Magikern

Magikern av Colm Tóibín är en roman om författaren  Thomas Mann (1875 - 1955). Han föddes i ett burget köpmanshus i Lübeck men flyttade senare till München när det visade sig att arvet från fadern bestod av pengar. Ingen av sönerna ansågs vara duglig nog att sköta familjeföretaget; alltså sålde fadern det utan att meddela familjen sitt beslut. Thomas Mann försökte hela sitt liv leva upp till sin fars godkännande. Brodern Heinrich var också författare om än mindre framgångsrik. Bröderna stod också på olika sidor rent politiskt. Det ryktades att Thomas Mann var homosexuell, men när han gifte sig rikt i München med judiska Katia Pringsheim och i rask takt fick sex barn kom ryktet av sig i någon mån. Katia kände till hans förtjusning i unga vackra pojkar i badbyxor men verkade inte vara så upprörd över det. Äldsta dottern Erika var faderns favorit tillsammans med ett av de yngre barnen, Elisabeth. I övrigt var han inte speciellt intresserad av barnen. Katia var svag för den olycksalige sonen Klaus och stödde honom ekonomiskt långt upp i åren. Erika och Klaus lät höra talas om sig genom sitt utsvävande leverne och genom sina politiska uttalanden. Erika var bisexuell men gifte sig så småningom med poeten Wystan Auden för att få ett brittiskt pass. Klaus var homosexuell och narkoman med en olycklig förkärlek för dåligt sällskap. Barnen var över huvud taget ganska ohanterliga och krävde ständigt pengar av sina föräldrar. Varje förmiddag var helig skrivtid för Thomas Mann och då fick ingen störa. 1929 fick Thomas Mann Nobelpriset i litteratur för Buddenbrooks, 1901.( Eftersom Fredrik Böök inte gillade Bergtagen, 1924, var det viktigt att det poängterades att priset gällde Buddenbrooks). 1933 tog Hitler makten i Tyskland och paret Mann måste stanna kvar i Schweiz där de då befann sig. 1936 förbjöds hans romaner i Tyskland. Thomas Mann var stark motståndare till Hitler men låg lågt med offentliga yttranden till barnens starka ogillande. Familjen kom aldrig att bosätta sig i Tyskland igen. Landsflykten gick vidare till USA där presidentparet Roosevelt stödde dem. Där träffade Thomas Mann Arnold Schönberg, de blev vänner och han började skissa på romanen Doktor Faustus, 1947. Musik var något som hela familjen, "den fantastiska familjen" som de kallade sig, var intresserad av. Författaren höll radiotal till tyskarna och hyllades mycket i USA. Han arbetade vid Princeton och fick sedan en tjänst på Library av Congress. Thomas Mann skrev förutom sina stora romaner även tal, artiklar och noveller. 1949 fick han Goethe - priset och då utbröt en strid om huruvida han skulle hämta priset som delades ut i tyska Weimar (med Buchenwald alldes i närheten). Han bestämde sig för att göra det och passade på att en gång för alla ta bladet från munnen och säga sitt hjärtas mening. Familjens sista tillflyktsort blev Arosa i Schweiz. Magikern - det var barnens namn på Thomas Mann - är en rik bok om en författare som växte sig stor och i takt med det vecklar Magikern ut sig från något ganska torrt och refererande till en rik och givande berättelse om en gåtfull man, hans familj och släkt; alla kända människor han mötte och alla olika bostadsorter han kom att använda sig av.  Lite kan jag sakna Katia Mann, så jag tänkte att jag skulle läsa om hennes bok Oskrivna memoarer som jag läst för flera år sedan. Men då finner jag att boken inte längre finns på något skånskt bibliotek i den närmaste omgivningen. Mycket märkligt. Katia Mann måste tillskrivas åtminstone halva äran för makens stora framgångar. Läsecirkelns sommarläsning är romanen Bergtagen som Thomas Mann fick idén till när han besökte Katia på lungsjukhuset i Davos. I Tóibíns roman möter en också en mängd av dåtidens stora namn. Det gäller både paret Manns vänner och bekanta utan även en hel del av barnens otaliga bekantskaper.