På spaning efter den tid som flytt. II. I skuggan av unga flickor i blom

I andra delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. I skuggan av unga flickor i blom arbetar en beslutsam huvudperson bort Odette och Swanns kallsinniga dotter, Gilberte, ur sitt system. Han åker med sin mormor till badorten Balbec (Cabourg i Normandie) där han träffar många viktiga och berömda människor samt en hel hop unga flickor. Ett visst flicktycke tycks han ha. Själv är han oavlåtligt intresserad. Albertine Sidonet är en i flickhögen. Hennes utseende är inte perfekt och hon är inte rik. Men de har roligt tillsammans. Han får en väldigt god vän i adelsmannen Robert de Saint - Loup som beundrar berättaren mycket. Han känns som en frisk fläkt i dennes liv och representerar Guermantes - vägen som ledde till den verkliga aristokratin under promenaderna i Combray (i del 1, Swanns värld). Berättaren är mycket fäst vid sin mormor. Hon är en cool dam med en del fina kontakter. Tjänstekvinnan Francoise är en annan karaktär en fäster sig vid. Tyvärr lämnade tant Léonie det jordiska redan i Swanns värld. Berättaren beskriver sinnesintryck, kläder, tyger, färger och dofter; människors utseenden och beteende. Ibland är han överraskande rolig och nästan lite elak. Han ser ofta paralleller mellan verkligheten och olika konstverk; han hänvisar till författare och framför allt till konstnärer. Konstkritikern John Ruskin var hans stora ledstjärna. Ett problem läsaren stöter på är frågan om hur gammal berättaren är. Han verkar vara ung och allmänt ömtålig till kropp och själ, men en förstår att han besökt prostituerade. Ett annat problem som drabbar läsaren är antisemitismen. Den dyker upp överallt och en noterar med förvåning. Berättaren vill flytta sig utanför tiden och naglar fast ögonblicket. Tiden och minnet är viktiga teman hos Marcel Proust. Boken är full av understrukna träffsäkra formuleringar och anteckningar om vem som är vem. Det myllar av människor och intressanta släktskap. "På spaning efter den tid som flytt är som helhet och i varje detalj en gåta att tyda", skriver Olof Lagercrantz i Att läsa Proust. Jag griper mig entusiastiskt an del tre, Kring Guermantes.