The Broke and the Bookish:
Ten Books You Recently Added To Your To-Be-Read List
A very easy task, indeed!
1. Harry Potter and the Philosopher´s Stone.
J. K Rowlings
2. Tunisian Girl. Lina Ben Mhenni
3. The Lighthouse. P D James
4. Eleven Kinds of Loneliness. Richard Yates
5. Tellurien. Vladimir Sorokin
6. The Lewis Man. Peter May
7. We were Liars. E. Lockhart
8. The Daylight Gate. Jeanette Winterson
9. Orchard of Lost Souls. Nadifa Mohamed
10. The Story of Madaemoiselle Oiseau. Andrea La Barre
de Nanteuil
tisdag 31 mars 2015
måndag 30 mars 2015
Tema - Påsk
"Häxor? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!" Säger LYRAN Vi får fria händer, alltså.
1. Matteuspassionen av J. S. Bach
På ett eller annat sätt brukar vi lyssna på denna underbara musik som ofta framförs av någon kör inte alltför långt borta. I annat fall får det duga med radioframförande i P2 eller CD. Det är en kär tradition och snart kan jag alla stämmorna...
Ingrids bild |
3. Påskekrimmet, ja. Som jag inte alltid hinner läsa. Men det är roligt att planera. Två av årets titlar gav sig självt. Än skyddar natten av Anna Lihammer, fristående fortsättning på förra boken Medan mörkret faller. Den kom som recensionsex. ifrån Historiska media med recensionsdag 14 april.
Ondskans pris första delen av en trilogi av Set Mattsson.
Fyren av P. D. James har länge stått i hyllan utan åtgärd. Nu får det bli av.
Fyren är en titel i Dalgliesh - serien.
Blåkulla lämnar jag därhän i år. Men om någon skulle vilja komma med lite marsipan så är jag inte den som är den.
Om Alaska
Den 30 mars 1867 köpte USA Alaska av Ryssland för $2 700 000. I Alaska firas idag minnet av utrikesministern William Henry Seward som genomförde köpet. Det var den dansk - ryske upptäcktsresanden Vitus Jonasson Bering som "hittade" Alaska och tog det i besittning för Rysslands räkning 1741. Sedan dog han. Och aldrig blev han så särskilt uppmärksammad som upptäcktsresande. Flaggan antogs 1927 medan Alaska fortfarande var ett territorium. 1959 blev det en delstat. Det är Karlavagnen och Polstjärnan som syns på det blå fältet som symboliserar havet och himlen och det gula står för guldfyndigheterna i Alaska. Några romaner som utspelar sig i Alaska:
Caribou Island av David Vann
Varghunden av Jack London
Snow Child av Eowyn Ivey
Caribou Island av David Vann
Varghunden av Jack London
Snow Child av Eowyn Ivey
söndag 29 mars 2015
Problem under uppsegling
Mari på Bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje vecka en läsutmaning som hon kallar En smakebit på søndag. Den är jätterolig och man får så många fina lästips och kommer i kontakt med nya bloggar. Enda regeln: No spoilers! Min smakebit kommer ifrån Store bror av Lionel Shriver s. 17 - 18.
" Det ska medges att min make som näringsnazist hade blivit mer attraktiv, men jag hade varit attraherad av honom redan innan. Dessutom var hans spetsighet mer uttalad. Han hade hög panna och ett långt, ovalt ansikte. Han var friserad som en taggig ärttörnebuske för att dölja den begynnande flinten och hans ansikte var format som en gevärskula. Hans långa, kraftiga näsa slutade i en vass spets och glasögonen med metallbågar bidrog med professorlig skärpa. Ett strängt, fördömande drag hade smugit sig in i triangeln som utgjorde hans breda skuldror och nyligen avsmalnade midja, så att jag kände mig tillrättavisad bara av att befinna mig i hans fysiska närhet. Medan jag plockade undan disken undrade jag bekymrat varför Fletcher (näringsnazisten; min anmärkn.) inte hade stannat för att röja i köket - det var olikt honom att inte göra det." --- "(Första gången jag såg honom skaka händerna över diskhon - dutta med fingrarna i en liten, instinktiv, nedåtgående rörelse, plask-plask, för att försäkra sig om att han inte skulle stänka vatten över hela golvet när han förflyttade sig för att torka händerna på diskhandduken - visste jag att det här var mannen jag skulle gifta mig med.)"
Fler smakebitar hittar du HÄR.
lördag 28 mars 2015
Hur ska det gå för dagboken?
Hur ska det går för dagboken frågar sig utgivarna Anders Bergman och
Emelie Perland i efterordet till den nyligen utkomna 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker? Det är verkligen något att fundera på. De arkiv världen över som samlar in dagböcker har märkt en markant nedgång i antal inlämnade dagböcker under de senaste femton åren sedan internet slog igenom. Datorn i sig behöver inte var något hot emot dagboksskrivande. De vanliga skrivprogrammen erbjuder liksom Alive Diary, Diary Book och Diary Defender möjligheter att skriva och spara dagböcker. Varför skriver man dagbok? Vem är det som skriver? Skriver man för sig själv eller för eftervärlden? Dagboken berättar ju sådant som inte får plats i historien. I 365 dagar blandas verkligen kända dagboksskrivare som Samuel Pepys, Årstafrun och Francis Kilvert med helt eller delvis okända. Stendhal skriver efter en ridtur att bästa botemedlet mot kärlek är att äta ärter. Zlata Filipovic, född 1980, förde dagbok under Sarajevos belägring och kallas Sarajevos Anne Frank. Den 22 maj 1953 skriver sir Edmund Hilary om när han och hans berömde sherpa Tenzing toppen av Lhoteglaciären. Eva Braun skriver om besvikelsen när Führern inte kommer ihåg hennes födelsedag och hon går ut och tröstshoppar halsband, örhängen och matchande ring. Dorothy Wordsworth (syster till skalden William), den japanska hovdamen Sei Shonagon, Christer Fuglesang, George Sand, George Bush och många fler intressanta dagboksskrivare ryms i 365 dagar.
