Golvad!

Sommarens läsecirkelbok är Ett litet liv av Hanya Yanagihara. 732 sidor för respekt med sig. När jag nu äntligen tog tag i den blev jag ganska snart helt besatt och läste så mycket det gick under dagarna och halva nätterna. Ett litet liv handlar om fyra goda vänner men det finns en given huvudkaraktär och det är Jude St. Francis, den yngste av dem. Han är föräldralös;  mycket förtegen om sitt förflutna och bär  alltid långärmade tröjor och T - shirts. Jude är mycket begåvad, speciellt vad det gäller matte. Men han kommer att ägna sig åt juridiken. Och han har sina skäl. Den två år äldre Willem blir snart hans allra bästa vän och specielle beskyddare.  Jude har en benskada och han får förfärliga anfall av ryggsmärtor. Willem är den som vårdar. Malcolm blir arkitekt. Han är förmögen och mycket generös mot sina vänner. JB - Jean Baptiste - härstammar från Haiti. Han lyckas tämligen snabbt som konstnär. Willem blir en framgångsrik skådespelare. Allt eftersom Judes barndom avslöjas blir en fullständigt förtvivlad. Hur överlevde han övergrepp och misshandel? Klostret med de hjärtlösa munkarna, fosterfamilj, barnhem och slutligen den perverse doktor Traylor.  När Jude är 15 år vänder det. Han träffar en socialarbetare som bildar en sorts övergång till ett mera normalt liv. Ana ser till att Jude får ta high schoolexamen och hon övertygar honom att söka till college. Det är där de fyra vännerna finner varandra. Och sedan möter han Harold Stein, professor i processrätt. Harold och hans hustru Julia fäster sig vid Jude och ber att få adoptera honom. Deras egen son dog vid sju års ålder. Jude får plötsligt familj och sammanhang. Han kämpar fortfarande med sin skadade kropp och får infektioner i benen och sår som aldrig läks.  En natt får han köra till doktor Andy med Judes ena arm inlindad i ett örngott fullt med blod. Andy och Willem frågar sig om det var ett självmordsförsök. Jude själv påstår att han skurit gurka. Vännerna äter luncher och middagar med varandra går på teater, premiärer, utställningar, o.s.v. De reser, träffar vänner och lever ett omväxlande liv. Men de arbetar också mycket. Trots sin motsträviga kropp och såriga själ har Jude sin bästa tid nu. Men ödet har ett obarnhärtigt slag i beredskap för honom. Ännu en gång måste Jude ta till alla sina krafter för att resa sig. Han tycker sig gå i dimma. Men han återgår till sina rutiner; han arbetar, simmar och försöker få i sig lite mat. Vännerna pustar ut; han verkar repa sig.
De första femton åren i Judes liv härskar ondskan. Nästa trettiofem år är Jude omgiven av vänner som ställer upp för honom. Han lever ett gott, litet liv. Men upplevelserna under barnaåren har satt sina spår på kroppen och i själen och han får hela tiden kämpa. Det sista slaget behövde han inte.
Hanya Yanagihara använder rikligt med ord; bildspråket är ibland både drastiskt och rolande. Berättarperspektivet växlar ofta. Vad som händer i omvärlden märker en inte mycket av. De vardagliga händelserna i de fyras liv ligger som en fond  i bakgrunden. På scenen står de fyra vännerna och deras relation. Men frågan är hur långt en kan hjälpa en annan människa; ärrad till kropp och själ? Förläggaren ville sortera lite bland Judes förfärliga upplevelser före femton års ålder, men författaren sa blankt nej. Hanya Yanagihara är inte intresserad av själva övergreppen utan av maktmissbruket. Hon stred också för den avskräckande bilden på omslaget, Peter Hujars Orgasmic Man, från 1969. Författaren hoppas att hon lämnar läsaren med många frågor. Och det gör hon. Det här är en roman en funderar mycket på både under och efter läsningen.