Karin och hennes mor Betty har varit i stan och köpt tyg till Karins bröllopsklänning och de har talat med sömmerskan Elvira om syhjälp. Men de har också varit hos doktorn för att få hostmedicin åt Karin, som haft feber och hosta en tid. Hon är svag och orkeslös och doktorn skräder inte orden. Raka vägen hem igen och marsch i säng! De är rädda och snopna och sitter flera timmar på en servering. Hade Karin dansat döden på sig den där kvällen/natten när hon lockat och tubbat en lastbilschaufför att köra henne och hennes väninnor till dansbanan? Karin satt på flaket i sina tunna sommarkläder och det blev senare än de tänkt sig. Hela byn följer Karins feberkurva. Läkaren, predikanten och söndagsskolläraren kommer i olika turer. Fästmannen har kallats hem ifrån sin militärtjänstgöring och får ringen tillbaka. Karins far, handlaren Haglund, vet inte hur han ska handskas med situationen. Men hans praktiskt lagda hustru Betty gör döden till en vän. Karin ligger och stryker med sin tunna hand över det blommiga voiletyget som hon skulle ha burit som världslig pingstbrud. Nu blir hon frälst under sina sista timmar i livet. Samma lastbil som kört henne till dansbanan för nu hennes kista till graven. Tage Aurells korta novell Pingstbrud rymmer en hel värld. Den säger något om Karins tidigare liv, om förhållandet mellan hennes föräldrar och om den kyrkliga verksamheten i byn. Handlaren kan, hur ledsen han än är, inte annat än konstatera att Karins begravning drar mer folk än prästens predikningar. Karins egna tankar om utvecklingen får en gissa sig till. Jag tycker att novellen är mästerligt skriven. Den drabbar som ett slag i solar plexus.
Pingstbrud passar in på nr 32. i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell III Läs en novell vars titel du tycker är vacker.
Vilken sorglig historia.
SvaraRaderaja, en blir alldeles bedrövad
Raderasamma lastbil... lite starkt
SvaraRadera