Per Bergman är litteraturvetare och arbetar på förlag. Emelies Perland är medicinare och doktorerar i neurovetenskap, 365 dagar är en mycket intressant bok. Varje dagboksskrivare får en kortfattad presentation av utgivarna, som måste ha haft väldigt roligt under arbetet med boken. Fin litteraturförteckning och ett användbart personregister finns.
Emelie Perland i efterordet till den nyligen utkomna 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker? Det är verkligen något att fundera på. De arkiv världen över som samlar in dagböcker har märkt en markant nedgång i antal inlämnade dagböcker under de senaste femton åren sedan internet slog igenom. Datorn i sig behöver inte var något hot emot dagboksskrivande. De vanliga skrivprogrammen erbjuder liksom Alive Diary, Diary Book och Diary Defender möjligheter att skriva och spara dagböcker. Varför skriver man dagbok? Vem är det som skriver? Skriver man för sig själv eller för eftervärlden? Dagboken berättar ju sådant som inte får plats i historien. I 365 dagar blandas verkligen kända dagboksskrivare som Samuel Pepys, Årstafrun och Francis Kilvert med helt eller delvis okända. Stendhal skriver efter en ridtur att bästa botemedlet mot kärlek är att äta ärter. Zlata Filipovic, född 1980, förde dagbok under Sarajevos belägring och kallas Sarajevos Anne Frank. Den 22 maj 1953 skriver sir Edmund Hilary om när han och hans berömde sherpa Tenzing toppen av Lhoteglaciären. Eva Braun skriver om besvikelsen när Führern inte kommer ihåg hennes födelsedag och hon går ut och tröstshoppar halsband, örhängen och matchande ring. Dorothy Wordsworth (syster till skalden William), den japanska hovdamen Sei Shonagon, Christer Fuglesang, George Sand, George Bush och många fler intressanta dagboksskrivare ryms i 365 dagar.
Per Bergman är litteraturvetare och arbetar på förlag. Emelies Perland är medicinare och doktorerar i neurovetenskap, 365 dagar är en mycket intressant bok. Varje dagboksskrivare får en kortfattad presentation av utgivarna, som måste ha haft väldigt roligt under arbetet med boken. Fin litteraturförteckning och ett användbart personregister finns.
fredag 27 mars 2015
Fiktiva favoriter
BOKBLOGGSJERKA 27 - 31 mars. Så här frågar Annika: " Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?
Så här svarar jag: Nej, det är du säkert inte. Några av mina favoriter kommer här.
Mrs Bucket i Keeping up appearances är direkt beroendeframkallande.
"The Bucket (uttal: boukei) recidence! The lady of the house speaking!" - "Sheridaaaan! How thoughtful of you to think of Mummy... How much???
Totoro är en annan favorit. Den brummande vänliga klumpen
Totoro i den japanska animerade filmen Min granne Totoro från studio Ghibli är en god vän att söka tröst hos när det stormar och verkligheten känns för hård.Totoro är en skogsande som bor i en magisk skog.
Leroy Jethro Gibbs i NCIS (Naval Criminal Investigative Service) håller sina medarbetare i ett fast grepp. Tony di Nozzo, Abby Sciuto, Timothy McGee, Ziva David - alla är de särpräglade karaktärer; intressanta var och en på sitt sätt.
Dominic West som Jimmy McNulty i den fantastiska serien The Wire som spelades in mellan åren 2002 och 2008. Den tilldrar sig i Baltimore, Maryland, där den också spelats in. Polis och knarklangare befinner sig i evigt krig. Båda sidor kommer till tals i The Wire.
Life Lessons from Onslow i Keeping up Appearances. Denne jordnära vardagsfilosof kräver största möjliga tystnad och utrymme för sin storartade tankeverksamhet. Får han därtill en baconmacka och a nice cup of tea eller en öl så går allt mycket lättare. Han är sin svägerskas absoluta motpol. Hyacinth Bucket strävar efter att vara någon hon inte är medan Onslow är absolut tillfreds med sin tillvaro och sig själv. Onslow är ett salt i serien.
Så här svarar jag: Nej, det är du säkert inte. Några av mina favoriter kommer här.
Mrs Bucket i Keeping up appearances är direkt beroendeframkallande.
"The Bucket (uttal: boukei) recidence! The lady of the house speaking!" - "Sheridaaaan! How thoughtful of you to think of Mummy... How much???
Totoro i den japanska animerade filmen Min granne Totoro från studio Ghibli är en god vän att söka tröst hos när det stormar och verkligheten känns för hård.Totoro är en skogsande som bor i en magisk skog.
Leroy Jethro Gibbs i NCIS (Naval Criminal Investigative Service) håller sina medarbetare i ett fast grepp. Tony di Nozzo, Abby Sciuto, Timothy McGee, Ziva David - alla är de särpräglade karaktärer; intressanta var och en på sitt sätt.
Life Lessons from Onslow i Keeping up Appearances. Denne jordnära vardagsfilosof kräver största möjliga tystnad och utrymme för sin storartade tankeverksamhet. Får han därtill en baconmacka och a nice cup of tea eller en öl så går allt mycket lättare. Han är sin svägerskas absoluta motpol. Hyacinth Bucket strävar efter att vara någon hon inte är medan Onslow är absolut tillfreds med sin tillvaro och sig själv. Onslow är ett salt i serien.
torsdag 26 mars 2015
Books & Dreams vårbuffé
I vårnumret av Book & Dreams finns en omfattande intervju med fantastiska Jenny Nordberg, frilansjournalist, författare och utrikeskorrespondent. Hon har också arbetat på Ekot och skriver kolumner i Svenska Dagbladet. Bland annat. Boken De förklädda flickorna i Kabul har just kommit ut på svenska efter att redan ha gjort ett segertåg i USA och Kanada. I fem år har hon arbetat med boken. Hon har gjort massor av intervjuer med kvinnor i Afghanistan och dessutom läst facklitteratur i ämnet, till exempel
The Creation of Pathriarchy av Gerda Lerner. Jenny Nordberg berättar hur hon av en slump hittade fenomenet basho posh, flickor förklädda till pojkar, när hon gjorde research för en TV - dokumentär 2009. Av sin mentor på New York Times fick hon rådet att skriva ner allt hon såg, hörde och luktade eftersom de första intrycken aldrig kommer igen. Jenny Nordberg har alltid vågat fråga om det hon inte förstår. Egentligen är det själva grävandet som intresserar henne. Skrivandet är en plåga och hon får skriva om allt många gånger. Skillnaden mellan män och kvinnor i Afghanistan är frihet. Det handlar om frihet och förtryck; ekonomisk och politisk makt. De förklädda flickorna i Kabul kom ut på svenska på Internationella kvinnodagen 8 mars.
