Tisdagstrion tänker ta ledigt i fyra veckor från och med nästa vecka. Hoppas att Ugglan&Boken får en härlig och välförtjänt semester. Tisdagstrion v. 27 ska handla om semesterläsning.
1. Just nu läser jag den japanske naturalisten Shusei Tokudas fantastiska och självbiografiska trilogi som består av Mögel, Förklädd och Mikrokosmos.
2. Robert Torrance, The Fiction of Tokuda Shusei and the Emergence of Japan's New Middle Class, har jag beställt till mig själv i födelsedagspresent.
Jag blev så intresserad av Shusei Tokuda. Tyvärr är hans böcker svindyra att köpa.
3. Hilary Mantel, Bring up the Bodies. Del tre kommer under hösten.
Första delen heter Wolf Hall och den tyckte jag riktigt mycket om.
tisdag 30 juni 2020
måndag 29 juni 2020
Clara
Vilhelm svarar på en annons om delad lägenhet i Malmö på Spångatan 32. Clara heter den 25 - åriga kvinnan som hyr ut, De träffas i Folkets Park och pratar en stund innan de går till lägenheten som är ganska bohemisk. Ett villkor jag gäller. Vilhelm måste spela pojkvän åt Clara. Hennes förre pojkvän Marco förolyckades på balkongen och föll i gatan. Men det får Vilhelm inte veta förrän senare. Det är upprinnelsen till Jens Lönnaeus debutroman Clara.
Clara är gränslös och utlevande och hon är känd överallt, till exempel i Kollektivet. Vilhelm blir ganska fascinerad av Claras sätt att leva även om han inte alltid är intresserad av att delta i allt festande. Och snart upptäcker han vad hon håller på med både vad det gäller honom och sitt levebröd. Men Vilhelm accepterar allt. Han vill bli en annan människa och lämna det förflutna bakom sig. Han vill bli kvitt minnena av modern som stängde in honom i ett mörkt skåp som han fick dela med hushållsavfallet och en massa flugor. Clara kommer att göra det möjligt för honom att bli en annan Vilhelm. Det är mycket som förefaller Vilhelm mystiskt. Han talar med Claras bästa väninna, Karolin, och det kommer att stå henne dyrt. Det är mycket spännande och allt känns kusligt osäkert. Flera gånger får en veta att hjärnan klipper och klistrar och möblerar om ens minnen. En kan inte lita på varken sig själv eller någon annan. Och absolut inte på Valter. Malmö är mycket levande i den här romanen. Särskilt området omkring Möllevången. Malmö sägs vara en stad mycket bättre än sitt rykte. Medierna förstör bilden av Malmö. Men visst - där skjuts mycket. Personteckningen är kanske inte så djupgående. Vilhelm är konturlös och formbar som modellera och jag blir lite irriterad på hans sätt att rätta sig efter allt och alla. Särskilt då Clara. Men det är spännande rent psykologiskt, välskrivet och överraskande in i det sista. Jag tror på det här författarskapet.
Titel: Clara
Författare: Jens Lönnaeus
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312
Clara är gränslös och utlevande och hon är känd överallt, till exempel i Kollektivet. Vilhelm blir ganska fascinerad av Claras sätt att leva även om han inte alltid är intresserad av att delta i allt festande. Och snart upptäcker han vad hon håller på med både vad det gäller honom och sitt levebröd. Men Vilhelm accepterar allt. Han vill bli en annan människa och lämna det förflutna bakom sig. Han vill bli kvitt minnena av modern som stängde in honom i ett mörkt skåp som han fick dela med hushållsavfallet och en massa flugor. Clara kommer att göra det möjligt för honom att bli en annan Vilhelm. Det är mycket som förefaller Vilhelm mystiskt. Han talar med Claras bästa väninna, Karolin, och det kommer att stå henne dyrt. Det är mycket spännande och allt känns kusligt osäkert. Flera gånger får en veta att hjärnan klipper och klistrar och möblerar om ens minnen. En kan inte lita på varken sig själv eller någon annan. Och absolut inte på Valter. Malmö är mycket levande i den här romanen. Särskilt området omkring Möllevången. Malmö sägs vara en stad mycket bättre än sitt rykte. Medierna förstör bilden av Malmö. Men visst - där skjuts mycket. Personteckningen är kanske inte så djupgående. Vilhelm är konturlös och formbar som modellera och jag blir lite irriterad på hans sätt att rätta sig efter allt och alla. Särskilt då Clara. Men det är spännande rent psykologiskt, välskrivet och överraskande in i det sista. Jag tror på det här författarskapet.
Titel: Clara
Författare: Jens Lönnaeus
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2020
Antal sidor: 312
söndag 28 juni 2020
En smakebit på søndag
"Hon hanterar vinterkylan som om den vore en efterhängsen gatuhund. Hon tittar åt ett annat håll och fortsätter somvanligt. Allt hon har på sig är en alldeles för stor hoodtröja vars ljuva knappt täcker hennes tjocka, svarta hår och ovanpå den en kort fransjacka k skinn och mocka. Det är en sådan som indianer på film har. Den för stora tröjan hänger ner över ett par slitna jeansshorts, ur vilka det slicker ut två smala, bruna ben utan gåshud. Hon borde vara genomfrusen, men det är som om hennes sätt att ignorera årstiden har fått den att lämna henne ifred. Precis som en gatuhund när den inte får någon uppmärksamhet. December har tappat intresset för henne och gett upp. Jag låter blicken glida vidare utan att släppa mitt intresserade ansiktsuttryck, det som visar att jag lyssnar. Folkets Park är färglös som om den sjunkit in i en djup depression. Allt är grått. Allt är grått utom Clara. Vi är själva i parken hon och jag.
Från sidan 5 i Clara av Jens Lönnaeus
Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas denna söndag av
astridtherese på den norska bokbloggen betraktninger
Fler smakebitar HÄR
Från sidan 5 i Clara av Jens Lönnaeus
Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas denna söndag av
astridtherese på den norska bokbloggen betraktninger
Fler smakebitar HÄR
fredag 26 juni 2020
Fem en fredag v. 26: värme
elisamatilda Fem en fredag: Värme
1. Hur svalkar du dig helst i värmen?
Jag sitter under vår välsignade tysklönn som skänker skugga och fläktar
2. Vad för törstsläckare föredrar du?
Kaffe och kall Loka
3. Förändras dina matvanor under sommaren?
Jag är inte så hungrig när det är varmt. Äter helst körsbär och jordgubbar
4. Hur varmt är för varmt?
Över 25 grader
5. Vad är mest glädjande med värme?
Att en kan vara ute mycket och slipper bylta på sig kläder.
