Från det ena till det andra

Vi började dagen med att släpa resväskor från Asakusa till Ueno. Därifrån tog vi shinkansen till Kanazawa. Vi hade köpt bentolådor med picklade saker, ris och gud vet allt vad där fanns i till lundh. Tyvärr fick jag inga pinnar att äta med så det blev lite skämmigt, men vad gör en? Vad drar vi för lärdom av detta? Jo nästa gång åker de egna pinnarna med. Tack och lov hade vi förstånd nog att ta taxi från

stationen till Kikunoya ryokab. Vi hade aldrig hittat det lilla stället på en bakgata in i ett litet prång mellan två andra hus. Taxichauffören var vänlig och snäll och frågade efter adressen flera gånger och tog sedan fram en egen karta.

Dessutom pekade han på den lilla lilla öppningen mellan två hus där vårt ryokan ligger. Klockan var redan tre när vi kom hit, men vi satte in våra saker och

pilade iväg till den fantastiska Kenrokuen - trädgården som ligger alldeles intill det här boendet. Träd, vatten, sten och mossa; helt underbart. Där träffade vi också den store haikuförfattaren Basho. Efter det letade upp de gamla samurjkvarteren i Nagamachi  som verkligen var en upplevelse i lyktskenet.

Halloween i Harajuki, mm

Idag blev det äntligen en välbehövlig sovmorgon. Sedan söndagspromenader i Tokyo tillsammans med många, många trevliga japanska familjer som strosade runt, pratade, skrattade, åt och umgicks med barnen. Efter en hastig tur till Kappabashi kitchenware med alla små affärer i långa rader på båda sidor om gatan

Därefter åkte vi över Ueno Park till Harajuku och minglade i folkhavet på Takeshita dori och beskådade alla halloweenfirande ungdomar som klätt ut sig till sjuksköterskor from hell, nunnor, spöken, jävlar, brudar, döden, och så vidare. Cosplayfigurerna hade fått ge vika för Halloweenfigurerna.
Kallt har det varit hela dagen men vi hade packat för en viss kyla.

Obs! HM-påsen!

Ueno Park

Kolla ögonfransarna!

Fin höstdag i Nikko

De tre aporna som pryder det heliga stallet strax innanför ingången till Toshu - gu och the sacred bridge. Naturen i Nikko är helt fantastisk särskilt i vackert höstväder. Lönnarna har börjat skifta färg, en och annan hortensia finns kvar och även andra blommor i blått och gult. Hela dagen gick åt i Nikko. Resan till och från tar flera timmar. Men vi har upplevt mycket fint och oväntat, däribland ett buddhistiskt bröllop som var väldigt vackert. Brudparet vände sig aldrig ordentligt mot "publiken" men någon liten skylt fick en.

Vi har också ätit gyoza. det såg ut precis så här. Till och med mönstret på det lilla fatet råkar stämma! Vi prövar oss fram hela tiden och det blir mycket nytt.

Andra dagen i Tokyo

Lånad bild

The golden flame,  designad av den franske designern, Philippe Stark, heter  Den gyllene flamman men kallas i folkmun “Golden Turd” eller  “Poo Building”. Den här vyn passerar vi varje dag på väg till eller ifrån vårt spartanska boende. Vi trodde att den stiliga byggnaden åtminstone rymde ett konstmuseum, men det visade sig vara Asahi Beer Tower från 1989.
Vi har ockå besökt Ghibli Museum i Mitaka nordväst om Tokyo. Guideboken berättade att det var ett litet äventyr i sig att ta sig dit. Och det var bara förnamnet. Vi har åkt, åkt fel, frågat, bytt perronger, sprungit ut och in ur

