En smakebit på søndag

Bokens huvudperson Ari sitter och tittar på ett fotografi av sina föräldrar på sidan 28 i släktsagan Fiskarna har inga fötter utav islänningen Jón Kalman Stefánsson. I översättning av John Swedenmark . Weyler förlag.
" Först tittade han nästan enbart på sin mamma, hennes leende, ögonen, blågrå, stora strålande, som om de hade samlat upp allt ljus i världen, sol och stjärnor, månsken och norrsken, den blick som för längesen försvunnit från världen, raderats ut, slocknat, inte fanns till, lika lite som hon själv, hennes tankar, ansiktsminen, den retfulla glimten i ögat, kramarna, hur kunde någonting så stort försvinna utan att världen kapsejsade, utan att jordklotet kom ur kurs, tappade bort sin måne? Ari lyckades glömma, eller uteslöt det, att hans pappa också fanns med på fotografiet, ända tills gnyendet från en ambulans, ett ljud som mest av allt liknade ett rop av besvikelse, skar sönder kvällen utanför, skar itu hans tankar, och då fick han syn på sin pappa, då mindes han honom. Ari såg att de var lyckliga -  och kanske just därför att de var tillsammans. Han lyssnade på när ambulansens vädjan dog bort, kände att den hatiska svartsjukan mot fadern vällde upp och fyllde hela världen. Han betraktade sin far och kände bara hat, rent och klart hat. Såg honom i ögonen och tänkte: Hoppas du dör."
Fler smakebitar finns HÄR