Damen med hunden
Dmitrij Gurov, affärsman från Moskva, befinner sig på Jalta för att vila upp sig. Han lever i ett olyckligt äktenskap med en kvinna som han inte valt själv. Han är rädd för hustrun och vill inte vara hemma. Gurov tycker inte om att umgås med män, men är i stort behov av kvinnor, trots att han egentligen föraktar dem. Kvinnor är en lägre kast. Gurov har ännu inte fyllt 40 men har en dotter på 12 år och två söner på gymnasiet. På strandpromenaden i Jalta uppenbarar sig en dag en ung kvinna med en liten spets i koppel. Ingen vet vem hon är. Gurov är redan uttråkad och ägnar sig tacksamt åt att försöka närma sig den gåtfulla damen med hunden. Anna Sergejevna är maka till en man hon inte älskar och som hon gift sig med för att komma hemifrån. Hon bor i en liten landsortsstad och har två barn. Gurov lockar till sig spetsen för att få kontakt med matte. Det lyckas. Anna och Dmitrij vandrar omkring och berättar om sig själva för varandra och så småningom blir de ett älskande par. Anna plågas av sitt samvete, medan Gurov, som har vanan inne är mera likgiltig. Hans äventyr brukar flamma upp, slockna och glömmas bort. När de åkt till sina respektive hem blir Gurov först mycket uppslukad av sitt intensiva liv i Moskva. Men snart börjar något skava och han inser att han fallit på eget grepp. Inget annat betyder så mycket i hans liv som Anna. Han åker till Annas landsortsstad och de möts på teatern. Och därmed börjar allt på nytt. Svårigheterna har bara börjat. Slutet är öppet. I den här novellen händer inget dramatiskt på det ytliga planet, men desto mera på det inre. Stämningen är vemodig och melankolisk. Författaren är skicklig på att beskriva förändring av sinnesstämningar som en första början av en krusning på vattnet. Anton Tjechov var en skicklig dramatiker men skrev också fina noveller. Damen med hunden lär vara en av hans mest kända. Ingår i Ugglan&Bokens utmaning: Läs en novell
den ska jag läsa, snart.
SvaraRaderagör det! jag hade glömt den
SvaraRadera