Lånad bild

biljettspärrar, frågat igen, hoppat på, hoppat av och så vidare i ett par timmar. Sista biten till museet åkte vi i en överfull buss, men  sedan var vi äntligen där och blev behälsade utav en biljettkontrollör, som tyckte att vi hade åkt väldigt långt och att han tänkte åka till Sverige. Vi förklarade honom vara mycket välkommen. Sedan gick vi in och klappade på kattbussen och tittade på den fina inredningen och de intressanta bilderna och såg en liten fin film om vattenspindeln Monmon, 水グモもんもん, från 2006. Jag hade

Lånad bild

önskat att jag varit riktigt inläst på Ghiblifilmerna. All information är på japanska. Vi köpte i alla fall engelska guideböcker i shopen. Upplägget på Ghiblimuseet påminde till vissa delar om Junibacken. 
Regnet har öst ner från en jämngrå himmel hela dagen. Temperaturen: ca 10 grader. Trötta, våta och lagom frusna köpte vi en burk vars innehåll skramlade som små stenkulor och en burk med något som såg ut som broccoli i tomatsås. Vi hällde hett vatten på stenkulorna och mikrade tomatsåsen och fick en värmande kvällsmat. Det öser fortfarande ner. Vi gör en tidig kväll. Morgondagens äventyr är planerade i detalj. Hoppas att verkligheten stämmer med kartan.

Tokyo - Asakusa

Framme! Det tog tid! Köer för Railpasset, strejkande Suica - kort, ombyggnad på stationerna, vägbeskrivning utan gatuangivelser. Till slut hittade vi en tjänstvillig postman som sa: " Vi kan gå tillsammans!" Sedan körde han iväg i rask fart på sin moped och vi joggade efter med resväskor och handbagage. Och så pekade han på världens minsta dörr i en vägg och efter en stund var vi inknappade på Konoha house där vi hyrt rum genom Airbnb. 
Här är varmt, ca 21 grader dagtid, och blir svalare på kvällen men knappast de 8 - 10 grader  det talas om i väderprognoserna. Kvällspromenaden gick till Tokyo Skytree som ligger alldeles i närheten. Till vänster ses den chika färsättningen (iki) som används används dagtid alternerande med den stiligare till höger (miyabi). Klockan är nu 21 och det blir bums i säng. Flygturen bjöd knappast på någon sömn och vi har sannerligen inte vilat sedan vi kom.

Höstveckor i Japan

Imorgon bittida far denna blogg till Japan på ett par veckor.  Vädret verkar vara tämligen behagligt med dagstemperaturer på ca tjugo grader. På kvällarna är det ungefär samma temperatur som om dagarna här.  Ungefär likadant i Tokyo, Kanazawa, Hiroshima, Okayama och Kyoto dit vi också tänker oss. En eller annan regndag får en nog räkna med. Varm pyjamas är nerpackad och bäddsockor. Den kan vara kyligt på golven om nätterna. Biljetter till Ghiblimuseet är införskaffade liksom Japan Rail Pass. Våra Airbnb - värdar har full beredskap och vi är fulla av planer men öppna för snabba ändringar av planerna. Tokyo Tower (東京タワ) tänker vi åka upp i den här gången eftersom vi bor strax intill under några dagar. Jag hoppas kunna göra ett och annat inlägg under resan. Rent teoretiskt finns det wifi på alla våra boenden.  
Sayonara (東京タワ)!

Tematrio - Höga berg och djupa dalar

LYRANS
tematrio handlar den här veckan om Höga berg och djupa dalar.  

1. Aase Berg är en väldigt roligt poet och litteraturkritiker.  Ett par små dikter ur Liknöjd fauna 
                                  
Arg dammtuss                                                       
ser rött            
Nu jävlar
-
Samhörighet betyder
att alla lyssnar
inte på varandra
bara samtidigt

2. The Dawning

av Milka Bajic Pederegin tilldrar sig i staden Plevlje i en dal mellan höga berg i Montenegro  under inflytande av såväl ottomansk som österrikisk kultur. Där utspelar sig släkthistorien i  The Dawning genom tre generationer från 1860-talet fram till Första Världskriget. Man följer människorna i vardag och fest, sorg och glädje, liv och död. 

