i.

Boktriss v. 26 2024: Bokstaven Ö

Mias bokhörna: Boktriss v. 26: Bokstaven Ö

Manlig karaktär:Stig Grybe spelar kriminalintendent Vesper Johnson och Örjan Ramberg fotografen Harry Friberg i filmen I morgon röd av .

Kvinnlig karaktär: Öllegård Wellton spelar Tommys och Annikas mamma i Pippi - filmerna

Barn, djur, serie: Örjan, den höjdrädda örnen av Lars Klinting. Örjan är en höjdrädd kungsörn som inget högre önskar än att kunna sväva fritt bland molnen. Vänskapen med en liten kungsfågel blir hans räddning.
 

En smakebit på søndag v. 25 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit kommer från Sommarregn av Sarah Moss

"Ska jag öppna lite vin, säger hon, är det okey?" Hon behöver det för att komma igenom kvällarna med honom, tänker han. Han är inte nog för henne. Hur skulle de egentligen klara sig på ön? Det var hans pappa som växt upp där. Josh har alltid bara varit gäst, och släkt i all ära men det är inte samma sak som att bo på en plats. Jag älskar gemenskapen där, säger hon, att alla känner varandra, att både gamla människor och småbarn är med på folkmusikfesterna, när ser man någonsin pensionärer i stan dansa med ungdomar födda på tvåtusentalet? Och hon har rätt, det är underbart, men det vissa skulle kalla närheten i samhället är också utmaningen med att bo där. Inget privatliv, ingenstans att gömma sig; killarna som kör hem vror vet vd man beställt online, grannarna vet när man gick ut och när man kom hem och troligen också hur dags man släckte sovrumslampan." Fler smakebitar HÄR.

 

Veckans mening v. 25 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

"Man lever inte hela sitt liv i Skottland om man är rädd för regn, men det här vädret är underligt, det är bara för mycket, regnet som piskar mot marken och rör upp leran."

Fem en fredag v. 25 2024: Midsommardags

elisamatilda: Fem en fredag v. 25

1. Hur spenderar du midsommar i år? Med syster, svåger och god vän
   
2. Vad gör du helst på midsommarafton? Ingenting mer än äter sill, potatis och jordgubbar och vistas ute; med eller utan bok.
   
3. Har du någon midsommartradition? Sillen och potatisen och sju sorters blommor
   
4. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Nej. Tack och lov!
   
5. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Den har precis bara börjat.

Helgfrågan v. 25 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 25: Vad får dig att fortsätta blogga?

Min blogg är min läsdagbok först och främst. Det är bra att formulera sig kring det man läst. Utöver det är den en kontaktyta för möten med andra bloggare. Det är värdefullt att möta andras tankar och åsikter. Somliga bloggare läre ju nästan känna. För att nu inte tala om alla lästips en får.

Vikarien

Den här omfångsrika (926 sidor) boken gick oväntat snabbt att läsa. Språket är enkelt och vardagligt och det förekommer mycken dialog. Författaren David Norlin, psykolog till vardags, bestämde sig efter en del funderande för att huvudpersonen, Anna, skulle föra ordet, och att det skulle vara en här- och nu - berättelse. Alltså skulle det bli en tjock bok. Då satte David Norlin väckarklockan på fem och steg upp och skrev i flera år. Själva idén till Anna fick författaren i en park där han såg kvinna, man och glassätande barn. När barnet kletat ner sig tar kvinnan upp en näsduk ur väskan, räcker den till mannen som torkar av barnet. Bokens titel, Vikarien, syftar på att Anna vikarierar som bildlärare när vi först möter henne. Hon arbetar halvtid och är sjukskriven på halvtid. Varför vet en inte säkert men jag gissar på utbrändhet. En Lars skymtar då och då. Han är en före detta pojkvän. Anna är ca 30 år och känner av sin biologiska klocka. Lite för mycket kan jag tycka. Hon är ju inte precis lastgammal. Men hon längtar efter att få vara nummer ett för någon; att få känna verklig samhörighet. Saknaden efter mamman som dött när Anna var liten släpper aldrig. Hos bästa väninnan Malin, som har man och barn, träffar hon en trevlig man som heter William. Men när han hör av sig och vill ses avfärdar hon honom onödigt bryskt (tycker jag). Sedan möter hon nyskilde Thomas med två små barn. Och Anna blir eld och lågor. Thomas är den rätte. Thomas är väldigt förtjust han också. Anna blir vikarierande mamma och hustru och efter en tid går det väldigt bra med henne och barnen. Men så har vi barnens biologiska mamma, Maria. Hon gillar inte arrangemangen. I viss mån förstår en henne. Skilsmässan är relativt ny och framför allt obearbetad. Thomas är åsnan mellan hötapparna, det inser en. Men han är i veligaste laget. Alla tre vuxna har barnens bästa för ögonen, det behöver en inte tvivla på. Så småningom inser Anna vad hon ska göra. Troligen är hon inte riktigt medveten om vad hon håller på med från allra första början. Förmodligen blir det jättebra. Vikarien är en riktigt spännande bok om vardagen. Som läsare engagerar en sig i människorna i boken liksom Anna engagerar sig i elever som har det knöligt. 

