En smakebit på søndag

Brombergs förlag

 "Å pussunge, så roligt att du ringer," sa flickans mor i telefon. "Kroppen krånglar igen. Krafterna sviktar. Ibland känns det som om hela mitt liv är ett enda ständigt pågående fall av sviktande krafter." - "Det är väl livet för alla människor?" sa flickan , kallad Pip. Hon hade tagit för vana att ringa sin mor mitt i lunchrasten på Renewable Solutions. Det gav henne en stunds avbrott i tankarna om att hon inte var lämpad för sitt jobb, att hade ett jobb som ingen kunde vara lämpad för, eller att hon var en person som inte var lämpad för någon form av jobb, och efter tjugo minuter kunde hon sedan ärligt säga att hon måste fortsätta jobba. "Mitt vänstra ögonlock hänger", förklarade modern. "Det är som om det sitter en tyngd i det och drar ner det, som ett litet sänke eller något." - "Är det så just nu?" - "Från och till. Jag funderar på om det kan vara Bells pares." - "Vad än Bells pares må vara så är jag säker på att du inte har det." - Pussunge, om du inte ens vet vad det är, hur kan du då vara säker på det?" - "Jag vet inte - kanske för att du inte hade Basedows? Eller hypotereos? Eller malignt melanom?"
Från sidan 11 i Renhet av Jonathan Franzen, Brombergs 2015.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
Fler smakebitar HÄR.