En bit papper

En bit papper

Idag gick jag till doktorn - 

doktorn sa att jag var döende,

hon använde inte de orden, men när jag sa det 

förnekade hon det inte -

Hennes tystnad betyder: Vad har du gjort med din kropp.

Vi gav den åt dig och se vad har du gjort,

du har vanvårdat den.

Jag menar inte bara cigaretterna, säger hon,

utan dåliga matvanor också, och att dricka.

Hon är ung, den stela vita rocken döljer hennes kropp.

Håret är struket bakåt, de små flickaktiga slingorna

hålls nere av ett mörkt band. Hon känner sig inte hemma här,

när hon sitter bakom skrivbordet, med diplomet ovanför huvudet

och läser av en lista med siffror i kolumner,

där vissa siffror är särskilt markerade.

Hon håller ryggen rak, visar inga känslor.

Ingen lärde mig hur man tar hand om sin kropp.

Man växer upp, ens mamma eller mormor tar hand om en.

När man blivit fri från dem tar frun över, men hon är nervös,

hon duger inte mycket till. Så kroppen jag har,

den som doktorn klagar på - har alltid varit under kvinnors uppsikt,

och om jag säger så här: de lämnade mycket åt slumpen.

Doktorn ser på mig -

mellan oss en hög med böcker och broschyrer.

Mottagningen tom. Förutom oss.

Det finns en fallucka här och under den luckan

ligger de dödas rike. Och de levande puttar ner dig,

de vill att du ska dit först, före dem.

Det här vet doktorn om. Hon har sina böcker,

jag mina cigaretter. Till sist

skriver hon något på en bit papper.

Det här hjälper mot titt blodtryck, säger hon.

Och jag lägger den i fickan, det är dags att gå.

Och väl ute river jag sönder pappret, som en biljett till underjorden.

Hon måste varit galen som flyttade hit,

till etty ställe där hon inte känner någon.

Hon bor själv; bär ingen vigselring.

Hon bor strax utanför byn, hon går dit ensam.

Och hon dricker sitt enda glas vin,

äter sin middag som inte är någon ordentlig middag.

Och hon tar av sig den där vita rocken:

mellan den och kroppen

bär hon bara tunt bomullstyg.

Och så småningom tar hon av sig det med. 

För att få föda skriver kroppen ett kontrakt med döden,

och från den stunden försöker kroppen till varje pris att hitta ett kryphål -

Du går och lägger dig ensam. Kanske sover du, kanske vaknar du aldrig.

Men en lång stund hör du alla ljud tydligt.

Det är en natt som liknar alla andra sommarnätter; det blir aldrig mörkt.

Ur Ett byliv av Louise Glück

Titel: Ett byliv

Författare: Louise Glück

Översättare: Jonas Brun

Förlag: Rámus

Tryckår: 2021

Antal sidor: 83