Tre kvinnor älskar samme man. Han är visserligen död, men är högst levande för dem alla tre. Den store författaren Adam Saint - Gilles må ha varit en stor konstnär, men vad det gäller kvinnor var han inget annat än en stor fähund. Mathilde, den lagvigda hustrun som han förmodligen aldrig älskat, läser alla hans manus och renskriver allt - gång på gång. Hon glömmer sig själv för att tjäna honom. Och i kärlek är hon ingen begåvning. Det är däremot halvsystern Zohra, frukten av faderns, hans höghet arkeologen, tillfälliga förbindelse med en nomadkvinna under utgrävningar i öknen i Mauretanien. Mathilde tvingas vara i moders ställe för sitt lilla ovälkomna syskon, som när hon blir ung kvinna tackar genom att stjäla Mathildes man. Å andra sidan lär Mathilde ha dödat Zohras ekorre. Mathilde har ett visst kolonialt sätt att betrakta sin yngre halvsyster från islamiska republiken Mauretanien som dessutom är analfabet. De båda kvinnorna hatar varandra och bor i var sitt hus på samma tomt. Till den lilla franska byn kommer litteraturforskaren Anne som har ett brinnande intresse för Adam Saint - Gilles. Ja, hon är så intresserad att hon nästan glömmer bort att leva själv. Hon får motvilligt husrum hos den överviktiga, absurda Mathilde, som snart inser att Anne kan hjälpa henne med ett och annat för uppehället. De båda kvinnorna blir nära nog vänner. Anne blir även vän med den bräckliga Zorah som nu sitter i rullstol. Anne inser att hon har en mission att fylla. Och hon tycks ha glömt av det manuskript som Mathilde sägs ha gömt undan. Mathilde och Anne berättar vartannat kapitel i
Flickan som vandrade i öknen. Jag tycker mycket om den fransk - libanesiska författaren Vénus Khoury - Ghatas drastiska sätt att berätta, hennes målande bilder, poetiska språk, levande miljöskildringar och kärva humor. Men jag har svårt att se att Torgny Lindgrens Hummelhonung tillför något i sammanhanget?
Utöver Vénus Khoury - Gatas tillägnan, förstås.
Elisabeth Grate förlag
Övers.: Anna Säflund - Orstadius
klart man kan älska de dödä
SvaraRaderajavisst, men det är väl lie överdrivet med tre änkor till samme man. lite slöseri, helt enkelt
SvaraRadera