En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen  Flukten fra virkeligheten administrerar söndagsbokutmaningen en smakebit på søndag. Vi delar med oss av det vi läser. enda regeln No spoilers! Men idag har hon ledigt och Astrid Terese vikarierar. Klicka på hennes länk så finns här flera smakebitar!
" Den här boken berättar om min bildningsväg i trädgården. I själva verket

handlar den om två trädgårdar, en som är mer eller mindre fantasibetonad och en annan som är påstridigt verklig. Den första är trädgården ur böckerna och minnet, den där drömmens myggfria, ständigt blommande utomhusutopi där naturen uppfyller våra önskningar och vi föreställer oss att vi ska känna oss alldeles hemma. Den andra trädgården är en verklig plats som består av två hektar stenig, motsträvig bergssluttning i Cornwall i Connecticut som jag har ägnat de senaste sju åren åt att försöka odla upp. Det är mycket som skiljer dessa två trädgårdar åt, även om jag varje år för dem lite närmare varandra. ---
Som de flesta andra amerikaner var jag utomhus ett barn av Thoreau.---
(Henry David) Thoreau var i själva verket den sista viktiga amerikanska naturskildraren som hade något att säga om trädgården. Han sådde ett bönland i Walden och anslog ett kapitel åt sina erfarenheter där. Men bönlandet  ställde till det ordentligt för Thoureau. Eftersom han hade en romantisk syn på den vilda naturen fick han dåligt samvete när han diskriminerade ogräset. Och han begrep inte varför han skulle ha mer rätt till trädgårdens frukter än de bofasta murmeldjuren och fåglarna. Svårt intrasslad i motsägelsen mellan de egna behoven och naturens prerogativ måste Thoreau överge bönlandet, och med tiden förkunnade han att han föredrog det dystraste träsk framför vilken trädgård som helst. Med det tillkännagivandet bannlystes i princip trädgården från den amerikanska naturlitteraturen."
Min smakebit kommer från sidorna 9, 10 och 12 i En andra natur av Michael Pollan. 1992. Prisma. Översättning: Lena Lundgren
Lotte Möller tycker att En andra natur redan är en klassiker och att den tillhör det bästa, djärvaste och roligaste som skrivits om gränserna mellan trädgården och samtiden, mellan natur och kultur. En andra natur är helt illustrationsbefriad, men har ett efterord av Simon Irvin.