Omslagsmötet med Susanna Alakoski är lika omfattande intervju. Hon är aktuell med boken April i anhörigsverige, som är en fortsättning på den första biografin, dagboken Oktober i Fattigsverige. Nu tar hon sig an de anhörigas situation; de som är anhöriga till missbrukare. Det är den av hennes böcker som varit jobbigast att skriva. Anhörigsorgen är undanstoppad i en grotta, säger hon. Den är skamlig. Susanna Alaloski var fyra år när familjen flyttade från Vasa i Finland till Ystad. Nu flyger hon fram och tillbaka mellan Sverige och Finland och har god kontakt med sina rötter.
Den tredje längre intervjun handlar om Megan Abbott; en författare som är helt okänd för mig. Hon sägs påminna om Gillian Flynn och skriver mörka berättelser i samma anda som Twin Peaks. Båda föräldrarna var författare och Megan Abbotts examensarbete handlade om crime noir under 40 - och 50 - talen. Efter det satte hon igång att skriva egna romaner. Nu har en av hennes böcker också kommit på svenska. Idén till den hittade Megan Abbott i en tidningsartikel om en 25 - årig hejarklacksledare som inleder en kärlekshistoria med en officer och sedan tar med sina obetydligt yngre elever till vilda fester och förorsakar skandal. Om du vågar tilldrar sig alltså i en mycket amerikansk miljö. Den hyllas av Tana French, David Woodrell och Gillian Flynn. Lite nyfiken blir man.
Så kan man läsa om ett snabbmöte med David Levithan och en ännu snabbare träff med thrillerdebutanten Paula Hawkins, som skrivit Kvinnan på tåget.
Och Crimetime Gotland är något nytt!
The Creation of Pathriarchy av Gerda Lerner. Jenny Nordberg berättar hur hon av en slump hittade fenomenet basho posh, flickor förklädda till pojkar, när hon gjorde research för en TV - dokumentär 2009. Av sin mentor på New York Times fick hon rådet att skriva ner allt hon såg, hörde och luktade eftersom de första intrycken aldrig kommer igen. Jenny Nordberg har alltid vågat fråga om det hon inte förstår. Egentligen är det själva grävandet som intresserar henne. Skrivandet är en plåga och hon får skriva om allt många gånger. Skillnaden mellan män och kvinnor i Afghanistan är frihet. Det handlar om frihet och förtryck; ekonomisk och politisk makt. De förklädda flickorna i Kabul kom ut på svenska på Internationella kvinnodagen 8 mars.
Omslagsmötet med Susanna Alakoski är lika omfattande intervju. Hon är aktuell med boken April i anhörigsverige, som är en fortsättning på den första biografin, dagboken Oktober i Fattigsverige. Nu tar hon sig an de anhörigas situation; de som är anhöriga till missbrukare. Det är den av hennes böcker som varit jobbigast att skriva. Anhörigsorgen är undanstoppad i en grotta, säger hon. Den är skamlig. Susanna Alaloski var fyra år när familjen flyttade från Vasa i Finland till Ystad. Nu flyger hon fram och tillbaka mellan Sverige och Finland och har god kontakt med sina rötter.
Den tredje längre intervjun handlar om Megan Abbott; en författare som är helt okänd för mig. Hon sägs påminna om Gillian Flynn och skriver mörka berättelser i samma anda som Twin Peaks. Båda föräldrarna var författare och Megan Abbotts examensarbete handlade om crime noir under 40 - och 50 - talen. Efter det satte hon igång att skriva egna romaner. Nu har en av hennes böcker också kommit på svenska. Idén till den hittade Megan Abbott i en tidningsartikel om en 25 - årig hejarklacksledare som inleder en kärlekshistoria med en officer och sedan tar med sina obetydligt yngre elever till vilda fester och förorsakar skandal. Om du vågar tilldrar sig alltså i en mycket amerikansk miljö. Den hyllas av Tana French, David Woodrell och Gillian Flynn. Lite nyfiken blir man.
Så kan man läsa om ett snabbmöte med David Levithan och en ännu snabbare träff med thrillerdebutanten Paula Hawkins, som skrivit Kvinnan på tåget.
Och Crimetime Gotland är något nytt!
onsdag 25 mars 2015
Nu blir det svårt...
Jaha! Nu vet i alla fall jag hur det gick! Men jag känner mig förhindrad att berätta så mycket. Vad jag än säger blir det för mycket. Men här finns vissa etiska dilemman. Här ställs frågan om brott och straff; skuld och försoning. Såväl gamla som nya relationer sätts på prov. Romanens mest framträdande karaktärer är starka kvinnor. Männen är vagare och svagare. Det är spännande och inte förutsägbart om än något konstruerat mot slutet. Det framgår tydligt att den ena människan aldrig känner den andra. För en enda gångs skull tycker jag att den svenska titeln är bättre än originaltiteln. Jag talar om Öppnas i händelse av min död av den australiensiska författaren Liane Moriarty, som även har två skrivande systrar. Romanen har blivit en internationell succé, översatt till 35 språk och snart blir den film. Översättare är Eva Johansson; Albert Bonniers förlag. Läs Öppnas i händelse av min död!
