Tisdagstrion v. 48 2023: Uppväxtskildringar

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 48: Uppväxtskildringar

Jag tänker inte välja den uppväxtskildring som ligger närmast till hands efter gårdagens augustprisutdelning; nämligen Jävla karlar av Andrev Walden, vinnaren av Augustpriset i skönlitterära klassen. Det får bli tre andra.

1. Brev från min barndom av Emma Reyes. ER föddes i Bogotá i Colombia 1919 och dog i Bordeaux 2003. Mellan åren och 1969 och 1997 skriver hon tjugotre brev till vännen Germán Arciniega, historiker och kritiker, och berättar om sin barndom. Denne visar breven för Garcia Marquez som ringer upp henne och berättar att han haft stor nöje av läsningen. Emma Reyes blir rasande över att Germán Arciniega svikit hennes förtroende. Det tog tjugo år innan hon skrev brev till honom igen!

2. Sammankomsten av Anne Enright. Berättare är Veronica Hegarty, 39, en av de äldre i en syskonskara på tolv.  Ovanligt stor barnaskara även på Irland. Veronica har ett komplicerat förhållande till sin mor. Hon vet med sig att hon inte räknas till de snälla och ibland är hon inte säker på att modern vet vilket av barnen hon är. "Mamma hade alltid frihet att välja vilka hon älskade och inte älskade." Pojkarna kommer först och sedan de som var snälla av flickorna.

3. Blodsbunden av Augustin Erba är en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar.