Stormfåglar

Lånad bild

Årets första bok handlar liksom årets sista om is. Einar Kárasons Stormfåglar skildrar några fasansfulla dygn av storm, is och kyla på en isländsk fisketrålare, Måsen, utanför Newfoundland. En verklig händelse 1959 är utgångspunkt för romanen. Besättningen består av 32 personer. Den unge Larus blir den en följer. Han är ung och stark och mån om att göra sitt bästa. Han och den rutinerade gamle båtsmannen - som för övrigt påminner om mr Baines i Onedinlinjen - finner varandra i en ordlös gemenskap. Vi möter besättningen först i deras arbete med att hacka loss all is ifrån båten. Det är ett livsfarligt arbete. Männen måste hela tiden hålla i sig. Själva däcket är isigt. Kaptenen håller utkik och varnar för de höga vågorna som kan bli upp till 18 meter. Männen arbetar med korta vilopauser om två timmar. Kocken gör sitt bästa för att hela tiden hålla dem med kaffe, smörgåsar och näringsrik mat. Måsen har kontakt med ett par andra fiskebåtar i närheten, men efter en tid tystnar de. Kaptenen måste ha is i magen för att manövrera trålaren rätt när den har vänt fören mot djupet. Två räddningsbåtar måste offras för att göra Måsen lättare.  Jag måste slå upp en bild för att se hur en trålare ser ut. Författaren har stort förtroende för läsarna när det gäller fackuttryck; dävert, valback, båtuggla, messenjer. En läser andlöst. Mörkret, stormen, kylan och ensamheten drabbar också mig som läsare. Här erbjuds inga genvägar. Jag måste veta hur det går. Omedelbart. En litterär pärla med snyggt omslag enligt mitt förmenande.

Titel: Stormfåglar
Författare: Einar Kárason
Översättare: John Swedenmark
Förlag: Bokförlaget Thorén&Lindskog
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 100