Titel: Vikarien

Författare: David Norlin

Förlag: Weyler

Tryckår: 2024

Antal sidor: 927

Veckans kulturfråga v. 25: Vad planerar du att läsa i sommar?

enligt O: Veckans kulturfråga v. 25: Vad planerar du att läsa i sommar?

Jag kommer att läsa om och evt se om Middlemarch av George i Eliot i nyöversättning av Hans - Jacob Nilsson. 

Dessutom måste jag på allvar ta itu med Bergtagen av Thomas Mann i nyöversätting av Ulrika Wallenström. Den ska diskuteras i en läsecirkel i augusti.

Alldeles snart är det min tur att läsa Demon Copperhead av Barbara Kingsolver som det ser ut nu i bibliotekskön

Och så får jag hoppas på någon boköverraskning på födelsedagen. Efter det är nog sommaren slut.😢

Alla nattens älskare

Fuyuko Irie, 34, arbetar som korrekturläsare på ett förlag. Hon har det lite besvärligt med kamratkontakterna och deltar sällan i deras aktiviteter. Efter en tid beslutar hon sig för att bli frilansande korrekturläsare och arbeta hemifrån. Hijiro, en självständig och frigjord ung kvinna; välsminad och med dyra märkeskläder förser henne med korrektur. Fuyuko är noggrann och discplinerad. Kl 18 slutar hon sitt arbete och först därefter dricker hon sake. Hon går till det stora kulturcentret för att gå en kurs, vilken som helst där hon slipper säga något. Hon somnar på en bänk mitt i folkvimlet och missar sin kurs. Där möter hon också herr Mitsutsuka som är fysiklärare och 58 år. Han är lika ensam som Irie men han har ett annorlunda sätt att hantera ensamheten. Irie tycker om att titta på ljuset. Herr Mitsutsuko förklarar ljusets mekanismer för Irie och säger att ljuset är som Berseuse, ett pianostycke av Chopin. Irie håller under en tid på att tappa kontrollen över sitt liv. Hon stiger sällan ur sängen, åtar sig färre korrektur, dricker, kan inte skilja den blå gryningshimlen från skymningshimlen och laddar inte telefonen. En gammal skolkamrat, Noriko, designer, är gift, har fått två barn och blivit tjock. Makarna är otrogna var och en på sitt håll. Noriko saknar sitt ekonomiska oberoende. Den krassa yrkeskvinnan Hijiri tycker att män är till för att roa sig med. Irie ser och reflekterar. Irie ger upp tanken på Mitsusuka som hon kommit att fästa sig vid när han inte firat hennes födelsedag på ett par år. Alla nattens älskare är en finstämd roman om olika slags ensamhet; om vilsenhet i tillvaron om betydelsen av att ha åtminstone en envis vän. Irie blir av med sin tygväska och hon får vid ett par tillfällen skällsord kastade efter sig. Det är ovanligt ojapanskt, men det förekommer naturligtvis även om det är sällsynt.

