Fars rygg handlar bokstavligen och bildligen om en bortvänd far. Farfar kallas Domaren och agerar som en upplyst despot, något som han tycker är fint. Sonen, berättaren, kastas mellan olika skolor i Norge, Genève och Alexandria. Modern är som en skugga där hon vandrar i sin vita klänning på kornischen längs havet. Du behöver ha något att göra, säger pojkens far till modern. Och så tar han pojken ur skolan och låter moderna bedriva hemundervisning. Inte blir det bättre för det. Varken för pojken eller modern. Pojken står ohjälpligt utanför var han än kommer. Moderns depression ger inte vika. Hon besvarar inga brev från sonen och skriver inga heller. Pojken får vara kvar på skolinrättningarna över storhelgerna och ibland går det flera år mellan gångerna föräldrarna ser sin son. Domaren å sin sida har Majoren, sin egen far, i ryggraden. Ensamheten och utanförståendet ärvs. Domaren är också uppfostrad med hårda nypor. Trots allt saknar sonen sin far och tänker mycket på honom. Förhållandet till modern kan en läsa om i författarens förra bok Mor om natten. Niels - Fredrik Dahl hävdar att hans alkoholmissbruk beror på föräldrarnas relation. Fadern överger modern för en gladare kvinna och lever sitt liv med henne i Alexandria medan modern och sonen bor i Oslo. Jag har både läst och lyssnat på den här boken och tycker att den passar bäst att läsas. Svåra saker avhandlas med enkla, exakta ord. En får försöka sätta sig in i vars och ens speciella situation. Själv funderar jag mycket över modern. Varför gav hon upp sin son så lätt? Fars rygg är njutbar läsning trots att innehållet är ganska tungt men så fick den också Nordiska Rådets Litteraturpris 2024.
Titel: Fars rygg
Författare: Niels Fredrik Dahl
Översättare: Gun - Britt Sundström
Förlag: Natur&Kultur
Tryckår: 2025
Antal sidor: 311
Boken är värd Nordiska Rådets litteraturpris, en stark fin berättelse. Inte roligt vara barn, inte kvinna heller. Många kulturer har skickat sina barn till internatskola, ibland med tanke att barnen ska få bra utbildning… Tänker på äldre män i omgivningen, inte speciellt kram- eller kärvänliga
SvaraRaderamodern måste ju ha varit deprimerad hela tiden. jag förstår inte att hon inte på något sätt visade att hon undrade hur sonen hade det. men sonen kunde ju inte veta vad som rörde sig inom och mellan föräldrarna
SvaraRaderafadern kanske ville ”härda” sonen, inte bli mammas pojke, inte ovanligt då, modern hade inte mycket att komma med
Raderaen fick ju inte veta riktigt hur ho hade det i Egypten. vad sysslade hon med hela dagarna? jag tycker inte att det föreföll som om sonen behövde "härdas". han var ju ganska tuff, egentligen
Radera