Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. En dag på stranden blir Hana tvungen att låta sig tillfångatas för att rädda sin nio år yngre syster. Året är 1943. Hana hamnar på en soldatbordell och blir s. k. trösterska. Hon lever ett förfärligt liv med usla boendeförhållanden, undermålig mat och ständig förnedring. Systerskapet mellan de olyckliga kvinnorna är det som håller dem uppe. Korpral Morimoto, som var den som tillfångatog Hana, är som besatt av henne. Så till den grad att han en dag hjälper henne att fly. Tillsammans med honom, förstås. Mer än sextio år senare möter läsaren Emi som genomlevt ett kärlekslöst äktenskap. Hon har en son och en dotter som bor i Seoul. Emi känner av åldern men fortsätter att dyka. Hon känner evig skuld för att systern offrat sig för henne. Och hon tänker hela tiden på Hana. Under flera år går hon med i en demonstration som kräver att Japan ber Sydkorea om ursäkt för de mer än 200 000 kvinnor som led i soldatbordellerna. 2011 avtäcks Fredsstatyn i Seoul vid kvinnornas tusende onsdagsdemonstration och Emi får syn på den och hon är säker på att Hana stått modell för en av de avbildade kvinnorna. Hon svimmar av chocken och vaknar på ett sjukhus. I den här romanen berättas ett stycke modern historia. Japans ockupation av Korea; inbördeskriget i Korea som ledde till uppdelningen i Nord - och Sydkorea. Och så är det viktig kvinnohistoria. En läser som förhäxad; lider med de båda systrarna och deras mor och de andra tappra dykarkvinnorna som också överlever med hjälp av varandra. Jag förstår att den här romanen rönt stora framgångar runt omkring i världen. Bookmark förlag 2018. Översättning : Ylva Ståhlmarck.
Tack Violen för den här fina boken!
Den här boken har jag förstått att jag också måste läsa. Fin text om den och fin bild.
SvaraRaderaja, det ska du nog. lärorikt och intressant. ett stycke icke så känd kvinnohistoria
Radera