Titel: Alla nattens älskare

Författare: Mieko Kawakami

Översättare: Vibeke Emong

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 257

Tisdagstrion v. 25 2024: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 25: Något mjukt i titel, handling eller på omslag

1. Snö av den franska författarinnan Maxence Fermine kom ut på svenska 2004 i översättning av Kerstin Hallén. En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.

2. Demon Copperhead av Barbara Kingsolver. Jag köar på biblioteket. Författaren fick Pulizerpriset för den här romanen förra året. Vinnare av Pulitzerpriset 2023; Womens Prize for fiction och James Tait Black Prize
Barnakinden på omslaget till den svenska utgåvan ser mjuk och fin ut.

3. Skriet från vildmarken av Jack London. Det här ser ut som en väldigt mjuk husky. Men huvudkaraktären i den här romanen,Buck, sägs vara en korsning mellan sankt bernhardshund och skotsk vallhund. Har svårt att tro att den blandrasen klarat livet i vildmarken vilket ju en husky hade.

Lucky Lada och jag

Freja Morgenstjerne är från Höör men bor sedan länge i Malmö. Hon är i 30 - årsåldern och man- och barnfri. Ganska ofta åker hon hem till Höör. Där bor mamma som är frånskild sedan många år tillbaka. Freja kommer väl överens med mamma som är minst lika slagfärdig som dottern. Båda svär friskt och har en mycket realistisk syn på tillvaron. Om det gäller att köpa ägg eller julgran eller båda delarna måste en åka till Höör. Men det är fortfarande så att om en vill köpa billiga sandaler får en köra till Hurva. Men just nu har Freja ett stort problem. Hon hittar ingen som vill gå med henne på återträffen på Lucky Lada (nöjespalatset i Höör) på juldagen. Freja går  igenom sina gamla kompisar sufflerad av mamma som uppdaterar henne med skrönor och anekdoter om vad som hänt respektive familj sedan sist. Freja noterar alla förändringar som skett i samhället sedan hon bodde hemma. Hon läser sina dagböcker och en förstår att hon utsatts för viss mobbning. "Du ser ut som en padda", ropar en yngling älskvärt till henne. Hon berättar om ett sommarbete där hon och två kamrater spelade och sjöng på äldreboenden. Freja och hennes kompisar har det inte alltid så lätt i sina respektive familjer, men de stöttar varandra under sitt ungdomliga famlande. Jargongen är rå men hjärtlig. Flickorna är vänner. När Freja så småningom vinner andra pris i en novellpristävling i Umeå avbryter hon sin sjuksköterskeutbildning och bestämmer sig för att bli författare. Liksom Piraten skriver hon mycket om mat och konstaterar att tillagningen av isterband kan göra folk upprörda på allvar. Ska det vara dill - eller persiljestuvad potatis till isterband? Lucky Lada (jfr Bellmans Bacchi Lada) och jag är mycket frispråkig och tryfferad med många svordomar och könsord. Men det är en livfull skildring med avväpnande humor. Ibland serveras någon klarsynt livserfarenhet som rymmer en värld, typ "det är aldrig alldeles ömsesidigt med en man." Jag lyssnade på inläsningen som är gjord av författaren själv och det var en verklig upplevelse. Alla dialektala ord uttalades exakt rätt. Jag är inte säker på att jag läst boken eller åtminstone inte uppskattat den så mycket om jag inte lyssnat. En sak är i alla fall alldeles klar. Jag hade aldrig gett den här boken till min mamma.

En smakebit på søndg v. 24 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. 

" Allt fick plats i bilen, men jag fyllde både bgageutrymmet och baksätet. Det förvånade mig att det gått så fort att samla ihop allt som var mitt, att befria huset från varje spår av min närvaro, av det som kommit att bli ett kapitel i mitt liv. Det enda som jag inte fått med var vävstolen. Det gick inte att plocka ner väven och demontera den på egen hand, och i vilket fall som helst skulle den inte gå in i en så här liten bil. När jag burit ut de sista sakerna låste jag och hängde husnyckeln på kroken under taket i vedboden."

Ur Vikarien av David Norlin

Fer smakebitar: HÄR

Veckans mening v. 24 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

Min mening v. 24 kommer från Vikarien av David Norlin

"Hur många år jag än tillbringade med dem skulle jag förbli en gäst."