3. Ur Bergspredikan Matt 5 - 7
Saliga är de som är fattiga i anden,
    dem tillhör himmelriket. 
 Saliga är de som sörjer,
    de skall bli tröstade.  
Saliga är de ödmjuka,
    de skall ärva jorden.  
Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,
    de skall bli mättade.
---

Matiné: Appassionata STV1 kl 14.25

Svensk långfilm från 1944. En av 40-talets stora melodramer om den berömde musikern som varken kan leva med eller utan sin hustru Maria. Till sist väljer han att ta sitt liv för att skänka henne möjlighet att finna lyckan med en annan

man. Men först skall han genomföra sin största och bästa konsert. Regi: Olof Molander. I rollerna: Georg Rydeberg, Viveca Lindfors, Alf Kjellin, Georg Funkquist, Harriet Bosse. Oemotståndligt. En rad gamla kända skådespelare och så Harriet Bosse (1878 - 1961), Strindbergs tredje hustru. I det äktenskapet föddes dottern Anne - Marie. Harriet Bosse beskriver frieriet så här: "Strindberg lade sina händer på mina axlar och såg djupt och innerligt på mig och frågade: – Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse? Jag neg och svarade helt hypnotiskt: Ja, tack. Och så var vi förlovade.”

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers! Idag väljer jag början av Steve Sem - Sandbergs kritikerrosade bok 
Stormen - en berättelse. 

"Jag borde inte ha återvänt till ön, men jag gjorde det ändå. Det är i april. Som alltid så här års när det regnat ligger stråk av dimma kvar som skymmer de båda vaktkurerna vid brofästet och det som återstår av järnsockeln vid den gamla vägbommen. Dimman påminner mig om det vita gardintyget som Johannes brukade hänga över morellträden om somrarna för att hindra fåglarna att komma åt frukten, men bakom diset står träden ännu tomma och avlövade och det enda som speglar sig i vattnet är knotigt grenverk och klippor. Johannes skröt alltid med att han var med och byggde bron med sina bara händer. Innan bron kom till hade det funnits en kabelfärja som lade till ett par hundra meter längre ned i sundet  där det också gick att föra över fordon även om vägarna på ön inte var i något vidare skick på den tiden: Första gången Johannes besökte ön hade han haft motorcykeln med sig på färjan. Det var samma motorcykel som han senare ofta skulle ses kuska runt på ön med, oftast med Kaufmann i sidovagnen, båda i goggles och fodrade skinnkappor med skärp och höga pälskragar."  Fler smakebitar HÄR

Historisk fest i Kyoto

Idag, 22 oktober,  firas Jidai Mitsuri i Kyoto i Japan. Det är en historisk festival som påminner om tiden när Kyoto var huvudstad i Japan. Tusentals människor deltar klädda i tidstrogna dräkter.  Jidai Mitsuri har firats årligen sedan 1895 när Kyoto firade den 1 100 - åriga tillblivelsen  av det kejserliga  Kyoto "Heian-Kyo"

(平安京, fredliga tiders huvudstad). Kyoto var Japans huvudstad från 794 efter Nara, som varit huvudstad från 710, till 1868, när Tokyo (東京 = östra huvudstaden) blev huvudstad. Men detta finns inte reglerat i någon lag och många anser att Kyoto fortfarande är Japans huvudstad. Och än idag kröns kejsaren i Kyoto. Festivaltåget går ifrån parken vid kejserliga palatset  till Heian- shinto Shrine.
Kyoto är för övrigt byggt efter gammal kinesisk stadsplanering, vilket innebär att staden kan liknas vid ett stort schackbräde. Gatorna går till stora delar i öst–väst, nord–sydlig riktning. 
Jag tror att jag får lägga Japans historia av Ingemar Ottosson i kundvagnen.