Och att rosorna gillar sol och värme
torsdag 25 juni 2020
Helgfrågan v. 26
Mia undrar i sin helgfråga v. 26 om vi ser fram emot någon särskild bok till hösten
Jag kan säga att jag ser fram emot sista delen av Hilary Mantels trilogi om Thomas Cromwell, Spegeln och ljuset. Första delen har titeln Wolf Hall. Del två heter För in de döda.
Bonusfrågan: Ska du följa bokmässan digitalt.
Svar: Det kan jag mycket väl tänka mig.
Bonusfrågan: Ska du följa bokmässan digitalt.
Svar: Det kan jag mycket väl tänka mig.
onsdag 24 juni 2020
Black Box
2015 gick den unga japanska journalisten Shiori Ito på middag med sin chef Noriyuki Yamaguchi. De åt god sushi och tog sedan ett glas på ett annat ställe. Därifrån tog de en taxi. Shiori Ito bad chauffören stanna vid närmsta station flera gånger, men herr Yamaguchi, chef för Tokyo Broadcasting Systems kontor i Washington, tyckte att de hade en del arbetsrelaterade frågor kvar så han bad taxin fortsätta till hans hotell. Shiori Ito hade fått ett löfte om att chefen skulle hjälpa henne med en tjänst vid bolagets kontor i New York så hon var angelägen om att alla frågetecken skulle rätas ut så snart som möjligt. Men - när de kom till hotellet var Shiori Ito helt utslagen och måste släpas/bäras till chefens hotellrum. När hon kommer till sans flera timmar senare förstår hon vad som hänt, men hon minns ingenting och chefen låtas om ingenting. Shiori Ito är förvirrad och vill bara tvätta sig ren. Hennes vänner märker att något har hänt, men hon berättar ingenting de första dagarna. Till slut slipper det ur henne. Väninnorna bestämmer att det ska polisanmälas. Shiori Ito får berätta hela den sorgliga historien på polisstationen i Takanawa inför idel manliga poliser. Det är inte vanligt med kvinnliga poliser i Japan. Väninnorna ställer verkligen upp för henne. De följer henne överallt, ser till att hon äter, låter henne sova över så att hon inte behöver vara ensam. Hela tiden pågår en absurt hövlig mailväxling mellan henne och Noriyuki Yamaguchi. Hon vill ha besked om sin tjänst. Shiori Ito skildrar hela den otroligt utdragna och klantigt utförda utredningen och turerna fram och tillbaka med suverän klarhet och saklighet. Bokens titel, Black Box, syftar på det som hände mellan fyra väggar på hotellrummet och som ingen vet något om mer än herr Yamaguchi. Boken kom ut 2017, metoo - året. Metoo var inget det talades om i Japan. Möjligen wetoo. Sista ordet är ännu inte sagt i Shiori Itos fall. 2018 fick hon The best Journalism Award av Free Press Association of Japan. Shiori Ito, född 1989, bor numera i London där hon driver produktionsbolaget Hanashi films tillsammans med vännen och kollegan svenska Hanna Aqvilin. De båda har också besökt våldtäktsmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm där det också finns en mottagning för våldtagna män. Sverige har höga siffror vad det gäller anmälda våldtäkter. Men det talas mera öppet om våldtäkt i Sverige och det finns många kvinnliga poliser. Forskningen på våldtäktsdroger är ett helt otroligt och intressant kapitel. Black Box är en bok som många bör läsa. Den är placerad på bibliotekens biografiavdelning.
Titel: Black Box
Författare: Shiori Ito
Översättare: Vibeke Emond
Förlag: Systerkonspirationen
Antal sidor: 173
Titel: Black Box
Författare: Shiori Ito
Översättare: Vibeke Emond
Förlag: Systerkonspirationen
Antal sidor: 173
tisdag 23 juni 2020
Tisdagstrion: Sommartider
Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 26: Sommartider
1. Rosen: kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh - Ihr, författare, konstvetare och skribent och Lars - Åke Gustafsson, Nordens främste kännare av rosor och ledare för en nationell inventering av äldre kulturrosor i Sverige inom POM (Programmet för odlad mångfald). Tillsammans har de gjort den här fullständigt ljuvliga boken om rosen. Bildmaterialet är så överdådigt att man ibland tycker sig känna dofter.
Vi får veta att släktet Rosa är det största växtsläktet. Kina har den äldsta roskulturen och den största artrikedomen. Rosen som symbol med ett budskap, rosen i konsten, rosen i parfymindustrin, olika slag av rosor, rosen i textilmönster, rosor i svenska krus, tips på rosenträdgårdar att besöka i Sverige och övriga Europa, litteraturförteckning och register - allt ryms.
2. Brev om blommorna till ma chère couisine av Jean Jacques Rousseau (1712 - 1778). Med bilder av J.P. Redouté "blommornas Rafael". Rousseau var pedagog, författare, samhällsförbättrare, moralist och mycket annat. Han är också känd för sina Bekännelser. Själv tyckte han att han egentligen skulle ha blivit botaniker. Rousseau var också mycket upptagen musik, politik och kärleksaffärer. Rousseau var fem år yngre än Linné, som han beundrade. De dog samma år. Alla med det minsta intresse av blommor kan ha glädje av den här boken.
3. Wild flowers of Britain and northern Europe av Richard Fitter och Alastair Fitter. Illustrerad av Marjorie Blamey.
Den är väldigt roligt att läsa de engelska namnen på växterna i den här fina floran. Illustrationerna är ovanligt fina. Här presenteras mer än 1 430 växter.
1. Rosen: kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högardh - Ihr, författare, konstvetare och skribent och Lars - Åke Gustafsson, Nordens främste kännare av rosor och ledare för en nationell inventering av äldre kulturrosor i Sverige inom POM (Programmet för odlad mångfald). Tillsammans har de gjort den här fullständigt ljuvliga boken om rosen. Bildmaterialet är så överdådigt att man ibland tycker sig känna dofter.