tisdag 24 mars 2015
Slottet i himlen
Shiita och Pazo är huvudpersonerna i denna animerade film, den första som gjordes av Studio Ghibli 1986. Laputa - Slottet i himlen är ett två timmar långt storslaget, spännande äventyr. En vacker dag dimper en flicka ner från himlen och fångas upp av Pazo, en föräldralös pojke som arbetar i en gruva. Shiita, som också är föräldralös, kommer ifrån ön Laputa som stigit upp i himlen med hjälp av en speciell flygsten. Shiita är i besittning av en kristallflygsten, vilket är en finare slags flygsten, och hon jagas av såväl pirater som militär. Shiita och Pazo blir oskiljaktiga. De hjälper varandra i den vilda jakt som utbryter på jorden, i himlen och däremellan. Piraterna leds av en äldre kvinna med rosa flätor och sex odugliga söner. "Det här är ett jobb för en kvinna!" skriker hon när det blir skarpt läge. Med tiden blir Shiita och Pazo och piraterna allierade i kampen emot militären som också lider av inre
stridigheter. Berättelsen om den flygande ön Laputa och flygstenarna känns igen ifrån Gullivers resor av Jonathan Swift. Gruvområdet lär ha vissa likheter med gruvor i Wales. Jag kan tycka att vissa scener påminner mig om Sagan om ringen. Filmen är lång, men den känns inte så.
stridigheter. Berättelsen om den flygande ön Laputa och flygstenarna känns igen ifrån Gullivers resor av Jonathan Swift. Gruvområdet lär ha vissa likheter med gruvor i Wales. Jag kan tycka att vissa scener påminner mig om Sagan om ringen. Filmen är lång, men den känns inte så.
måndag 23 mars 2015
Huvudstäder x 3
TEMATRIO - HUVUDSTÄDER. Tre romaner som handlar om huvudstäder är Lyrans uppgift denna veckan. I värsta fall kan man få berätta om tre böcker i en huvudstad. Om man vill.
1. Tokyo natt av Elin Lindqvist. Här klipper jag till med en bok som berör tre huvudstäder. Författaren är uppvuxen i Paris och Madrid och nu utforskar hon Tokyo på egen hand. Huvudpersonen i romanen heter Karolina. Hon studerar japanska och arbetar på Stockholm bar; förälskar sig och lever loppan. Detta är en mycket ung debut.
2. Ladivine tilldrar sig i en förort till Paris. En mycket stark roman av Marie Ndiaye, som är född i Frankrike och har en senegalesisk far. Hennes roman handlar om tre generationer kvinnor, invandring, ras- och klasskillnader.
3. Akta dig för att färdas alltför fort av Philip Teir. Tolv noveller som ofta tilldrar sig i Helsingfors. Unga osäkra män är ofta huvudpersoner. De olika stadsdelarna visar de olika sociala skiktningarna i staden.
söndag 22 mars 2015
Öppna eller inte öppna?
Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. En enda regel finns det: No spoilers!
Min smakebit kommer idag ifrån sidorna 14 och 15 i Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty I översättning av Eva Johansson. Albert Bonniers Förlag.
"Hon tyckte om att känna sig fokuserad. Hon var stolt över sin koncentrationsförmåga. Hennes dagliga liv bestod av tusen små bitar - "Köp koriander", "Skjutsa Isabel till frisören", "Vem ska följa med Polly till balettlektionen på tisdag när jag tar Esther till talpedagogen?" -som ett sånt där förskräckligt jättepussel som Isabel brukade ägna timmar åt att lägga. Men även om Cecilia inte hade något tålamod med pussel visste hon exakt var varje liten del av hennes liv hörde hemma och var den skulle passa in härnäst. Okej, Cecilias liv var kanske inte särskilt ovanligt eller imponerande. Hon var mor till tre barn och jobbade deltid som tupperwarekonsulent, hon var inte skådespelare eller aktuarie eller ... poet som bodde i Vermont. --- Fast Cecilia hade förstås aldrig strävat efter något annat än ett vanligt liv. Här är jag, en typisk förortsmamma, kunde hon komma på sig själv med att tänka, som om någon hade anklagat henne för att påstå sig vara någonting mer, något finare. --- Men av någon anledning, något som hade med det där idiotiska brevet att göra, hade allting satts i gungning. Det fanns ingen rim och reson i det."
Min smakebit kommer idag ifrån sidorna 14 och 15 i Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty I översättning av Eva Johansson. Albert Bonniers Förlag.
"Hon tyckte om att känna sig fokuserad. Hon var stolt över sin koncentrationsförmåga. Hennes dagliga liv bestod av tusen små bitar - "Köp koriander", "Skjutsa Isabel till frisören", "Vem ska följa med Polly till balettlektionen på tisdag när jag tar Esther till talpedagogen?" -som ett sånt där förskräckligt jättepussel som Isabel brukade ägna timmar åt att lägga. Men även om Cecilia inte hade något tålamod med pussel visste hon exakt var varje liten del av hennes liv hörde hemma och var den skulle passa in härnäst. Okej, Cecilias liv var kanske inte särskilt ovanligt eller imponerande. Hon var mor till tre barn och jobbade deltid som tupperwarekonsulent, hon var inte skådespelare eller aktuarie eller ... poet som bodde i Vermont. --- Fast Cecilia hade förstås aldrig strävat efter något annat än ett vanligt liv. Här är jag, en typisk förortsmamma, kunde hon komma på sig själv med att tänka, som om någon hade anklagat henne för att påstå sig vara någonting mer, något finare. --- Men av någon anledning, något som hade med det där idiotiska brevet att göra, hade allting satts i gungning. Det fanns ingen rim och reson i det."
lördag 21 mars 2015
Bridget Jones i begravningsbranschen
På sin egen 30 - årsfest möter Adèle Reverdy sitt livs stora kärlek. Han är lång och vacker; har mörka glasögon och vit käpp. Léo är före detta cirkusartist som blivit blind i en olycka. Numera arbetar han som massör i Paris bästa hamam, Paradisbaden. Adèle har övertagit föräldrarnas begravningsbyrå efter deras död. Hon träffar ungefär lika många döda som levande människor. Till sin hjälp har hon killarna, d.v.s. kistbärarna. Hon och fadern har ingått i de fulas klubb med grågul hy, skurmedelsblå ögon och långa näsor. Systern Rose är däremot lika vacker som modern var. Adèles liv tar nu en annan vändning. Arbetet är fortfarande viktigt, men Léo är solen i hennes liv. Dock uppenbarar sig snart en orm i paradiset. Adèle blir utom sig av svartsjuka...Hon tröstäter och trycker i sig tuber av kondenserad mjölk och äter jordnötsbågar. Författaren Akli Tadier är fransk - algerier, född i Paris 1954. Han har skrivit en humoristisk och underhållande kärleksroman som visar på att man kanske ska se lite längre än ytan och fundera över vad som är viktigt i livet. Frankofiler har en del att hämta i Paradisbaden. Det vandras en hel del i Paris. Mycket är förutsägbart och övertydligt, men jag har lyssnade på boken (inläsare: Louise Raeder) medan jag var sysselsatt med annat. Och då fungerade det bra. Jag funderar lite på om jag hade haft tålamod att läsa boken i svartskrift? Ljudboksproducent: A NICE NOISE .