Bokens dag i Hässleholm 2016

Imorgon är det dags för Bokens dag i Hässleholm. Under brunchen som börjar klockan 10.30, diskuterar Maria Ehrenberg, regionbibliotekarie i Halland och litteraturvetaren och kulturjournalisten Immi Lundin Lappin och Lapponia (klickbart) av Virginia Woolf. Det blir säkert mycket tal om VW i allmänhet eftersom båda damerna är specialintresserade av henne. Alla får naturligtvis blanda sig i leken.
Kl 12. 10 börjar eftermiddagens övningar. Först ut är Nina Björk med sin nya bok Drömmen om det röda - Rosa Luxemburg: socialism, språk och kärlek.
Därefter presenteras Elisabeth Åsbrink och hon berättar om sin senaste bok,  1947.  Björn Ranelid hyllar det fria ordet med anledning av att Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år. Resultatet av novelltävlingen tillkännages och det blir prisutdelning. Under pausen finns det möjligheter att dricka kaffe, köpa böcker och få dem signerade. Hässleholms bokhandel är för övrigt närvarande under hela dagen.
Efter pausen presenterar sig paret Börjlind, Cilla och Rolf,  med sin senaste bok, Sov du lilla videung. I TV- serien Springfloden kunde vi bekanta oss med den unga enerverande polisaspiranten Olivia Rönning och den urspårade f.d. polisen Tom Stilton, alldeles utmärkt spelad av Kjell Bergquist. Tillsammans blir de ett bra team. Dagens sista författare blir Karin Hjulström. Hon har skrivit en serie romaner med den unga journalisten Frida Fors i huvudrollen. Annars känner vi Karin Hjulström som journalist och programledare. Och som dotter till Lennart Hjulström. Allra sist blir det bokutlottning. Det är ett oerhört populärt inslag i programmet. Om en inte vinner finns det fortfarande möjlighet att köpa sig en bok...

Veckans ord på Q

enligt O:


queer

Anna Fock fick både Katapultpriset och Borås tidnings debutantpris 2014 för sin roman ABSOLUT NOLL. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St Petersburg.  Hon vill ge en nyanserad bild av Ryssland och även beskriva vardagen för människor som tillhör HBTQ- kretsarna.
quisling
Den fantastiske norske författaren Knut Hamsun anses ju också vara en landsförrädare. Han avskydde England och beundrade Hitler. Under ockupationsåren stod han på Tysklands sida. 
qigong, eller annan avslappning eller annat kinesiskt …

Då väljer jag en favoritgren: yoga. Så nyttigt för kropp och själ. Det är mycket jobbigare än en tror. Alla människor borde lära sig att andas ordentligt. Det har en nytta av i alla lägen.
q-märkning, verkar vara detsamma som k-märkning. Något kulturellt som ska bevaras. Gamla smedjor tycker jag ska bevaras, och kvarnar. Överhuvud taget alla miljöer som påminner om hantverk som ingen längre minns hur de bedrevs.

quorn, eller något annat vegetariskt eller varför inte någon annan matkoppling.
Imorgon ska jag göra lyxlasagne med spenat, linser, getost, färsk basilika och lasagneplattor med durumvete. Receptet står att läsa i Lilla bönboken.