Vi får veta att släktet Rosa är det största växtsläktet. Kina har den äldsta roskulturen och den största artrikedomen. Rosen som symbol med ett budskap, rosen i konsten, rosen i parfymindustrin, olika slag av rosor, rosen i textilmönster, rosor i svenska krus, tips på rosenträdgårdar att besöka i Sverige och övriga Europa, litteraturförteckning och register - allt ryms.
2. Brev om blommorna till ma chère couisine av Jean Jacques Rousseau (1712 - 1778). Med bilder av J.P. Redouté "blommornas Rafael". Rousseau var pedagog, författare, samhällsförbättrare, moralist och mycket annat. Han är också känd för sina Bekännelser. Själv tyckte han att han egentligen skulle ha blivit botaniker. Rousseau var också mycket upptagen musik, politik och kärleksaffärer. Rousseau var fem år yngre än Linné, som han beundrade. De dog samma år. Alla med det minsta intresse av blommor kan ha glädje av den här boken.
3. Wild flowers of Britain and northern Europe av Richard Fitter och Alastair Fitter. Illustrerad av Marjorie Blamey.
Den är väldigt roligt att läsa de engelska namnen på växterna i den här fina floran. Illustrationerna är ovanligt fina. Här presenteras mer än 1 430 växter.
måndag 22 juni 2020
Tänk snabbt! ( vecka 26)
enligt O:
Veckans fem snabba lyder:
badare eller badkruka?
badkruka utan tvekan
hav eller sjö?
under uppväxten sjö; numera hav
färskpotatis eller nypotatis?
nypotatis heter det
Dublin Murders eller Morden i Helsingør?
Dublin Murders. visste inte att Tana French låg bakom
Dockorna som följetong eller vänta på boken?
i loklabladet går Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst.
det blir alldeles lagom med ett avsnitt/dag för en som inte brukar
läsa feelgood
i SvD går Söndagsvägen, true crime av Peter Englund. går säkert bra att
läsa som följetong
Min mörka Vanessa
Vanessa är 15 år när hon möter Jakob Strane, 42. Han är hennes litteraturlärare och hon visar honom sina dikter. Vanessa är begåvad och har alltid skrivit. Vanessa söker sig till Strane och har förtroende för honom och kärleken till litteraturen har de gemensamt. Sakta men säkert byggs deras förhållande upp i romanen Min örka Vanessa av Kate Elizabeth Russell. Strane går väldigt varligt fram och och poängterar: "Det är du som bestämmer vad vi gör." Ansvaret ligger alltså på den oerfarna Vanessa. Han tycker att de båda är mörka romantiker som tycker om det mörka och hemlighetsfulla. "Femton år är en paradox", tänker Strane, "en blandning av anpassning och övermod." Detta gäller flickor. Pojkar är obetydliga när de är femton. Det tisslas och tasslas och tycks och tänks omkring dem. Vanessa ljuger för att rädda Strane. Hon säger sig ha hittat på en historia. Ansvaret är åter Vanessas. Strane anklagar sig själv för att Vanessa ska tycka synd om honom. Berättelsen rör sig på två tidsplan, 2001 och 2017. Vanessas och Stranes förhållande håller i sig länge. "Att bli föremål för grooming är att vara älskad och bli hanterad som något dyrbart och ömtåligt", tänker Vanessa och jämför med hur hennes väninnor blir behandlade av sina valhänta, oerfarna pojkvänner. Strane gav henne självkänsla när hon som mest behövde det. "Jag måste få minnas detta som en kärlekshistoria", tänker Vanessa. En flicka inleder en kampanj mot Jakob Strane och en journalist är inte sen att hänga på. Vanessa kontaktas, men hon vill inte ljuga för att passa in i metoo- rörelsen. Hon har hela tiden vägrat att se sig som ett offer. Om Strane sägs det att han blev ett offer för feminismens tyranni! Strane ger Vanessa litteratur att läsa och bland annat får hon hans Lolita med understrykningar och anteckningar. Sylvia Plath, Emily Dickinson, Proust, Brontë, Edna St. Vincent Millay, och Edith Wharton är andra författare som nämns. Det tog Kate Elizabeth Russell arton år att få ut romanen. En annan kvinna tyckte att författaren stulit hennes historia. Kate Elizabeth Russell är noga med att poängtera att Min mörka Vanessa inte är självbiografisk. Detta är skönlitteratur, säger hon. Det sägs en hel del i Min mörka Vanessa som verkligen kunde tåla att diskuteras. Ämnet är lika aktuellt nu som då. Ett par gånger hade jag velat se vad det står i originaltexten. Jag märker att jag fortsätter att fundera på Vanessa Wye och Jakob Strane.
Titel: Min mörka Vanessa
Författare: Kate Elizabeth Russell
Översättare: Emö Malmberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Tryckår: 2020
Antal sidor: 415
söndag 21 juni 2020
En smakebit på søndag
Från sidan 10 i Sonnenschein: Bakom alla namn döljer sig en historia.
Författare: Dasa Drndic´
En smakebit på søndag anordnas den här veckan av Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar HÄR
lördag 20 juni 2020
Koka björn
Det var nära att jag missat Koka björn av Mikael Niemi. Gillade varken titel eller omslag på boken och visste inte mycket om den mera än att Lars Levi Laestadius skulle figurera i den. Men så var det ju det där med mitt nyfunna intresse för att lyssna på böcker under promenader. Alltså gav jag mig på vandring med Mikael Niemis inläsning av sin egen bok som sällskap. Lite trögt var det i starten, men ganska snart tog berättelsen fart och jag kunde bekanta mig med prosten och nåjdungen Jussi i deras förehavanden. Prosten är mycket intresserad av växter. Han intresserar sig också för Jussi och hans utveckling. Prosten skriver in Jussi i kyrkboken och lär honom läsa och skriva. Laestadius förespråkar potatisen som mat åt sina församlingsbor. Lars Levi Laestadius kom till Kengis med väckelsen och han är sträng vad det gäller brännvinet, vilket inte ses med blida ögon av församlingsborna. De vill ha sin sup när de kommer med tiondet. Prosten är vetenskapligt lagd och han har sinne för nymodigheter sådant som fingeravtryck, papillarmönster, och daggerotypi, det vill säga den första fotokonsten. Dessa intressen kommer väl till pass när det börjar hända obehagliga saker i trakten. Flera kvinnor överfalls och dödas. Även en konstnär får sätta livet till. Prosten visar sig vara en begåvad kriminaltekniker som med Jussi vid blocket och pennan undersöker brottsplatser och förhör vittnen. Länsman och fjärdingsmannen är lika odugliga och korrupta som prosten och Jussi är smarta och samvetsgranna. Men de saknar den formella makten. Eftersom Jussi är halvt om halvt same blir han snart misstänkt för att vara inblandad i dråpen. Och det går riktigt illa för honom. Till slut förs han till kronohäktet i Umeå. Prosten arbetar oförtrutet på att rentvå Jussi som han vet är oskyldig. Lars Levi Laestadius är en intressant person och han får en kärleksfull beskrivning i Koka björn. Liksom Jussi för den delen. Väckelsen diskuteras i romanen liksom samerna och deras situation. Prosten talar både samiska, finska och svenska. Mikael Niemis inläsning är utmärkt. Hans vackra dialekt gör rättvisa både åt dialekten och det lite högtidliga språket. Niemis skildring är såväl naturalistisk som lyrisk och dramatisk. Han är en naturskildrare av rang och är både jägare och fiskare precis som prosten. Koka björn är både spännande och lärorik. Och överraskande in i det sista. Jag är väldigt glad att jag lyssnade på den.