fredag 20 mars 2015
Tankar om bloggande
Lånad bild |
Veckans fråga kommer från Carola:
"Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar."Jag börjar med kärnfrågan, nämligen varför jag bloggar. Min blogg är i första hand min läsdagbok. Sedan slinker det med lite film och TV - serier och kanske något annat också. Det är alltså min egen loggbok som jag inbjuder andra att dela. Naturligtvis blir jag jätteglad för kommentarer. Alla behöver inte tänka och tycka som jag och jag blir lika glad för "så tycker jag också "som "neeej, hur kan du tycka så?" Jag svarar på alla kommentarer. Och jag kommenterar jättemycket på andras bloggar. Det är en hälsning och en bekräftelse. Någon har läst och tyckt. Läsutmaningar är bra. Det är roligt och där hittar man ofta nya bloggar. Det blir någon sorts kedjereaktion. Ofta blir det så att man på något sätt utvecklar en relation med somliga bloggare som man lär känna. Man vågar ta ut svängarna och ibland bli personlig. Somliga gånger känner jag att jag skulle vilja träffa vederbörande IRL.
Det är det enkla svaret på en intressant och i grunden mera komplicerad fråga.
torsdag 19 mars 2015
Livets gång på Barrøy
Från den isländska övärlden till den nordnorska. Sol, vind och vatten, förstås, men också många stormar, snö, kyla, slit och släp. I vissa lägen påminner Jón Kalman Stefànsson och Roy Jacobsen om varandra. Jag tänker på deras fantastiska, lyriska språk och känslan för naturen och miljön. Romanerna om Pojken börjar några årtionden tidigare än De osynliga som tilldrar sig 1913 - 1928. Hans, 35, är gift med Maria, som kommer ifrån en annan ö. Tillsammans har de dottern Ingrid, som är den person man följer genom romanen. Till familjen hör också gamle farfar, faster Barbro, som är en mycket kompetent arbetare både vad det gäller mans- och kvinnosysslor. Men hon är lite eljest. Och plötsligt är hon gravid och nedkommer med sonen Lars. Familjen är ordkarg i största allmänhet och ingen frågar mycket vad det gäller den nya familjemedlemmen heller. Ingrid försöker ibland fråga sin mor om saker och ting som hon undrar över, men de flesta svaren blir väl så kryptiska som någonsin problemen i sig. De osynliga skildrar människor som varken tar stor plats i livet eller lämnar spår i historien. De arbetar för sin överlevnad; fiskar, samlar ejderdun och fågelägg, torkar fisk, kokar rabarbersylt, bakar bröd, odlar potatis, bygger båthus, som blåser bort gång på gång och blir uppbyggt igen. Kvinnorna har hand om inomhussysslorna, trädgården och ladugården. Det är lite skämmigt för en man att ligga på knä i potatislandet eller gå i fähuset. Kvinnorna har av hävd inga stolar vid bordet. Men det blir det ändring på i den här romanen. Hans Barrøy har ständigt nya projekt på gång för att förbättra livet på ön. Att flytta därifrån är inget alternativ.
Om man söker action och biljakter gillar man inte De osynliga. Men den som tycker om lite långsamhet, vardagsdramatik i en annorlunda miljö och njuter av ett lyriskt språk kommer att - i likhet med mig själv - älska den här boken.
Översättningen är gjord av Staffan Söderblom. Förlaget är Norstedts.
Om man söker action och biljakter gillar man inte De osynliga. Men den som tycker om lite långsamhet, vardagsdramatik i en annorlunda miljö och njuter av ett lyriskt språk kommer att - i likhet med mig själv - älska den här boken.
Översättningen är gjord av Staffan Söderblom. Förlaget är Norstedts.
onsdag 18 mars 2015
På mannens villkor
Man skulle helst inte vilja tro att förhållanden, som dem journalisten Jenny Nordberg beskriver i
De förklädda flickorna i Kabul, finns. Men det gör de uppenbarligen. Jenny Nordbergs bok är mycket informativ, upprörande och viktig. Hon måste ha ägnat åtskilligt arbete åt den. Hon backar upp sina praktiska erfarenheter med referenser till forskarrapporter och vetenskapliga arbeten. Trots mycket stöd utifrån har det inte hänt mycket i Afghanistan, som ligger i bottenläge på Human Development Index. På Transparency International´s korruptionsindex ligger Afghanistan längst ner. Det hela börjar med att Jenny Nordberg intervjuar Azita, en kvinnlig parlamentsledamot, och upptäcker att en av hennes flickor är förklädd till pojke. Det höjer familjen anseende i alla avseenden och flickan får några år i frihet. När puberteten inträder blir pojken i all hast flicka igen. Då är det är slut på friheten i alla bemärkelser eftersom flickan ofta gifts bort ganska snart dessutom. Jenny Nordberg får kontakt med flera sådana här s. k. basha posh. Några av dem är starka och oppositionella och tar striden för att få fortsätta att leva som män. De väljer bort äktenskap och barn. Dessa starka flickor har alla en stöttande fader. Azita arbetar för den fattiga nordvästra del av Afghanistan som hon kommer ifrån. Hennes svärmor var elak mot henne; hennes man slår henne och har dessutom en första hustru och en dotter. Azita kommer till Kabul med familjen. Hon försörjer mannen, som kräver ekonomisk ersättning även när Azita är arbetslös. (Till saken hör att när ett giftermål ingås lovar mannen att försörja sin familj.) När Jenny Nordberg träffar Azitas svärmor berättar denna att det är mannen som ligger bakom Azitas framgångar.