Erinran

Tusenblad är en gammal kvinna som faller i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Hemtjänstens nästa besök infaller inte förrän om fyra dagar.
Tusenblad uthärdar stoiskt och utan att förtvivla.
Tiden upphör att existera.Finlandssvenska Birgitta Bouchts nya roman heter Tusenblad, en kvinna som snubblar. Minnena av barndomen, modern, Greta Gustafsson - den vackra, stolta - moderns väninna och motpol, Elsa och så Christian - framför allt kärleken Christian Salgado från Brasilien som övergav Tusenblad - kommer för henne där hon ligger och fryser i obekväm ställning i badkaret. Hon misstror egentligen minnena. Vi lever kronologiskt och minns rapsodiskt. Men kroppens egna minnen är sanna. Modern blev också sviken och dottern knöt hon aldrig riktigt an till trots Tusenblads alla försök att vinna hennes kärlek.
Tusenblad har blivit ensam, knuten och tårlös.
Hon har arbetat hela sitt liv som arkivbiträde på ett sjukhus och varit fullständigt nöjd med det. Tusenblad vet att hon är gammal och snart kommer att dö. Och hon är nöjd med det också. Faktiskt närmast lite nyfiken
Tusenblad funderar mycket på sin identitet. Vem är hon? När vet man vem man egentligen är? När blir man presenterad för sig själv?
Mänskliga livsvillkor sätts under lupp i Birgitta Bouchts roman. Och hon excellerar i kloka, pregnanata aforismliknande formuleringar som gör att man stannar upp, läser om och försöker lägga på minnet. Jag får lust att läsa högt.
Jag har också läst Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev mellan Birgitta Boucht och hennes äldre bror Bengt Pihlström. Då skrev jag så här.

Jag tyckte mycket om Tusenblad, en kvinna som snubblar.

Den gröna vägen

Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Alla får var sin presentation och återförenas sedan i det sista julfirandet i föräldrahemmet i Ardeevin. Den gröna vägen handlar också om att resa iväg och komma hem. Det irländska landskapet är mycket närvarande och Den gröna vägen finns på riktigt. Rosaleen (som inte vill bli kallad mamma, mummy, farmor eller mormor!) tillkännager under julen att hon tänker sälja huset. Reaktionerna varierar, förstås. Barnen har helt olika uppfattningar om sin mor, men alla är överens om att hon är besvärlig. Rosaleen tycker att barnen är otacksamma och nonchalanta. Sådant är läget inför julfirandet. En ska inte läsa in något om Enrights egen familj i romanen, säger hon. Hon skriver ofta om mammor. När hon själv blivit mamma ändrades hennes sätt att skriva om barn; inte om mammor. 2007 fick hon Man Booker - priset för romanen Sammankomsten. Dessutom har Anne Enright blivit Irlands första fiction laureate. Jag blev väldigt förtjust i Den gröna vägen, som är det första jag läst av författaren men inte det sista.

Tematrio - Öar

Så här säger Lyran idag:
"Jaha. Det var ju meningen att dagens tema skulle handla om en Nobelpristagare, typ en syrisk eller koreansk poet eller en kenyansk eller japansk romanförfattare. Inte en amerikansk låtskrivare. Så därför får det bli ett lite improviserat tema i stället, inspirerat av något vi pratade om på jobbet idag. Berätta om en bok/berättelse som utspelar sig på en ö. Bebodd, eller ej."
1. De osynliga av Roy Jacobsen. En underbar roman som tilldrar sig på den vackra ön Barrøya utanför den nordnorska kusten. De osynliga skildrar människor som varken tar stor plats i livet eller lämnar spår i historien. De arbetar för sin överlevnad; fiskar, samlar ejderdun och fågelägg, torkar fisk, kokar rabarbersylt, bakar bröd, odlar potatis, bygger båthus, som blåser bort gång på gång och blir uppbyggt igen. 

2. Elias Portolu av Nobelpristagaren (1926) Grazia Deledda. Ett triangeldrama som endast två av kontrahenterna är medvetna om, tilldrar sig i en fantastisk miljö av oleanderträd, rosenbuskar, mynta, timjan, korkek, fläderbuskar och mastixträd. Och månskenet över Sardinien måste vara något extraordinärt.
3. Världens vackraste man av serietecknaren Lena Ackebo handlar om de två systrarna Barbro och Lena som åker på charterresa till Mallorca. Barbro, som bjudit Mona, blir sjuk och Mona träffar en strandraggartyp (enligt Barbro). Systrarna gnatar mycket på varandra. De är väldigt olika och lever olika liv, men nu kommer de i alla fall att tala om del saker som sopats under mattan. 