fredag 19 juni 2020
Fem en fredag v. 25: Midsommar
Midsommarstången är Mias |
1. Hur firar du midsommar i år?
Jag gör det jag får. Nämligen ingenting. Det blir trädgården. Men det är inte fy skam med alla blommande rosor som behöver ansas hela tiden. Och skuggan under träden är guld värd. Och frukosten på altanen.
2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord?
Vi äter ett rejält mål mat med sill och potatis, gräddfil och gräslök mitt på dagen. Sedan får det bli jordgubbar för resten.
3. Kommer du dansa runt en majstång?
Naturligtvis inte! Guskelov!
4. Hur var dina midsomrar som barn?
Vi gjorde midsommarstång och plockade sju sorters blommor och lade under kudden. Men allt stöp ju på att vi inte kunde hålla tyst.
5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året?
Ännu mindre. Men en ljudbokspromenad blir det såklart. Det gjorde jag inte förra året. Läser lokalbladets Sommarföljetong som är Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst. En feelgood, alltså. Inte min tekopp. Men första avsnitten var överraskande bra. Kanske för att huvudpersonen älskar picklad rödlök precis som jag och för att hon också är besatt av ljudböcker.
torsdag 18 juni 2020
Helgfrågan v. 25
Mias helgfråga v. 25
Hur har era recensioner blivit bemötta, har någon författare hört av sig?
Det har hänt några gånger och det var positivt. Någon annan gång var det positivt men man påpekade ett stavfel. Birgitta Andersson, även kallad Blondie, med ett brokigt förflutet, läste bl. a. litteraturvetenskap medan hon satt i fängelse. Birgitta Stenberg hjälpte henne att skriva boken Blondie.
Bonusfråga: Hur firar ni midsommar?
Å, det blir nästan löjligt stillsamt. På morgonen får vi jaga jordgubbar på torget innan alla andra gör det. Ingen självplockning i år. 75 kr/l. 140 för 2 l. Lång frukost i trädgården. Därefter ansar jag mina rosenbuskar, läser i en stund, promenerar med en bok i öronen. Sedan blir det nypotatis, sill, gräslök och gräddfil, öl och snaps.Kaffet intar vi i trädgården. Utan barn och barnbarn. 😩
onsdag 17 juni 2020
Sen for jag hem
Jag kommer att sakna Jana Kippo och hela hennes bekantskapskrets känner jag när jag slår igen Sen for jag hem. Och jag kan tycka att att en del fyra inte skulle kännas fel. Karin Smirnoff stänger inte dörren riktigt, tycker jag. Alla tre delarna i serien håller samma kvalitet. Jag skulle inte kunna säga att Jag for ner till bror och Vi for upp med mor var varken bättre eller sämre än del tre. I Sen for jag hem möter en många karaktärer som känns igen ifrån de tidigare delarna. Romanen tar vid i det dramatiska skede där del två slutar. Jana mister sin bror Bror. Fast ändå inte. Pastorsilas från gemenskapen hävdar att Bror måste begravas i Kukkojärvi där han har sin gravida hustru. Jana får ge med sig, men hon bär sin bror med sig och för en oavbruten dialog med honom. Jana är född 1980. 2005 tar hon examen vid Konstfack. Och nu är hon aktuell som utställare på gallerilind i Stockholm. Hennes lerfigurer, fyllekompaniet, säljer så gott som helt slut. Det är på denna utställning hon möter Nikki, som sysslar med textil konst. Hennes far, Mikkelmadsen är skulptör, eller stenhuggare som han själv väljer att kalla sig. Jana känner instinktivt att detta är något hon vill. Under sin vistelse i Stockholm möter hon också stevenking och hans bror philipking. Jana och stevenking blir ett par och det är den verkliga kulturkrocken. Men konstigt nog finner sig Jana i att stevenking köper transvestitkläder och högklackade skor åt henne. Förälskelsen övergår snart i maktkamp och stevenking börjar misshandla henne. När han till slut går för långt lämnar hon honom. Och hämnden är hennes. Jana själv anser att hon är betingad sedan barndomen. Arvet betyder mera än miljön. Den våldsamme fadern finns som en mörk skugga i Janas liv liksom den likgiltiga modern som broderade religiösa bonader. Hemma i Smalånger arbetar Jana inom äldreomsorgen. Märtaljungqvist ringer oavbrutet och vill att Jana ska arbeta. Hemvården har privatiserats och vårdtagarna kallas nu kunder. Personalen ska logga in och ut och arbeta tripplade turer. Jana försöker upprätta ett mor/dotter - förhållande med dottern Diana, men det är svårare. Författarens mycket speciella språk är spännande med många dialektala uttryck. Vilken kaffedrickare som helst kan väl föreställa sig hur det är att vara okaffedrucken. Och att tövädret som kommer till jul kommer olagom förstår en ju.
tisdag 16 juni 2020
Tisdagstrion: Från regnbågshyllan
Ugglans & Bokens läsutmaning Tisdagstrion v. 25: Från regnbågshyllan
Twinkle, twinkle av Kaoro Ekuni. Hennes far
var haikudiktare och essäist. Kaori Ekuni har skrivit många romaner som
översatts till ett flertal språk och i Japan kallas hon "the female
Murakami". Twinkle, twinkle är lättläst och kan vid ett första påseende förefalla enkel. Men
när en börjar tänka efter så rör det sig om djupa mänskliga känslor och
relationer. Och om kärlek, olika slag av kärlek. När vi först möter det
unga paret Shoko och Matsuki har de varit gifta i tio dagar. De delar en
liten lägenhet med den lila mannen på en akvarellmålning av Cezanne och
en jättepalmlilja som de fått av Mutsukis vän och älskare, Kon, i
bröllopsgåva. Shoko sjunger för den lila mannen och är noga med att
jättepalmliljan får socker i sitt te.
