Det första jag kommer att tänka på är omkväden; upprepningar som stilistiskt medel som kan vara väldigt verkningsfulla. Som till exempel i den medeltida balladen.
"... vi tackom nu så gärna..." och "... alltför den ljusa stjärna ..." En sorts föregångare till refrängen. Sedan kommer jag att tänka på Kurt Vonnegut: "So it goes!" i Slaughterhouse five. Därnäst kommer jag att tänka på Modiano och Lilla smycket där meningen "Det man förlorat kommer aldrig igen" dyker upp med jämna mellanrum som ett memento mori. Det är kanske så upprepningar är som mest verkningsfulla. Så finns det ju upprepningar som är rena avsaknaden av synonymer, och de är bara tröttsamma. Komiska upprepningar finns ju också i många olika sammanhang. En favorit på området är Mrs Bucket när hon t. ex. presenterar sin rika syster Violet i Keeping up Appearances. "It's my sister Violet - the one with a Mercedes, swimming pool, sauna and room for a pony".
Det känns som om ämnet kunde varit föremål för en mera uttömmande utredning som det väl inte var meningen att det skulle bli i jerkan så detta får räcka.
Trycker det var en svår fråga. Det beror ju på boken och sammanhanget om det är ok eller ej.
SvaraRaderavisst är det så, Johanna
Raderajo, en författare bör ha gott ordförråd... som Bodil Malmsten råder: läs mycket om du vill skriva.
SvaraRaderadet är ju många författare mycket väl medvetna om. och jag cckså.
RaderaI vissa fall är det mer okej :)
SvaraRaderaja, det beror ju så mycket på sammanhanget
RaderaI film och musik är det en annan sak! Stilistiska upprepningar funkar när det är bra, mitt problem är bara att jag tycker att de ganska sällan blir bra...
SvaraRaderamen Vonnegut och Modiano kan!
RaderaJag tänkte mest på upprepningar där man får en sammanfattning av vad som hände för tio sidor sedan. De gillar jag inte.
SvaraRaderanej, det gör man ju inte. bara irriterande. det är svårt att svara generellt på frågan
RaderaSådana upprepningar kan ju vara väldigt poetiska eller komiska, men när författaren skyfflar in samma information ( som Backman i Britt-Marie var här ) då gillar jag det inte.
SvaraRaderanej det måste finnas någon vettig tanke bakom. ibland bläddrar jag tillbaka och tänker det här läste jag ju precis
RaderaEn knepig fråga idag, vad en tycker är för mycket tycker kanske en annan är alldeles lagom!
SvaraRaderadet är ett stort ämne. inte utrett i en handvändning, men kul att fundera lite på
RaderaFörfattare med knalt ordförråd - och därav följande brist på synonymer - borde skärpa sig. Eller ta hjälp av nån redaktör eller så.
SvaraRaderavisst är det så, men troligen är de inte medvetna om det ens. men som sagt redaktörerna borde ju slå larm
RaderaAhh, Mrs Bucket! å förlåt "Bouquet"... En klar favoritkaraktär. Upprepningar funkar bra i humoristiska sammanhang (bok som film).
SvaraRaderaegentligen inte riktigt jämförbart, men jag kunde inte låta bli
SvaraRaderaoch visst är det annorlunda i humoristiska sammanhang.
Att kunna konsten att upprepa sig är nog en skola för sig. Ju mer åsikter desto mer komplicerat tycks det vara.
SvaraRaderaja, det är en komplicerad fråga med många infallsvinklar
RaderaNär det blir en medveten del av den språkliga stilen så kan det vara riktigt snyggt!
SvaraRaderaabsolut! det finns många varianter. men om det bara beror på synonymbrist och eller översättarslarv är det en styggelse
RaderaBra exempel du hittat på när det funkar :)
SvaraRaderatack, Helena! Vonnegut är det förskräckligt länge sedan jag läste, men So it goes stannade kvar
RaderaMrs Bucket som exempel är ju perfekt - hela den karaktären bygger ju på upprepning.
SvaraRaderaMrs Bucket´s upprepningar sväljer man med hull och hår!
RaderaMrs Bucket är en riktig liten pärla. :)
SvaraRaderaja, det är hon! det är alldeles för lite av Mrs Bucket i svensk television...!
RaderaFör mig beror det helt och hållet på hur upprepningarnas görs och vad som är syftet med dem!
SvaraRaderaabsolut, Freja! upprepningar ska inte bero på bristfälligt språk
Radera