En nästan sann historia

En nästan sann historia är mitt första möte med Mattias Edvardsson. Det blev en lyckad träff. Jag gillade allt med boken. Den är välskriven, psykologiskt trovärdig, har en smidig dialog, är spännande  och tilldrar sig i känd miljö, vilket alltid är ett plus. Ett gäng ungdomar, bl. a. berättaren i kvadrat Zacharias Levin, går på skrivarutbildning i Lund för Li Karpe, en lika känd som vacker poet. Hon umgås med författaren på modet, den store Leo Stark, som försvinner under mystiska omständigheter. En i gänget döms till fängelse för mord. Vi befinner oss tidsmässigt strax efter mitten av 1990 - talet. 2008, tolv år senare, har Zacharias Levin fått sparken från sitt tidningsjobb i Stockholm och måste bita i det sura äpplet och flytta hem till mamma i Veberöd. Han tänker att han ska skriva en roman om det mystiska försvinnandet. Han tar kontakt med sina forna kamrater och de minns naturligtvis alla olika. Zack frågar sig vilket som är viktigast; en bra historia eller sanningen. En nästan sann historia tilldrar sig på två plan och är berättelsen om hur en roman kommer till; en metaroman. Det finns ingen anledning att bre ut sig mer. Jag kan bara instämma i hyllningskören och skynda mig till biblioteket och låna Mattias Edvardssons tidigare romaner.