Katapultpriset och Borås
Tidnings debutantpris. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St.
Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som
biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin
sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och
fotbollshuliganer. Här finns klassklyftor, utanförskap men också omtanke
och sammanhållning. Hiv - smittan sprids och folk dör i aids. Polisen
är våldsam och korrupt och St. Petersburg är omänskligt kallt.
Husfrid av Alison Bechdel. Undertitel: En tragikomisk berättelse.
Denna grafiska roman är otroligt välgjord och välskriven. Den innehåller mängder av litterära referenser; Camus, Wilde, Joyce, Kate Millett, Colette, Faulkner och Kipling för att nämna några. Och det är ju alltid roligt. Alison och hennes far, Bruce, läste mycket och diskuterade det de läste. Fadern var lärare och begravningsentreprenör. Han var en kylig och krävande man; en estet som ständigt renoverade huset. Alison kommer ut som lesbisk och upptäcker strax efter faderns hemlighet.
Denna grafiska roman är otroligt välgjord och välskriven. Den innehåller mängder av litterära referenser; Camus, Wilde, Joyce, Kate Millett, Colette, Faulkner och Kipling för att nämna några. Och det är ju alltid roligt. Alison och hennes far, Bruce, läste mycket och diskuterade det de läste. Fadern var lärare och begravningsentreprenör. Han var en kylig och krävande man; en estet som ständigt renoverade huset. Alison kommer ut som lesbisk och upptäcker strax efter faderns hemlighet.
måndag 15 juni 2020
Tänk snabbt! v. 25
Enligt O:
Veckans fem snabba v. 27 lyder :
Pippi eller Mumin - Mumin. Utan tvekan!
Lyssna på Sommar i P1 eller hoppa över? - Lyssna så mycket jag orkar!
Greta Thunberg eller Anders Tegnell? - Anders Tegnell. Utan tvekan!
Anders Roslund eller Frida Skybäck? - Anders Roslund
(Bok att läsa i sommar)? (Samlade verk av Lydia Sandgren)
Jordgubbar eller sill? - Sill och jordgubbar. Ett måste!
Utmaning: Authors & Characters: Kerstin
som bland annat skrivit en fin roman med titeln Marie - Louise om konstnären Karl Fredrik Hills mindre kända syster Marie - Louise, även kallad Maja. Professorsfamiljen bor på Skomakaregatan i Lund. Maja och Carl stod varandra mycket nära och företog ofta långa promenader i omgivningarna utrustade med staffli och penslar. Botaniska trädgården i Lund var också en älskad plats, en tillflykt från det instängda hemmet. Båda älskar träd. Maja hade också velat måla, men det är Carl Fredrik som får utbilda sig i Stockholm och Paris. Maja får däremot hämta hem den sjuke brodern efter sammanbrottet och sjukhusvistelsen i Frankrike.
Kerstin är modern i Helena von Zweigbergks roman Än klappar hjärtan
Här har vi tre systrar Astrid - äldst, duktig, vällyckad med snäll man och tre barn; Sandra - inte så lyckad varken i yrkeslivet eller i sin relation med Per som räknar sig som Konstnär med stort K och dricker för mycket, ett barn; Lena - yngst och äventyrligast, arbetar som designer och reser mycket, inga barn. Kerstin är mor till dem alla. Hans, som var far till dem alla, var en good enough far men en dålig äkta man.
söndag 14 juni 2020
En smakebit på søndag
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
"När Strane och jag träffades var jag femton och han fyrtiotvå, nästan trettio fulländade år emellan oss. Det var så jag beskrev åldersskillnaden mellan oss då - fulländad. Jag älskade matematiken i det; tre gånger så gammal som jag och hur enkelt var det inte att föreställa sig tre av mig som rymdes inuti honom: mitt ena jag låg virat runt hans hjärna, mitt andra runt hans hjärta och mitt tredje jag rann i flytande form genom hans ådror. Han sa att romanser mellan elever och lärare ibland kunde förekomma på Browick, men att han aldrig hade haft någon eftersom han aldrig hade känt någon längtan efter det. Jag var den första elev som hade fått honom att tänka tanken. Det var något med mig som gjorde att han var beredd att ta risken. Jag utövade en speciell lockelse på honom. "
Från sidan 11 i Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell.
Fler smakebitar HÄR
"När Strane och jag träffades var jag femton och han fyrtiotvå, nästan trettio fulländade år emellan oss. Det var så jag beskrev åldersskillnaden mellan oss då - fulländad. Jag älskade matematiken i det; tre gånger så gammal som jag och hur enkelt var det inte att föreställa sig tre av mig som rymdes inuti honom: mitt ena jag låg virat runt hans hjärna, mitt andra runt hans hjärta och mitt tredje jag rann i flytande form genom hans ådror. Han sa att romanser mellan elever och lärare ibland kunde förekomma på Browick, men att han aldrig hade haft någon eftersom han aldrig hade känt någon längtan efter det. Jag var den första elev som hade fått honom att tänka tanken. Det var något med mig som gjorde att han var beredd att ta risken. Jag utövade en speciell lockelse på honom. "
Från sidan 11 i Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell.
Fler smakebitar HÄR
lördag 13 juni 2020
The Song of Achilles
"Terrific. The Trojan wars and the legendary love story of Patroclus and Achilles told with all the intensity and accuracy that this world of violence, superstition and romance deserves." The Judges of the Orange Prize for Fiction 2012.