Azitas egen far hade tänkt sig att hon skulle bli läkare. Men när kriget bröt ut fick han panik och gifte bort Azita med sin obildade brorson. Azita är på det klara med att de ekonomiska förhållandena måste förändras för att kvinnorna också ska få berättigat politiskt inflytande.
Jenny Nordberg har själv problem med att sudda bort ansikte och kropp, inte ta för långa steg, se människor i ansiktet eller gestikulera när hon pratar. Jag sträckläste De förklädda flickorna i Kabul. Den är så bra.
De förklädda flickorna i Kabul, finns. Men det gör de uppenbarligen. Jenny Nordbergs bok är mycket informativ, upprörande och viktig. Hon måste ha ägnat åtskilligt arbete åt den. Hon backar upp sina praktiska erfarenheter med referenser till forskarrapporter och vetenskapliga arbeten. Trots mycket stöd utifrån har det inte hänt mycket i Afghanistan, som ligger i bottenläge på Human Development Index. På Transparency International´s korruptionsindex ligger Afghanistan längst ner. Det hela börjar med att Jenny Nordberg intervjuar Azita, en kvinnlig parlamentsledamot, och upptäcker att en av hennes flickor är förklädd till pojke. Det höjer familjen anseende i alla avseenden och flickan får några år i frihet. När puberteten inträder blir pojken i all hast flicka igen. Då är det är slut på friheten i alla bemärkelser eftersom flickan ofta gifts bort ganska snart dessutom. Jenny Nordberg får kontakt med flera sådana här s. k. basha posh. Några av dem är starka och oppositionella och tar striden för att få fortsätta att leva som män. De väljer bort äktenskap och barn. Dessa starka flickor har alla en stöttande fader. Azita arbetar för den fattiga nordvästra del av Afghanistan som hon kommer ifrån. Hennes svärmor var elak mot henne; hennes man slår henne och har dessutom en första hustru och en dotter. Azita kommer till Kabul med familjen. Hon försörjer mannen, som kräver ekonomisk ersättning även när Azita är arbetslös. (Till saken hör att när ett giftermål ingås lovar mannen att försörja sin familj.) När Jenny Nordberg träffar Azitas svärmor berättar denna att det är mannen som ligger bakom Azitas framgångar.
Azitas egen far hade tänkt sig att hon skulle bli läkare. Men när kriget bröt ut fick han panik och gifte bort Azita med sin obildade brorson. Azita är på det klara med att de ekonomiska förhållandena måste förändras för att kvinnorna också ska få berättigat politiskt inflytande.
Jenny Nordberg har själv problem med att sudda bort ansikte och kropp, inte ta för långa steg, se människor i ansiktet eller gestikulera när hon pratar. Jag sträckläste De förklädda flickorna i Kabul. Den är så bra.
tisdag 17 mars 2015
TTT
March 17: Top Ten Books On My Spring TBR List
Read MORE
Akli Tadjer, Paradisbaden
Liane Moriarty, The Husband´s Secret
Lionel Shriver, Big Brother
Anne Tyler, Flesh and Blood
Anne Phillips, Quiet Dell
Jeanette Winterson, The Day Light Date
Michael Cunningham, Snow Queen
Annie Dillard, Teaching a Stone to talk
George Prochnik, Stefan Zweig
måndag 16 mars 2015
Tematrio - Vilja - läsa böcker
LYRAN ger oss följande uppgift: "Hur mycket jag än läser finns det massor av böcker jag inte läser! Hjälp
en sån hemsk tanke, tänk om jag missar något bra. Dessutom finns det
vissa böcker jag går omkring och känner att jag vill läsa, men av olika
anledningar inte får till det. Berätta om tre böcker ni skulle vilja läsa! Jag har fullständiga mängder av böcker jag skulle vilja läsa. Och
bland dem finns naturligtvis sådana som jag inte får till det med.
1. Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien. Hur många gånger har jag inte försökt! Filmerna såg jag med stor behållning och då borde ju böckerna vara ännu bättre.
2. Harry Potter - böckerna av J. K Rowland. Har inte ens försökt. Har inte ens sett filmerna. Men det känns som om jag missat något. Ibland har vi funderat på att läsa åtminstone första delen i läsecirkeln, men entusiasmen är svag till måttlig.
Vid det här laget tillhör ju Harry Potter allmänbildningen, men en massa andra böcker tränger sig alltid före.
3. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij har det aldrig blivit av att jag läst. Det har alltid varit fel tillfälle. Bröderna K räknas som Dostojevskijs finaste roman. Idioten var en stor läsupplevelse och Brott och straff var mycket intressant som diskussionsunderlag i läsecirkeln. Kanske vore det lämplig sommarläsning? Ny upplaga på gång under mars.
Och liksom Lyran lägger jag på Horace Engdahls inrådan till Ovidius´Metamorfoser
Lånad bild |
1. Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien. Hur många gånger har jag inte försökt! Filmerna såg jag med stor behållning och då borde ju böckerna vara ännu bättre.
2. Harry Potter - böckerna av J. K Rowland. Har inte ens försökt. Har inte ens sett filmerna. Men det känns som om jag missat något. Ibland har vi funderat på att läsa åtminstone första delen i läsecirkeln, men entusiasmen är svag till måttlig.
Vid det här laget tillhör ju Harry Potter allmänbildningen, men en massa andra böcker tränger sig alltid före.
3. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij har det aldrig blivit av att jag läst. Det har alltid varit fel tillfälle. Bröderna K räknas som Dostojevskijs finaste roman. Idioten var en stor läsupplevelse och Brott och straff var mycket intressant som diskussionsunderlag i läsecirkeln. Kanske vore det lämplig sommarläsning? Ny upplaga på gång under mars.
