Jag ogillar när varje kapitel i en bok inleds med en jättelång kapitelrubrik som är en resumé av det som kommer att hända i själva kapitlet. Och så hundöron och särskrivning, förstås
Människor som ställer sig på mina tår när jag står på perrongen med resväskor, rygggsäck och annat pick och pack och väntar på det försenade tåget får mig att omvandlas till en furie. Jag varken finns eller syns! De känner inte ens av mina skor och mina tår för de har så jättestora, hårda skor. Grrrrrrr!
Jag tror att det i hel vetet finns sär skilt grymma plågor för sär skrivare!
SvaraRaderalåt oss hoppas det, Robert!
RaderaHundöron är ett otyg!!!!
SvaraRaderahelt outhärdligt!!!
Raderahundöron är en styggelse
SvaraRaderarespektlöst, helt enkelt!
RaderaJag glömde särskrivning! Attans. Däremot begår jag brott dagligen... Hundöron är mitt beroende. ;)
SvaraRaderamånga andra har kommit ihåg... syndar du varje dag? hundöron? även i lånade böcker???
RaderaSärskrivning är ett elände!
SvaraRaderaja, det kan jag bli riktigt upprörd över
RaderaNej hundöron i böcker är inte kul!
SvaraRaderafult och respektlöst!
RaderaJag har nog aldrig märkt att folk har ställt sig på mig på perrongen, däremot verkar de inte alls se mig. De går rätt på, trots att jag står still och trots att det finns massor av plats på alla sidor om mig. Det gör mig het förbluffad. Och arg.
SvaraRaderamen jag menar samma sak, Monika. jag syns inte. fastän jag står där
RaderaDå är vi överens :)
Raderahelt och hållet! och i nästan alla fall rör det sig om stora, långa och breda män...
RaderaHundöron är inte trevligt i böcker, inte sär skrivning heller.
SvaraRaderanej, just det. och inte blir en glad när någon skriver hennes i stället för sin och liknande
RaderaNej men usch vad otrevligt att bli trampad på.
SvaraRaderabildligen, alltså! man ställer sig så tätt inpå att jag känner att jag inte finns där
Radera