The Song of Achilles av Madeline Miller är en underbar roman som följer händelserna som skildras i Iliaden men som lyfter fram den vackra kärlekshistorien mellan den vackre hjälten och halvguden Achilles och den landsförvisade prins Patroclus. För dem båda är det självklart att Achilles är den förste och främste; den begåvade och gudabenådade som åtnjuter sin moders, sjönymfen Thetis, beskydd. De båda pojkarna skickas till berget Pelios och den vise kentauren Chiron för utbildning. Tre härliga år tillbringar de där. Vid sjutton års ålder kallas de hem för att delta i kriget mot Troja. Achilles far, Peleus, känner sig för gammal för strider. Prins Paris har rövat bort Menelaos hustru, den sköna Helena, och nu måste hon hämtas hem. Det ska inte ta så lång tid. I själva verket kommer det att ta tio år. Grekerna skakas av pesten och av inre stridigheter. Achilles och Agamemnon har svårt att hålla sams och nu blir det riktigt allvarligt. Agamemnon har tagit till sig Briseis, som är en uppskattad slavinna vid Achilles hov. Achilles kräver en ursäkt av Agamemnon. Får han inte det lägger han ner vapnen. Utan Achilles har grekerna inte stora utsikter att vinna kriget. Det blir den tillbakadragne Patroclus som kommer på en lösning. Den är djärv och våghalsig och kommer att stå honom dyrt. Patroclus har genomgått en utveckling. Han är ingen krigare, men han gör stor nytta i sjukvårdstältet. Han har vunnit mannarnas respekt genom sin ärlighet. Han är också den som berättar. The Song of Achilles är omöjlig att lägga ifrån sig. Det är en historisk roman, en spänningsroman och en kärleksroman. Madeline Miller skriver en lättillgänglig engelska med en levande och naturlig dialog. Dödsriket och jordelivet ligger nära varandra och det ena är lika aktuellt som det andra. Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och rekommenderar den varmt. Pat Barker har skildrat samma tid i sin senaste roman, Flickornas tystnad. Men i den är det Briseis som är berättarrösten.
Titel: The Song of Achilles
Författare: Madeline Miller
Förlag: Bloomsbury Publishing
Tryckår: 2012
Antal sidor: 352
The Song of Achilles av Madeline Miller är en underbar roman som följer händelserna som skildras i Iliaden men som lyfter fram den vackra kärlekshistorien mellan den vackre hjälten och halvguden Achilles och den landsförvisade prins Patroclus. För dem båda är det självklart att Achilles är den förste och främste; den begåvade och gudabenådade som åtnjuter sin moders, sjönymfen Thetis, beskydd. De båda pojkarna skickas till berget Pelios och den vise kentauren Chiron för utbildning. Tre härliga år tillbringar de där. Vid sjutton års ålder kallas de hem för att delta i kriget mot Troja. Achilles far, Peleus, känner sig för gammal för strider. Prins Paris har rövat bort Menelaos hustru, den sköna Helena, och nu måste hon hämtas hem. Det ska inte ta så lång tid. I själva verket kommer det att ta tio år. Grekerna skakas av pesten och av inre stridigheter. Achilles och Agamemnon har svårt att hålla sams och nu blir det riktigt allvarligt. Agamemnon har tagit till sig Briseis, som är en uppskattad slavinna vid Achilles hov. Achilles kräver en ursäkt av Agamemnon. Får han inte det lägger han ner vapnen. Utan Achilles har grekerna inte stora utsikter att vinna kriget. Det blir den tillbakadragne Patroclus som kommer på en lösning. Den är djärv och våghalsig och kommer att stå honom dyrt. Patroclus har genomgått en utveckling. Han är ingen krigare, men han gör stor nytta i sjukvårdstältet. Han har vunnit mannarnas respekt genom sin ärlighet. Han är också den som berättar. The Song of Achilles är omöjlig att lägga ifrån sig. Det är en historisk roman, en spänningsroman och en kärleksroman. Madeline Miller skriver en lättillgänglig engelska med en levande och naturlig dialog. Dödsriket och jordelivet ligger nära varandra och det ena är lika aktuellt som det andra. Jag tyckte väldigt mycket om den här romanen och rekommenderar den varmt. Pat Barker har skildrat samma tid i sin senaste roman, Flickornas tystnad. Men i den är det Briseis som är berättarrösten.
Titel: The Song of Achilles
Författare: Madeline Miller
Förlag: Bloomsbury Publishing
Tryckår: 2012
Antal sidor: 352
fredag 12 juni 2020
Fem en fredag v. 24: Dagens ord
elisamatilda: Fem en fredag
1. Vilken är din relation till begreppet ”gröna fingrar”?
Jag vet precis vad som avses. När jag ser mig om bland vänner och bekanta är det alldeles uppenbart att somliga har "gröna fingrar" medan andra - till exempel jag - avundsjukt ser på.
2. Vad skulle du vilja ha i din drömträdgård/balkong?
Träd måste finnas i min trädgård. Och rosor och syrener.
och gärna några japanska lönnar.
3. Hur kryddar du helst din mat?
Salt, svartpeppar, citronpeppar, koriander
4. Vad för typ av växter gillar du bäst?
Träd och rosor
5. Om du fick sätta ett namn på en växt, vad skulle det vara?
En vacker, tålig, liten Austinros, som doftar gott. Ellen skulle den heta.
1. Vilken är din relation till begreppet ”gröna fingrar”?
Jag vet precis vad som avses. När jag ser mig om bland vänner och bekanta är det alldeles uppenbart att somliga har "gröna fingrar" medan andra - till exempel jag - avundsjukt ser på.
2. Vad skulle du vilja ha i din drömträdgård/balkong?
Träd måste finnas i min trädgård. Och rosor och syrener.
och gärna några japanska lönnar.
3. Hur kryddar du helst din mat?
Salt, svartpeppar, citronpeppar, koriander
4. Vad för typ av växter gillar du bäst?
Träd och rosor
5. Om du fick sätta ett namn på en växt, vad skulle det vara?
En vacker, tålig, liten Austinros, som doftar gott. Ellen skulle den heta.
torsdag 11 juni 2020
Helgfrågan v. 24
Mias helgfråga:
Ja, jag blir väldigt uppiggad av att tala med dotterdottern när hon ringer till mig på sin första mobil❤️. Och så tycker jag att det är väldigt trevligt att se på alla småfåglarna som uppsöker fågelbadet i trädgården. Att äta frukost ute och läsa tidningen i evigheter, lösa sudoku och sedan fortsätta läsningen med en bok det tycker jag är härligt.