Och liksom Lyran lägger jag på Horace Engdahls inrådan till Ovidius´Metamorfoser
Årets Pandabok 2015
För andra året i rad får Felix Heintzenberg utmärkelsen Åreta Pandabok av Världsnaturfonden. I år för boken I skuggan av träden. Liv i våra vilda skogar som han gjort tillsammans med den norske fotografen Tom Schandy. Han kom till Lund för nitton år sedan som utbytesstudent från Tyskland och blev så förtjust i den svenska naturen och allemansrätten att han stannade kvar. Nu är han gymnasielärare och naturvårdare. I trettio år har han fotograferat och han säger att det är samma pedagogiska hantverk att stå inför en klass som när man skriver en bok. Texten ska stå för sig själv. Utan att vifta med pekpinnen vill han visa på allt det fina som finns kvar i de sista urskogarna innan de byts ut mot artfattiga produktionsskogar. I skuggan av träden presenteras i Sveriges natur 2015. Den här boken vill man äga; att ha som förfriskning på soffbordet. Den är helt gudomlig!
söndag 15 mars 2015
Basha posh
"För Azita höll bristen på en son också på att rasera allt som hon försökte åstadkomma som politiker. När hon och hennes familj kom till Kabul 2005 ledde misstänksamheten och kommentarerna om att hon inte hade någon son snart till att det också ifrågasattes om hon ens var lämplig som lagstiftare och offentlig person. --- Azita och hennes man kom därför med ett förslag till sin yngsta dotter:" Vill du se ut som en pojke och klä dig som en pojke och göra roliga saker som pojkar gör, som att cykla, spela fotboll och cricket? Och skulle du vilja bli som din far?" Det ville dottern absolut. Det var ett fantastiskt erbjudande. --- En del kände förstås till sanningen, men även de gratulerade Azita. Att ha en låtsasson var bättre än att inte ha någon alls och de gav henne komplimanger för att hon var så påhittig. När Azita reste tillbaka till sin provins - en mer konservativ plats än Kabul - tog hon med sig Mehran. Hon märkte att
hon fick ett bättre bemötande i sällskap med sin sexårige son. --- Men vad händer när puberteten slår till? "Du menar när han växer upp?" säger Azita och tecknar en kvinnas form i luften: " Det är inget problem. Vi gör om henne till flicka igen." En smakebit på søndag ur De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg s. 25 - 26. Fler smakebitar finns det HÄR
Fenomenet med flickor som uppfostras som pojkar kallas basha posh.
hon fick ett bättre bemötande i sällskap med sin sexårige son. --- Men vad händer när puberteten slår till? "Du menar när han växer upp?" säger Azita och tecknar en kvinnas form i luften: " Det är inget problem. Vi gör om henne till flicka igen." En smakebit på søndag ur De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg s. 25 - 26. Fler smakebitar finns det HÄR
Fenomenet med flickor som uppfostras som pojkar kallas basha posh.
lördag 14 mars 2015
Mot alla odds
Sällan läser man en bok om Alzheimers sjukdom som lämnar en men en känsla av hopp och förtröstan. Men så är det med Den gamle kungen i exil av en av Österrikes mest framgångsrika författare, nämligen Arno Geiger. Ömsint och lyhört berättar han om sin egen fars försvinnande in i Alzheimers sjukdom. Han berättar om familjens irritation inför faderns tillkortakommanden innan de hade fattat vad det rör sig om. När det väl gick upp för dem blev det fullt kaos. De fyra syskonen och den utflyttade modern försökte organisera sig efter bästa förmåga. Familjen hade inte varit helt välfungerande, men nu ställde alla upp. Arno Geigers eget förhållande till fadern hade närmast kunnat beskrivas som total likgiltighet, men nu ändrar sig allt. Han får kontakt med sin far. Han förstår att det gäller att anpassa sig efter faderns verklighet. Fadern pendlar mellan total förvirring och klarsynt logik. Familjen engagerar sköterskor till sin hjälp men till slut får han flytta till ett äldreboende. Hans anhöriga uppdagar vad fadern varit med om som tonårig soldat under kriget. Det har han aldrig talat med dem om. De börjar förstå faderns totala beroende av hemmet och tryggheten. Jag tycker mycket om Den gamle kungen i exil för värmen, kärleken och inlevelsen. Alla borde läsa den här boken inte minst de som i sin yrkesverksamhet möter dementa människor.
Översättning: Jörn Lindskog. Bok förlaget Thorén & Lindskog.
Andra böcker om Alzheimers sjukdom:
Det man inte vet av Alice LaPlante
Fortfarande Alice av Lisa Genova
Den längsta ronden av Edna Alsterlund
En vandring i sömnen av Hugo Claus
Small world av Martin Suter
Iris. En sorgesång av John Bayley
Sagan om Gunnel av Gösta Bohman
Boken av E av Ulla Isaksson
fredag 13 mars 2015
Hur hinner du?
Elias Martin 1778 |
Veckans fråga kommer från Mia: ”Jag instagrammar en del, och det blir en del bilder på böcker jag läser och bokpaket. Av bokbloggar får jag bara vänliga frågor och kommentarer men av de där ”vanliga” människorna kan man få en del dumma kommentarer. Hur hinner du läsa så många böcker?
Den frågan får man ju ofta; inte sällan lätt misstroget och ifrågasättande. Läser du allt? Du måste läsa väldigt fort? Hur hinner du? Jag skulle så gärna vilja läsa; jag är ju så intresserad, men jag hinner inte, säger de. Jag brukar svara att mitt läsande är en livsstil och att jag är en dålig husmor och missköter hemmet. Och att det gäller prioritering. Jag köper inte resonemanget om att det inte finns tid. Naturligtvis finns det saker som måste göras, men jag tycker inte att det är så viktigt att möblera om, byta gardiner, laga mat och städa. TV:n går att stänga av. Jag tar det viktigaste först, nämligen min egen livslånga fortbildning. Jag tycker att läsningen ger mig så otroligt mycket. Jag läser om länder jag aldrig kommer att hinna besöka; jag läser om människor och kulturer jag aldrig kommer att möta; jag tar del av åsikter och insikter jag kanske aldrig fått på egen hand. Och all denna språkliga glädje! Man kan bli berusad av vackert språk! (Hela läsecirkeln var hög i onsdags efter att ha diskuterat Jón Kalman Stefánssons två första romaner om Pojken!) Läsning säger något om livet; det egna och andras.
