På livets trottoir

Anna Söderblom, maka till ärkebiskop Nathan Söderblom, blev på sin ålders höst uppmanad att skriva ner sina minnen. Det blev inga sammanhängande memoarer utan mera nedslag i ett långt liv; På livets trottoir. Efterlämnade anteckningar, 1948.  Hon skriver om sin mor och sin far och om sin berömde bror operasångaren och teaterdirektören John Forsell. Anna Söderbloms svärfar var den stränge och hårde prästen Jonas Söderblom får ett eget kapitel. Hon tyckte mycket om honom och det tycktes vara ömsesidigt. Det blir många minnen av de kända människor som rörde sig i deras umgänge. Anna Söderblom tog studenten vilket ju inte var så vanligt att flickor fick göra på den här tiden. Då träffade hon bl. a. Lydia Wahlström, historiker, författare och rösträttsförkämpe,  och de fann varandra direkt. De första åren av äktenskapet bodde Anna och Nathan Söderblom i Paris för att sedan flytta till Uppsala där Nathan Söderblom blev professor. Han var också professor i Leipzig men slutade 1914 då han blivit utnämnd till ärkebiskop. Här finns också med några uppsatser om  Söderblom som behandlar vänskapen med Strindberg (som behövde låna pengar) och Heidenstam. På livets trottoir. 2 utkom postumt. Några kapitel var klara medan flera andra är obeaarbetade. Eftersom de fanns med i i hennes efterlämnade minnesanteckningar och avsikten var att de skulle vara med i del 2 så fick de göra det. Den kom ut 1956 på Gleerups förlag.
Anna Söderblom är saklig och har distans till sitt material. Hon är sparsam med personliga kommentarer och håller sig mestadels till makens göranden och låtanden vilket ju är lite synd, kan jag tycka. Men visst, det är kulturhistoria.