Först och främst äter jag jordgubbar. Dessutom fryser jag en del. Sedan gör jag en oanständigt god jordgubbspaj stup i ett hela sommaren. Ett par omgångar jordgubbs - och rabarbermarmelad brukar det också bli.
Har du något positivt att dela med dig?
Bonusfråga: Just nu är det jordgubbstid, vad brukar du göra med jordgubbar?
onsdag 10 juni 2020
Jonny Liljas skuld
I Jonny Liljas skuld möter en för första gången poliskommissarien Jonny Lilja. Författaren Olle Lönnaeus skriver fram en antihjälte; 43 år; mager och blåögd, skild och med ett utvecklat spelmissbruk som försätter honom i en omöjlig skuld till en mäktig man i den kriminella världen. Det visar sig att det i förlängningen också kommer att gå ut över hans 16 - åriga adoptivdotter, Maria, förutom att det kostar honom själv ett finger. Jonny är en ensamvarg, men när Eva Ström gör sitt intåg på scenen anar läsaren att de kommer att bli ett bra team. Åtminstone sedan Eva Ström förklarat för Jonny att hon föredrar flickor. I Jonny Liljas skuld är Jonny sjukskriven och Eva ska (motvilligt) ha semester. Deras Wagner - älskande chef, Björn Bernhardsson, betraktar sina båda underlydande med vantrogen misstro. Varför kan de inte hålla sig lugna under sina respektive ledigheter? Fyra döda flickor har hittats i Furuboda, Barsebäck, Ribban och Ravlunda. Ingen har anmält dem försvunna. Det gäller förmodligen människohandel och Jonny vet vem som troligen ligger bakom. Både Jonny och Eva tycker att polisen inte tar det här på allvar eftersom det gäller s.k. rumänska horor. Alltså sätter Jonny och Eva till alla klutar var och en på sitt håll och de kommer fram till samma resultat. Jonny bor i en lägenhet på Kristianstadsvägen och han känner väl till sitt Malmö. Jonny Liljas skuld är lite rörigare än del tre i serien, Tiggarens hand. Det känns som om den gapar över lite för mycket. Uppläsaren är inte fullt så lyckad heller; inte dålig alls, men inte så bra som Christian Fex. Nu väntar del 2, Marias tårar.
Titel: Jonny Liljas skuld
Författare: Jonny Lönnaeus
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Hör Opp!
Utgivningsår: 2014
Titel: Jonny Liljas skuld
Författare: Jonny Lönnaeus
Uppläsare: Mats Eklund
Förlag: Hör Opp!
Utgivningsår: 2014
tisdag 9 juni 2020
Tisdagstrion: Sjukdomar
Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 24 handlar om sjukdomar.
När jag letar i min blogg på sjukdomar hittar jag många böcker som handlar om Alzheimers sjukdom, men jag väljer ändå några andra sjukdomstillstånd.
Agaat av Marlene van Niekerk
handlar om ALS. 67 - åriga Milla de Wet ligger förlamad i ALS på gården Grootmoederdrift som hon älskar över allt annat och som hon arbetat för i alla år. Agaat, som först var fosterbarn och sedan degraderades till tjänsteflicka när ende sonen föddes blir den som fostrar pojken. Relationen mellan Agaat och hennes matmor är oerhört fascinerande. Agaat är den enda som kan tyda Millas ögonrörelser som uttrycker hennes vilja
Min mamma är död av Claes Britton handlar bland annat om moderns död i lungcancer. Mona Britton var professor i invärtes medicin och var den första som misstänkte vad hennes besvär kunde bero på. Hon skriver livskvalitetsprotokoll för varje dag. Det landar så snart på minus varje dag och modern sätter målmedvetet och stoiskt sina planer i verket. Genom sin själsstyrka besparar hon de anhöriga många svåra beslut. Claes Britton berättar avväpnande och med ett barns öppenhet om sin vantro, sin sorg när insikten kommer och smärtorna när han inser att han blivit "a motherless child". Han reflekterar över aktiv och passiv dödshjälp och smärtlindring och när det ena övergår i det andra.
Mira och Irma av Sanne Gruber. Mira bor i Rom och arbetar på en manlig avdelning på ett vårdhem. Irma är ensamstående mor i Wien. Hon är kulturjournalist och genomgår en njurtransplantation som ger upphov till många funderingar. Är hennes kropp hennes egen längre? Vem är det som har donerat njuren? Hur gick det till? Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik.
När jag letar i min blogg på sjukdomar hittar jag många böcker som handlar om Alzheimers sjukdom, men jag väljer ändå några andra sjukdomstillstånd.
Agaat av Marlene van Niekerk
handlar om ALS. 67 - åriga Milla de Wet ligger förlamad i ALS på gården Grootmoederdrift som hon älskar över allt annat och som hon arbetat för i alla år. Agaat, som först var fosterbarn och sedan degraderades till tjänsteflicka när ende sonen föddes blir den som fostrar pojken. Relationen mellan Agaat och hennes matmor är oerhört fascinerande. Agaat är den enda som kan tyda Millas ögonrörelser som uttrycker hennes vilja
Min mamma är död av Claes Britton handlar bland annat om moderns död i lungcancer. Mona Britton var professor i invärtes medicin och var den första som misstänkte vad hennes besvär kunde bero på. Hon skriver livskvalitetsprotokoll för varje dag. Det landar så snart på minus varje dag och modern sätter målmedvetet och stoiskt sina planer i verket. Genom sin själsstyrka besparar hon de anhöriga många svåra beslut. Claes Britton berättar avväpnande och med ett barns öppenhet om sin vantro, sin sorg när insikten kommer och smärtorna när han inser att han blivit "a motherless child". Han reflekterar över aktiv och passiv dödshjälp och smärtlindring och när det ena övergår i det andra.
