Semikolonet lanserades 1494 av den italienske typografen Aldo Manuzio som dog 6 februari 1515. Om detta skiljetecken råder det mycket olika uppfattningar. Jag gillar semikolonet för det är ett bra mellanting mellan punkt och komma. Det kan också användas vid uppräkning för att skilja grupper ifrån varandra. Semikolonet röstades för några år sedan fram som svenskarnas favoritskiljetecken. Det lär också ha fått en egen sång...
Per
Andersson, som är författare och redaktör på Kulturnyheterna, säger så här: "Semikolonet är det vackra typografiska uttrycket för att ingen sanning
ska bli så mäktig att den inte kan ifrågasättas; ingen verklighetsbild
är så komplett att den inte kan kompletteras med ytterligare
information, flera perspektiv, en sista invändning. Semikolonet öppnar
en antiauktoritär dörrspringa efter att huvudsatsen försökt tvinga sig
på läsaren." Vackert.
Men - en undersökning vid Högskolan i Gävle visar att endast ett av tre svenska semikolon används rätt. Och somliga anser att semikolonet är en klassfråga och ett tecken för finsmakare och nördar! Poeten Bruno K Öijer berättar i en intervju i SvD 2008 att han helt slutat med skiljetecken eftersom de bara såg ut som "smuts på sidan". Punkt och komma hade han i och för sig inget emot men semikolon var "pretentiösa och onödiga". De tycks ropa "se vad jag kan", anser poeten och tilläger att de tycks vara på väg ut ur den franska litteraturen
Semikolonet blev tillgängligt för alla när datorerna gjorde sitt intåg och det är nu på väg upp i och med den blinkande smileyn ;)
älskar nördiga ting; speciellt svag för grammatik ♥
SvaraRaderaP.S.
RaderaUtropstecken får jag utslag av.
grammatik är som att lägga pussel eller att lösa korsord. har alltid tyckt att det är kul. utropstecken är bra. på rätt plats
SvaraRadera(när jag kom hit och skulle lära mig svenska, ficka jag ett häfte med alla undantag till regler på stavning av de 14 olika sje-ljuden... då insåg att det enda sättet att lära sig var att läsa böcker!)
Raderasäkert bästa och roligaste sättet att lära språket. önskar att jag kunde göra så med japanskan...
SvaraRadera