Fem en fredag v. 24 2024: Förbrukad

elisamatilda: Fem en fredag v. 24: Förbrukad 

1. 

   När senast kändes det som om du blivit överkörd? När jag jagat ogräs i rabatten lite för länge och ländryggen protesterade. Ihållande
2. Vad i ditt hem saknar batterier? Ficklampan
   
3. Vad är inne på sluttampen inför att bytas ut? Kylskåpet (fruktar jag)
   
4. Hur ofta byter du ut din tandborste? Jag byter huvudet på eltandborsten vid behov.
   
5. Vilken förbrukningsvara använder du mest under en månad?Toalettpapper

Helgfrågan v. 24 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 24: Vilka höstböcker ser du särskilt fram emot? 

Vecka 26 kommer Junko Takases tredje roman Hoppas att det smakar bra  ut på svenska. De två tidigare är inte översatta. Romanen handlar om japanskt arbetsliv och har väckt stor uppståndelse i Japan och dessutom belönats med Akutagawapriset, Japans finaste litteraturpris. 

I oktober ska Elsa och Natanael Beskow. En kärlekshistoria komma ut Den är skriven av Annika Persson. När de båda möttes 1893 var de under utbildning. Han var den som blev mest känd då men är numera ganska bortglömd. Hustrun stod i skuggan då men är den som fortfarande är aktuell nu genom sina bilderböcker. Jag minns hur det beskrevs i Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst hur Elsa Beskow satt vid matbordet och ritade omgiven av alla barnen.

Eftersom jag tyckte mycket om Slutet blir vår början av Chris Whitaker ser jag fram emot att läsa Mörkrets alla färger som kommer ut i september.

Kulturbarn

Åsa Beckmans bok om fadern Erik Beckman har titeln Kulturbarn. Undertitel: Att växa upp i skuggan av en författare. Fadern var stor, två meter lång, kompetent och mycket ömtålig. Åsa, som är äldsta dottern, lär sig tidigt att läsa av honom.Är han på dåligt humör kan hon tala honom ur nedslagenheten. Erik Beckman är mycket beroende av att någon i hans psykologiska närmiljö frågar hur arbetet gått idag? Eva är oändligt angelägen om att vara honom till lags. Erik Beckman har en grandios självbild. Allt kretsar kring honom. Liksom allt kretsade runt Thomas Mann i den familjen. Katia Mann ägnade sitt liv åt att serva honom. Alla sex barnen tävlade om hans gunst. Slas (Stig Claesson) levde sitt eget behagliga liv vid sidan av familjen. Han var god vän med författaren Pär Rådström och när denne dog blev hans son, Niklas Rådström, i sin tur oerhört fäst vid Slas och skrev en bok om honom. Nils Claesson skriver i sin fadersbok, Blåbärsmaskinen, om en man som i hemmet fungerade på ett helt annat sätt än i offentligheten. Kerstin Thorvalls son, Hans Falk, skrev boken Uppväxt för att ge en annan bild av sig själv än den som modern gett upphov till. Felicia Feldt gör upp med sin mamma, Anna Wahlgren, i boken Felicia försvann. Några exempel på författarbarn som levt "materialliv" åt sin författande föräldrar och som sedan protesterat. Åsa Beckman säger att hennes far inte var en författare för folk i allmänhet. Han var modernist och författarnas författare. Hon intar en mycket beskyddande hållning gentemot sin far. Modern är tandsköterska och den som sköter vardagen. Det är hon som släpar på de tunga kassarna men alla räknade med att hon reder sig. Det var aldrig synd om henne. Äktenskapet kunde varit bättre men båda makarna sig tröstade vid sidan av. Erik Beckman uppvaktades flitigt av Kristina Lugn - helt öppet och var nog en kvinnornas man över huvud taget. Jag har både läst och lyssnat på boken. Åsa Beckman läste själv. Kulturbarn är välformulerad och välskriven. Och det är säkert något speciellt att leva "materialliv" men för övrigt skiljer sig inte författarfamiljerna så mycket från helt vanliga familjer, tänker jag. Pappa är solitären; mamma vardagen. Och barnen ska leva upp till förväntningar, Eva Beckman läste väldigt bra. Erik Beckman prenumererade hela livet på 91:an. Det håller jag honom räkningen för.