Titlarna är klickbara. 

En smakebit på søndag

Efter en stund,  när Hanna hade brett lite mjukost på rostat bröd, kom hennes mor ut i köket och fyllde på en varmvattenflaska med vatten ur den stora kastrullen på köksspisen. "Kan du, snälla, gå till din morbror och uträtta ett ärende åt mig?" sa hon. "Skaffa mig lite Solpadeine."  - "Tror du att det är en bra idé?" - "Jag känner mig alldeles yr i huvudet", sa hon. "Be din morbror om lite Amoxicillin också, jag tror att jag har en förkylning på gång." - "Visst, det ska jag göra," sa Hanna. - "Du kan väl i alla fall försöka", sa modern bedjande och tryckte varmvattensflaskan mot bröstet. "Gör det."
Familjen Madigan bodde i ett hus där det rann en bäck genom trädgården, och husets namn stod på grinden: ARDEEVIN. Men det var inte långt att gå över den ojämna bron och förbi bilverkstaden för att komma in i samhället.

Sidan 9 i Den gröna vägen av Anne Enright. Övers.: Ulla Danielsson. Brombergs förlag.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Fler smakebitar HÄR

Veckans ord på P

enligt O: "Veckans ord börjar på bokstaven P och det här är de fem substantiv som du ska koppla samman med verk och/eller författare. Mina svar kommer i ett senare inlägg."

partner
Först tänkte jag på Bonnie och Clyde men eftersom det rör sig om författare och böcker så får det bli Tommy och Tuppence Beresford som är huvudpersonerna i Agatha Christies novellsamling Par i brott.

pensionär
Under en kryssning i Arktis för pensionärer möter en kvinna den man som våldfört sig på henne och nu kan hon äntligen ta ut sin hämnd. Om jag förstått saken rätt är många av personerna i de nio novellerna i Den frystorkade brudgummen av Margaret Atwood till åren komna. Jag köar på biblioteket.

pris
Priset man betalar. Shep Knacker har sparat ihop en nätt summa pengar och nu vill han flytta till något varmare land och njuta av livet. Frun är inte riktigt med på noterna, men då beslutar han sig för att resa ändå. Då visar det sig att hustrun fått en allvarlig sjukdom som kräver mannens sjukförsäkring och mer därtill. Lionel Shriver har skrivit boken

publik
Bob Dylan hade redan en stor publik som nu blev ännu större i och med att den utökades med och av de aderton. Sara Danius förklarade valet mycket seriöst och övertygande i dagens Lundströms bokradio

pärla
Fettpärlan. En fantastisk novell av Guy de Maupassant. Ett sällskap omaka människor befinner sig på flykt undan preussarna i det ockuperade Frankrike , bland dem ett fetlagd prostituerad. Hon är den enda som har matsäck med sig och hon delar generöst med sig. En soldat vill tvinga sig på henne men hon säger nej och resesällskapet är först på hennes sida, men det går över.