Mira och Irma av Sanne Gruber. Mira bor i Rom och arbetar på en manlig avdelning på ett vårdhem. Irma är ensamstående mor i Wien. Hon är kulturjournalist och genomgår en njurtransplantation som ger upphov till många funderingar. Är hennes kropp hennes egen längre? Vem är det som har donerat njuren? Hur gick det till? Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik.
måndag 8 juni 2020
Utmaning: Authors & Characters
Lyrans utmaning v. 24: Simon
Claude Simon föddes på Madagaskar 1913 och dog i Paris 2005. Han fick Nobelpriset i litteratur 1985 med motiveringen att han "förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor". I min hylla har jag Vägen till Flandern och den är läst också. Claude Simon är ingen lättläst författare. Vägen till Flandern är en självbiografisk roman som skildrar Simons upplevelser som kavallerist och krigsfånge under andra världskriget. Den är ett collage av minnesfragment och associationer hos författarens alter ego, Georges. När jag nu bläddrar i Vägen till Flandern och ser mina anteckningar och understrykningar får jag naturligtvis lust att läsa om boken. Läs Mats Gellerfelts arikel om Claude Simon HÄR
Simon Darre är en viktig bakgrundsfigur i Kristin Lavransdotter. Kristin Lavransdotter är hans livs stora kärlek, men hon väljer ju som vi vet en annan, trots att hennes älskade far gärna sett Simon som sin svärson. Men Simon finns där som stöd åt Kristin när det behövs och de är mycket goda vänner.
Claude Simon föddes på Madagaskar 1913 och dog i Paris 2005. Han fick Nobelpriset i litteratur 1985 med motiveringen att han "förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor". I min hylla har jag Vägen till Flandern och den är läst också. Claude Simon är ingen lättläst författare. Vägen till Flandern är en självbiografisk roman som skildrar Simons upplevelser som kavallerist och krigsfånge under andra världskriget. Den är ett collage av minnesfragment och associationer hos författarens alter ego, Georges. När jag nu bläddrar i Vägen till Flandern och ser mina anteckningar och understrykningar får jag naturligtvis lust att läsa om boken. Läs Mats Gellerfelts arikel om Claude Simon HÄR
Simon Darre är en viktig bakgrundsfigur i Kristin Lavransdotter. Kristin Lavransdotter är hans livs stora kärlek, men hon väljer ju som vi vet en annan, trots att hennes älskade far gärna sett Simon som sin svärson. Men Simon finns där som stöd åt Kristin när det behövs och de är mycket goda vänner.
söndag 7 juni 2020
En smakebit på søndag
"My father was a king and a son of kings. He was a short man, as most of us were, and built like a bull, all shoulders. He married my mother when she was fourteen and sworn by the priestess to be fruitful. It was a good match: she was an only child, and her fathers fortune would go to her husband. He did not find out until the wedding that she was simple. Her father had been scrupulous about keeping her veiled until the ceremony, and my father had humoured him. If she were ugly, there were always slave girls and serving boys. When at last they pulled off the veil, they say my mother smiled. That is why they knew she was quite stupid. Brides do not smile."
Från sidan 1 i The Song of Achilles av Madeline Miller.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers, så klart! Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
Från sidan 1 i The Song of Achilles av Madeline Miller.
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers, så klart! Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
lördag 6 juni 2020
Tiggarens hand
Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan. Han är också författare till en rad kriminalromaner. Eftersom jag länge tänkt läsa något av honom laddade jag på måfå ner Tiggarens hand att ha som promenadsällskap. Det visade sig vara en fullträff. Tiggarens hand tilldrar sig i Malmö. Någon som säger sig representera Bröderna skall rensa upp i staden och börjar med några romer. Ett par sysslolösa invandrarungdomar kastar brandbomber på parkerade bilar och i den ena bilen syns plötsligt silhuetten av en man i baksätet. En av pojkarna, Amir, blir helt förfärad och kommer att plågas av sitt dåliga samvete. Ibrahim, en gammal "blind" man sitter på en bänk i närheten. Han ser, hör, luktar och vet mycket om vad som tilldrar sig omkring honom. Jonny Lilja, polis sedan många år och hans kollega Eva Sköld får det hett om öronen. En skottlossning vid Järnkajen; flera döda människor på olika ställen får polischefen Bill Lundström att bli stressad. Jonny Lilja har dessutom en del egna demoner att brottas med. Maria, hans adopterade dotter, ska just fylla 18 år. Båda saknar sin döda ex - hustru respektive mor. Jonny Lilja har
naturligtvis användbara kontakter lite varstans i samhället. En
journalist, som kärleksfullt benämns "Gollum", har en osviklig näsa vad
det gäller brott och olyckshändelser. Han är alltid först på plats. Karl
Genström alias "Kaggen" äger en bilverkstad och ogillar egentligen
polisen, men gör undantag för Jonny Lilja. Han har också en del
information att tillföra om han är på det humöret. Kriminalinspektör
Ulf Holm är brottsplatsundersökare. Han är självgod och en välutvecklad
fullblodsrasist i ständig strid med Eva Ström. Förutom att Tiggarens hand är väldigt spännande är det särpräglade persongalleriet väl beskrivet. Dialogen är otvungen och miljön levande. Olle Lönnaeus skriver om samhällsproblem och hans kunskaper om polisarbete verkar tillförlitliga. I Tiggarens hand förekommer flera fäder som sviker på olika sätt. Någon misshandlar fysiskt; en annan psykiskt. Jonnys egen far, juridikprofessorn Magnus Lilja, kan räknas till dessa fäder. Uppläsare är Christian Fex. Hans malmöitiska passar utmärkt i sammanhanget och han läser väldigt bra. Detta är del tre i en serie om Jonny Lilla och Eva Ström. Den första romanen i serien heter Jonny Liljas skuld; del två Marias tårar.
Titel: Tiggarens hand
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Bokförlaget
Uppläsare: Christian Fex
Utgivningsår: 2018
Titel: Tiggarens hand
Författare: Olle Lönnaeus
Förlag: Bokförlaget
Uppläsare: Christian Fex
Utgivningsår: 2018
fredag 5 juni 2020
Fem en fredag v. 23: Solsken
elisamatildas fem en fredag v. 23 handlar om solsken
1. Vilket är ditt första tecken på sommar?
Ett säkert sommartecken är att jag plockar handskarna ur min handväska
2. Vad har gjort dig glad idag?
En bild från yngsta barnbarnet på blå himmel. Den var egentligen grå, men han hade photoshopat, sa han.
3. Vilken är den ljusaste platsen i ditt hem?
Mitt rum på eftermiddagen
4. När senast kom sol efter regn?
Idag, men det gick fort över
Läsning under tallarna |
5. Vad gör du helst en solig dag?
Sitter i skuggan under ett träd och läser