Titel: Kulturbarn. Att växa upp i skuggan av en författare

Författare: Åsa Beckman

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 254

Veckans kulturfråga v. 24 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 24: Vilka böcker om skolavslutningar och sommarlov ger dig sommarkänsla?

Sommarleken av Ellen Mattsson är en suggestiv berättelse från Bohuslän på 70 - talet. Det handlar om segling, sommarlov och tonårsliv, om längtan efter att få höra till och beundran som övergår i besatthet. Sandra tillbringar sommaren med sin farmor i henne gamla hus tillsammans med tre andra barn. I Bara en mor av Ivar Lo - Johansson finns en skolavslutning där Rya - Rya går med sina båda barn Anna och Stig till skolan där det doftar av konvaljer. Fröken håller förhör med barnen och Rya - Rya hade inte behövt vara nervös. Båda barnen svarar klart och tydligt på frökens frågor. Årsexamen i Ruskaby skola för 50 år sedan av Walter Stenström kom ut 1923. Det är en pjäs som spelats väldigt mycket av såväl barn- som pensionärsgrupper genom åren. En sång som under några år hördes nästan till leda är Mitt sommarlov med Anita Hegerland. Nu tycker jag att den är ganska söt.

Tisdagstrion v. 24 2024: Tre böcker i samma typ av miljö

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 24: Tre böcker i samma typ av miljö.

Miljön behöver jag inte tänka länge på: Det blir Tokyo. Och när jag i efterhand ser på mina val ser jag att  alla tre handlar om människor som sysslar med ord och språk på olika sätt.

1. Alla nattens älskare av Mieko Kawakami håller jag just på att läsa. Den tilldrar sig i Tokyo och handlar om den 34- åriga frilansande korrekturläsaren, Fuyuko Irie, som vi såg mobbas i smakebiten från i söndags. Hon har alltså blivit frilansare men hennes sociala liv har inte precis blivit bättre. Hon ser sig i spegeln och tänker:bedrövlig. 

2. Territoriella anspråk av Frans Wachtmeister. Protagonisten i romanen är översättaren Hans, som arbetar på det största konstmuséet i Tokyo. Han är inte speciellt entusiastisk över sitt arbete där han nu har så många tekniska hjälpmedel att tillgå att arbetet inte längre kräver så mycket. Han är duktig på japanska men lärprocessen har avstannat. Han får i uppdrag av sin chef att hämta en tysk forskare på flygplatsen Narita. Han blir mycket förtörnad när han inte får ta firmabilen utan måste använda sig av tunnelbana.

3. Twinkle, twinkle av Kaori Ekuni är en mycket speciell roman av en författare jag gärna skulle läsa mera av. När vi först möter det unga paret Shoko och Matsuki har de varit gifta i tio dagar. De delar en liten lägenhet med den lila mannen på en akvarellmålning av Cezanne och en jättepalmlilja som de fått av Mutsukis vän och älskare, Kon, i bröllopsgåva. Shoko sjunger för den lila mannen och är noga med att jättepalmliljan får socker i sitt te. Mutsuki är läkare och homosexuell. Shoko är översättare.

Boktriss v. 24 2024: Bokstaven Å

Mias bokhörna: Boktriss v. 24: Bokstaven Å

Manlig karaktär: Åke och hans värld av Bertil Malmberg. Åket är 6 år och ganska ängslig. Tursamt nog har han en tuff kompis som heter Kalle Nubb.

Kvinnlig karaktär: Åsa - Hanna av Elin Wägner. Boken stod i föräldrarnas hylla och jag läste den tidigt och tyckte att den var spännande. Har läst om som mera vuxen och tyckte då att den är ganska kuslig.

Barn, djur, serie: I Husmoderns död och andra texter av Sara Danius förekommer ålen i en essä om Bonniers kokbok. Uttrycket Hal som en ål känner väl de flesta till. Och nog är det förenat med en hel del besvär att flå en ål