torsdag 10 december 2015
M Train
Ett hörn på Café Ino, 21 Bedford Street, NY, mellan kaffemaskinen och fönstret, där sitter Patti Smith i sin svarta rock och stickade mössa. Hon beställer mörkt, rostat kornbröd, olivolja och kaffe. 14 koppar kaffe om dagen stör inte Patti Smiths goda nattsömn, berättar hon i sin senaste bok M Train. Här låter hon tankarna flyga fritt. Hon tänker på sin döde man, Fred "Sonic" Smith, och deras resor och gemensamma tid. Hon tänker på författare hon känt och beundrat som William Burroughs och Jean Genet. Hon förefaller på sätt och visa vara ganska ensam trots alla människor som omger henne. Inte för att hon har något emot det. Helst ser hon deckarserier på TV och känner till både Stieg Larsson, Joel Kinnaman och Henning Mankell. Hon läser mycket och här bär hon länge med sig Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami och är helt fascinerad av hans värld. Anteckningsbok och penna måste alltid finnas med och Patti Smith säger sig kunna skriva hur mycket som helst om ingenting. Att läsa M Train är som att lyssna till någon som berättar fritt valda delar av sitt liv. Patti Smith är något disträ men oavlåtligt älskvärd. M Train är mera diffus och löst komponerad om man jämför med den tidigare boken Just Kids. Men jag tycker om båda och kan dessutom varmt rekommendera Patti Smiths version av O holy Night
(nu ska jag ha kornbröd med smör och en skvätt kaffe med grädde)
SvaraRaderadet låter mindre spartanskt och mycket godare
RaderaDen här vill jag läsa.
SvaraRaderagör det, Lena! och Just kids, också!
Radera