De polyglotta älskarna

Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger Lina Wolff själv om sin bok 
De polyglotta älskarna. Romanen är indelad i tre delar med rubrikerna Ellinor, Max och Lucretia. I första delen möter vi Ellinor som lär sig att slåss och skjuta av sin förste pojkvän, Johnny, som är från samma by som hon. När hon går upp i vikt dumpar Johnny henne och Ellinor lägger upp en profil på en dejtingsajt och skriver: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Ett av svaren  kommer från kulturjournalisten Calisto i Stockholm. Ellinor reser iväg och efter en kränkande händelse hämnas Ellinor gruvligt och därefter inställer sig en viss jämvikt i förhållandet. Då inställer sig den bildsköna Mildred som är blind och det blir oro i lägret. Del två handlar om Max Lamas, född i Trieste, gift med en kvinna vars ryggtavla var "ett stumt nej av hud och kotor". Varje dag försvinner hon till sitt arbete på verket med en bunt hudfärgade mappar under armen. Och så älskar hon Nietzsche. Max suckar över den ogörliga tvåsamheten och drömmer om förståelse mellan älskande. Han tröstar sig med andra kvinnor och har skrivit en roman. Det refereras en del till författare i De polyglotta älskarna och det tals om språk; Henry James, Djuna Barnes, Borges, James Joyce, Bolano och Charles Darwin. Ellinor läser Houellebecq medan hon väntar på Calisto om dagarna. Tredje delen handlar om Lucrezia Latini Orsi, som är dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Latini som dog av brustet hjärta sommaren 2012. I det här avsittet återfinns en förtjusande kärlekshistoria men även stor sorg. Här träffar vi också gamla bekanta från romanens tidigare delar och allt glider elegant på plats. Lina Wolffs språk är mycket njutbart. De polyglotta älskarna är den bästa bok jag läst på bra länge. Andra titlar av författaren: Många människor dör som du (2013) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012)

Örats poesi

Traderad låtskatt sa Ulrica Milles. Chockartat sa Håkan Lahger. Ständig rebell, ständigt i rörelse. Senast omgjorda Gershwinlåtar. 
Det trodde en aldrig. För några år sedan fanns han med bland mina förslag, men inte nu längre. I alla fall så finns det en titel av honom i mina hyllor. Och jag lyssnar mer än gärna. Barnsligt busigt av Svenska Akademien säger Svante Weyler. De är förtjusta i överraskningar.

Enligt Håkan Bravinger är hela akademien nöjd. Passar bäst på engelska, menar han. Bäst som musiker ändå. Så tycker nog de flesta. Det här Nobelpriset kommer att diskuteras.

Japanska notiser

Chiune Sugihara, 1900 - 1986, blev känd som den japanske Schindler. Under andra världskriget räddade han tusentals judar undan förintelsen. Under några år var han Japans vicekonsul i Litauen och han utfärdade visum som gjorde att judarna kunde åka med Transsibiriska järnvägen till Japan, vilket inte sågs med blida ögon på hemmaplan. 1985 fick han utmärkelsen Rättfärdig bland folken och 1990 postumt Raoul Wallenberg - priset. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän universitetslektor Ingemar Ottosson berättade om honom. Ingemar Ottosson undervisar dagligdags i japansk historia vid Språk - och Litteraturcentrum i Lund. Han har bott flera år i Japan och reser ofta till Kina som gästprofessor. Igår berättade han om Geisha - ett yrke och dess historia och fick dessutom svara på många frågor. Han nämnde också Arthur Goldens mycket uppskattade bok från 2005, Mitt liv som Geisha. Den grundade han på många intervjuer med en mycket berömd geisha. Boken blev en succé liksom filmen. Men geishan stämde Arthur Golden och skrev en egen bok Den sanna historien av Mineko Iwasaki. Klicka på Arthur Golden och Den sanna historien för att läsa vad jag skrivit om böckerna.

En japansk bok om den hjältemodige Chiune Sugihara.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: "October 11:  All About Books You Read Because of Recommendation -- Ten Books I've Read Because Of Another  Blogger (Or Book Person) or Ten Books I Read On Recommendation From People Outside Of This Community or you could talk about recommendations of books you read from other sources -- a magazine, a podcast, a "because you read this" algorithm."
I chose books I´ve read after looking at the Swedish TV - program Babe, about books and their authors. 

Lina Wolff - De polyglotta älskarna    
Helen McDonald - H is for Hawk       

Elizabeth Hand -  Generation Loss      
Meg Wolitzer -  The Wife  
Richard Ford - Canada

Joyce Carol Oates, - The lost landscape                
Kate Atkinson - A God in Ruins

Ian McEwan - The Children Act  
Colm Tóibín - Nora Webster
Marie Ndiaye - Ladivine