Aldrig skulle jag gå någonstans utan att ha en bok i väskan! Och en penna.
torsdag 12 mars 2015
Struensee och kärleken
”Den 5 april 1768 anställdes Johann Friedrich Struensee som den danske
konungen Christian den sjundes livläkare, och avrättades fyra år
senare.” Så inleds Livläkarens besök av Per Olov Enquist. Den belönades med Augustpriset 1999. Struensee vinner först kungens förtroende som hans livmedicus och sedan drottningens kärlek. Drottningen, Caroline Mathilde av Storbritannien, förmäldes som 15 - åring med sin kusin, Kristian VII av Danmark. Ganska snart börjar emellertid Struensee försiktigt sprida de upplysningsidéer han själv gripits av.
I filmen A Royal Affair spelas rollen som den schizofrene Christian VII helt lysande av Mikkel Boe Følsgaard. AliciaVikander är en absolut strålande Caroline Mathilde. Och MadsMikkelsen som Struensee är ju alltid - just Mads Mikkelsen. Änkedrottningen Juliane Maria (Trine Dyrholm) var styvmor till Kristian VII och arbetade i det fördolda på att få sin egen son Fredrik på tronen. Hon var knappast någon vän till den stackars Caroline Mathilde och hennes barn, Fredrik och Louise Augusta. 1772 blev Caroline Mathilde förvisad ur landet till Celle i Tyskland. Hon fick aldrig mer återse sina barn. 23 år gammal avled hon evt. av scharlakansfeber. onsdag 11 mars 2015
Postrunda med förhinder
Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson är en helt fantastisk roman som mestadels handlar om våldsamma snöstormar i bergen, Det blåser iskallt och snön skymmer sikten totalt. Väderstrecken måste man ha internaliserat för att inte störta rakt ut i havet. Man måste också ha ett hum om var det kan finnas ett och annat hus där man åtminstone fick lä även om huset var öde och utkylt. Änglarnas sorg - snöflingorna - handlar till större delen om en vådlig postrunda som Jens och Pojken ska utföra under våldsam snöstorm i bergen. Posthanteringen är av högsta värde för alla inblandade. Pojken går ibland och tänker på några dikter och tappar då bort Jens i snön. Men på något sätt finner de varandra igen. Pojken pratar och Jens vill att det ska vara tyst. Men pojken var den som klarade båtfärden som de började postvandringen med när Jens inte var mycket att räkna med. Pojken växer och mognar. Jens förändras också. Deras gemensamma kamp mot elementen för dem närmare varandra. Människorna de möter i stugorna är fattiga men storslagna och insnöade i mörka rum under lång tid av året, men de delar med sig av det de har. I många av husen finns det böcker. Orden betyder mycket. Människorna lever ett hårt liv i ett strängt klimat, men aldrig skulle de vilja lämna ön. Jón Kalman Stefánsson har ett underbart, poetiskt språk med många fina bilder. Han har också en förmåga att beskriva snöstormarna på olika sätt. Lägg därtill en hel del humor. Änglarnas sorg slutar med en riktig cliffhanger vilket gör att jag kastar mig över sista delen i trilogin, Människohjärtat
tisdag 10 mars 2015
Ny radioföljetong
På torsdag 12 mars börjar en ny radioföljetong i P1. Björn Wahlberg läser Ett rum i Berlin av Emanuel Litvinoff. 25 delar blir det. Översättningen är gjord av Lisbeth Renner. Originalets titel är The lost Europeans. Romanen kom visserligen ut 1960, men är högaktuell idag. Litvinoff var en mycket känd engelsk/judisk författare. Han kämpade också för mänskliga rättigheter
Emanuel Litvinoff föddes 1915 och dog 2011 i Bloomsbury. Tio år efter kriget bosatte han sig i Berlin. Upplevelserna där återspeglas i romanen och han beskriver det som "a strangely exhilarating experience, like being under fire". Litvinoff berättar om två judiska män som återvänder till Berlin efter förintelsen. Den ene för att utverka återbetalning både bokstavligen och bildligen. Den andre är ute efter hämnd. Framför allt på den man som förrådde honom. The lost Europeans var Litvinoffs debut.
Emanuel Litvinoff föddes 1915 och dog 2011 i Bloomsbury. Tio år efter kriget bosatte han sig i Berlin. Upplevelserna där återspeglas i romanen och han beskriver det som "a strangely exhilarating experience, like being under fire". Litvinoff berättar om två judiska män som återvänder till Berlin efter förintelsen. Den ene för att utverka återbetalning både bokstavligen och bildligen. Den andre är ute efter hämnd. Framför allt på den man som förrådde honom. The lost Europeans var Litvinoffs debut.
måndag 9 mars 2015
Money, money, money
LYRAN ber oss den här veckan i Tematrio - Pengar: "Berätta om tre romaner där pengar spelar stor roll". Allra först tänker jag på alla kvinnor - kända och okända - som varit beroende av mäns (fäder, bröder, farbröder, morbröder, äkta män) välvilja för sin existens och hur de tvingats till mer eller mindre lyckade äktenskap för att inte ligga sina familjer till last. Där kan man verkligen tala om pengars betydelse. Men jag väljer tre romaner från modern tid.
När jag tänker på pengar, av Inger Alfvén. Här rör vi oss med människor som har pengar, men frågan är om de är så mycket lyckligare för det. En kvinna har dåligt samvete över att hon har så mycket pengar. Hon är inte intresserad av sådant som kostar pengar och hon vet inte riktigt hur hon ska kunna använda dem "rätt". Andra tänker mest på att förmera sina pengar och rensa omgivningen från "fattiga" för att endast kunna omge sig med andra som är lika rika.
Nio, av den polske författaren Andrzej Stasiuk. Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället.
Snabba cash av Jens Lapidus. JW - Johan Westlund - kommer ifrån Norrland och läser ekonomi på universitetet. Han drömmer om stora pengar för att kunna leva det stureplansliv han åstundar och han är beredd att göra ungefär vad som helst för att uppnå det. Och han gör det också. Stackars familjen hemma i Norrland vet ingenting och de passar f. ö. inte in i JW:S nya liv